Frågan är hur länge de jublar i Eskilstuna
Laul: Få fans och färre medlemmar
SOLNA. AFC United är klara för allsvenskan men i Solna var det inte många som jublade.
Frågan är hur länge de jublar i Eskilstuna?
– Jag är som en snöboll: Det går inte att stoppa mig när jag börjat rulla, sa AFC Uniteds ordförande Alex Ryssholm, 58, när jag intervjuade honom efter avancemanget till superettan 2014.
Nu har Ryssholms AFC rullat hela vägen till allsvenskan, via Eskilstuna där 74 röstberättigade medlemmar i fotbollsklubben City häromveckan sa ja till samarbetet som betyder att AFC flyttar från Solna till Eskilstuna för att spela i allsvenskan under namnet AFC Eskilstuna.
Breddverksamheten fortsätter i division två under namnet Eskilstuna City AFC. Ingen vet vad som händer med den föreningen på sikt, vad som blir kvar, om den blir kvar.
Ordförande Ryssholm behåller kontrollen över organisationsnumret som äger den allsvenska licensen.
Mångmiljonären och affärsmannen som kom till Sverige från Sovjetunionen i samband med murens fall bryter inte mot några regler, och om svensk fotboll vill stoppa snöbollen från att rulla får man väl ge den ett helvete, inte ta emot idéerna med öppna armar.
Alex Ryssholm blev förmögen genom att bygga upp en omfattande bussverksamhet i Sverige. Han gör egentligen bara det han alltid gjort inom fotbollen: Han bryter upp från ingenting för att flytta till ingenting.
Det är Eskilstuna City FK som väljer en genväg till kortsiktig (?) framgång framför det mödosamma arbete som utgör grunden för hela den svenska idrottsmodellen.
Jag undrar hur det känns för fansen till en förening som ursprungligen bildades 1907, som spelade allsvensk fotboll säsongen 1925/26, att plötsligt vara en del av ett samarbete som just nu inte är något annat än en allsvensk biljett?
Alex Ryssholm bildade AFC 2007 och laget höll till i lägre serier i Stockholms förorter. 2012 tog han över Väsbys skulder och licens, fick en plats i division ett och flyttade verksamheten till Solna.
Få fans och färre medlemmar
Det är en förening med få fans och ännu färre medlemmar, deras historia är deras ordförandes som idag kunde gå upp i allsvenskan via seger mot Åtvidaberg.
Jag är egentligen ledig men då jag bor 50 meter från idrottsplatsen Skytteholm där AFC har spelat sina superettan-matcher i år promenerade jag ner för att se avgörandet.
Hemmasnittet ligger på knappt 700 åskådare, ett snitt som "dopats" av toppmötena med Dalkurd och Sirus.
Idag är drygt 800 åskådare på plats, och jag pratar med några av AFCs "supportrar". Det är mestadels föräldrar, släktingar och vänner till spelarna i laget.
Ett gäng är till och med från Eskilstuna, lagkaptenen Filip Rogics mamma med entourage. De tycker det är perfekt att AFC flyttar "hem", förstås.
Mittbacken Daniel Jarls pappa är också positiv till flytten.
– Det finns ju ingenting här. Då kan man bygga något helt nytt där istället, säger Pär Jarl och pekar på den halvfulla idrottsplatsen.
Kommer du gå på matcherna i Eskilstuna då?
– Ja, om grabben följer med så.
Om de åker ur allsvenskan, ska AFC flytta vidare någon annanstans då?
– Ja, jag vet inte. Men det är väl det nya moderna.
Det kan bli många flyttar?
– Det kan det bli, säger Pär Jarl med ett skratt.
Så ljuder tonerna till AFCs inmarsch ur högtalarsystemet. Det låter som en gammal psalm, och från och med våren 2017 ska den alltså dåna på Tunavallen. Stackars Eskilstuna, skriver jag i förvarnande syfte.
Det finns en liten AFC-klack på plats på Skytteholm, tror jag först men det visar sig vara tillresta Åtvidaberg-fans: De sjunger inte "AFC" utan "ÅFF".
Redan i tredje minuten får hemmapubliken jubla: Mohamed Buya Turay rullar in 1-0, sierraleonierns tionde mål i år. Stjärnan Omar Eddahri skickar upp tvåan i bortre krysset strax före paus, ett klassmål av en klassanfallare.
Det blir till slut 3-0 vilket betyder att AFC Eskilstuna spelar i allsvenskan 2017 med Alex Ryssholm som ordförande.
Han vankar av och an nedanför läktaren under matchen, påtagligt nervös. Jag passar på att försöka få svar på några av mina frågor.
Rullat hela vägen till allsvenskan
Ryssholm vill ha en bra elitverksamhet för att hans dröm och målsättning - att utbilda spelare för att sälja de vidare utomlands - ska förverkligas och växa. Men eftersom hela AFC:s undomsverksamhet inte kan flyttas till en helt annan stad blir de yngsta killarna kvar i ett samarbete med Vasalunds IF.
I Eskilstuna är förutsättningarna för elitfotboll bättre än i Solna, där finns fans och engagemang, hoppas Ryssholm.
Lite hårdraget kan man säga att han nu försöker köpa den sista pusselbiten, det som egentligen inte ska gå att köpa: Ett supporterskap som bygger på en 109-årig historia.
Känner Eskilstuna City FK:s fans och medlemmar stolthet över det här kapitlet i deras fotbollshistoria? funderar jag.
- Jag gillar Åtvidaberg, säger Alex Ryssholm plötsligt, laget AFC möter just i dag och som kan beskrivas som raka motsatsen till det orangeklädda AFC-laget där spelarna är värvade från jordens alla hörn.
Många "Åtvid"-spelare är unga och har en lokal förankring, AFC har inte ens något att vara lokalt förankrade ifrån.
Åtvidaberg kan inte att flytta till exempelvis Eskilstuna, påpekar jag.
– Nä men vi kommer att bli ett Eskilstuna-lag nu.
Om ni åker ur då, byter du inte stad och lag igen då?
– Nej! Det här är slutstationen. Det blir inga fler flyttar. Jag vill att det ska bli självgående, sedan kliver jag av, säger Alex Ryssholm bestämt.
Speakern informerar om att tilläggstiden blir de tre sista minuterna på Skytteholm i AFC Uniteds historia, slutsignalen går, Alex Ryssholm och hans spelare och ledare sträcker armarna i skyn, närmare hundra fans springer in på planen, saken är klar, nästa år spelar AFC Eskilstuna i allsvenskan. Redan ikväll ska laget åka dit för att fira och firas.
Snöbollen har rullat hela vägen till allsvenskan, och eftersom Eskilstuna tagit emot honom med öppna armar har Alex Ryssholm en god chans att överleva där också.
Frågan är om det som en gång var Eskilstuna City FK överlever alls.