Hoppas denna match aldrig återupptas
Efteråt sa alla samma sak
HELSINGBORG. Utanför Olympia liknade gatorna fortfarande en krigszon när representanter för fotbollsförbundet, HIF, Djurgården och domaren Martin Hansson alla sa samma sak:
– Detta är en sorgens dag för fotbollen.
Det är mycket mer än så. Det är en sorgens dag för Sverige. En sorgens dag för mänskligheten. En så fruktansvärt sorglig dag.
En människa är död för att någon annan tyckte att han höll på fel lag.
Dödsmisshandeln skedde inte på arenan Olympia och även om våldet tyder på att något är allvarligt fel i vårt samhälle kan man inte blunda för fotbollens roll i tragedin.
De som slåss gör det för ett klubblags färger. Utan klubbtillhörigheten finns ingens namn att slåss i och heller ingen naturlig motståndare.
Våldsmännen använder idrotten som förevändning för att få utlopp för sin inneboende ilska eller för att få de kickar man får av slagsmålen. Många dras säkert av känslan att tillhöra en armé där man i relativ anonymitet kan begå våldshandlingarna.
En ung man är död, men han var långt ifrån den ende som misshandlades svårt i Helsingborg. Kvällen innan attackerades restaurangbesökare som inte hade gjort något annat än att de satt på en restaurang i Helsingborg.
Jag blev själv vittne
Efter den avbrutna matchen blev det våldsamma bråk utanför Olympia. Jag såg själv hur flera personer sparkade och hoppade på en kille som låg helt försvarslös och utslagen på gatan.
– Det krävs också att klubbar på olika sätt försöker få en anständig supporterkultur. Det är inte okej att deltaga i den här typen av aktiviteter som leder till våld och bråk. Det har ingenting med fotboll eller någon annan sport att göra, säger justitieminister Beatrice Ask till Aftonbladet.
Dessa försök har pågått i ganska många år redan nu men vi har två olika supporterkulturer. Den goda och den onda.
Det är enkelt att hävda att det är de godas sak att vinna över de onda, men jag ser inte riktigt hur det ska fungera i praktiken.
När djurgårdsanhängarna började skrika mördare mot HIF-klacken och försökte tränga sig fram för att komma till Olympias södra läktare var det kravallutrustad polis som stoppade dem och inte samtal med klubbledare eller med någon ur den anständiga delen av supporterkulturen. Brott är polisens uppgift att förebygga och utreda.
Under rubriken samhällsengagemang står det på HIF:s hemsida:
”HIF strävar efter en rumsren och positiv läktarkultur. Det bör påpekas att detta inte enbart är HIF:s problem. Problematiken kring gängrelaterade bråk, grupperingar som ser en fotbollsmatch som en anledning till att skapa bråk, är ett samhällsproblem. HIF som fotbollsförening kan inte ensam ta ansvar för dessa svåra frågeställningar. Däremot skall HIF i egenskap av arrangör av fotbollsmatcher och en del av samhället, ha en aktiv och drivande roll i detta arbete.”
Hoppas aldrig matchen återupptas
Jag pratade i dag med uppgivna idrottsledare som jobbat med dessa frågor i många år. Bosse Andersson från Djurgården grät. HIF:s klubbdirektör Paul Myllenberg hoppades att denna sorgens dag kan bli sanningens dag för svensk fotboll.
Enligt reglerna ska en avbruten match färdigspelas så fort som möjligt men jag hoppas att denna match aldrig återupptas.
Ett defensivt tänkande kan man tycka. På något vis som att låta våldet segra, men jag ser det tvärt om. Låt den allsvenska premiären mellan Helsingborgs IF och Djurgården i ett flödande vårsolsken bli en ständig påminnelse om det meningslösa våldets hot mot vårt samhälle. Jag fattar inte hur spelarna skulle kunna motivera sig att spela en ny match med den negativa laddning den skulle få.
”En del människor tror att fotboll är en fråga om liv och död. Jag avskyr den inställningen. Jag kan försäkra er att det är mycket allvarligare än så”, sa Liverpoolmanagern Bill Shankly.
Han hade fel.
Fotboll ska inte vara allvarlig. Det är en lek med en boll som miljoner av oss tycker är rolig att både utöva och titta på. Fotbollen ska inte vara laddad med hat.
En man dog i dag. Fotbollen dog inte. Den har överlevt många kriser och kommer att överleva även denna gång, men för många av oss kändes den inte längre speciellt betydelsefull när vi lämnade Olympia.