Nya favoriten: ”Jag föddes med en boll”

Publicerad 2012-12-10

Svensk handbolls största artist: ”Zlatan hade gillat mig”

BELGRAD. Hon fyllde dockskåpet med bollar,­ önskade sig bara bollar i konfirmations­present och är den kanske största boll­artisten svensk damhandboll fått fram.

– Jag tror att Zlatan hade gillat mig.

Möt tv-publikens nya favorit – Louise Sand.

Hej, Loui! Johan heter jag, jag har ju aldrig pratat med dig.

– Inte jag heller... eller tvärtom alltså, haha.

Har man inte blivit hänförd av hennes konster på handbollsplanen så golvas man direkt av hennes charm utanför.

Louise Sand, eller Loui som hon alltid kallas, är vår nya publikfavorit i damlandslaget i handboll. 19-åringen från Kärra i Göteborg, som gör sin blott andra a-lagssäsong i Sävehof och tog UVM-guld i somras, har fått över­raskande mycket speltid i EM.

– Det har gått väldigt, väldigt snabbt.

Sand har varit 100-procentig så här långt – tre mål på tre skott. Två av dem har varit riktiga delikatesser – en ”japan” mot Danmark och en härlig knorr mot Makedonien.

”Aldrig lekt med dockor”

Förspelet till ”japanen” – i ett mycket viktigt läge mot Danmark – säger en hel del om Sand.

– ”Bella” (Gulldén) ska visa lillfingret om vi ska köra en ”japan”. Jag såg aldrig lillfingret men hon tittade på mig så jag chansade, tänkte att ”jaja, den bollen är väl till mig då” och hoppade in.

Hon kan vara det största bollgeniet svensk damhandboll fått fram.

– Klart jag har känslan och tekniken men får jag chansen att sätta dit den så gör jag hellre det. För det håller inte att lattja på den här ­nivån.

Det gör det väl? Det är väl tydligt?

– Haha, men ska det vara trovärdigt med en knorr måste satsningen vara densamma som på ett vanligt avslut.

Din tränare i Sävehof, Henrik Signell, har berättat för mig att han sett dig göra saker med en boll, inte minst en fotboll, som han aldrig sett en damspelare göra tidigare.

– Jag föddes med en boll. Jag har aldrig lekt med dockor och sånt. Jag fick ett dockskåp när jag var liten men då tömde jag det på dockor och fyllde det med bollar i stället.

Konfirmationen är ett annat exempel.

– Jag önskade mig bara olika teknikbollar i konfirmationspresent. Men mamma tyckte jag skulle önska mig smycken. Mina föräldrars kompisar gav mig ett stort paket med tio olika bollar. Vad jag fick av mina föräldrar kommer jag inte ihåg. Det var nog ett smycke.

”Hade kunnat leverera i fotboll”

Vi tillbringade en förmiddag med Loui Sand på stan. När vi går i ett litet shoppingcentrum kan hon inte låta bli att gå runt och känna på olika bollar.

Vi köper en fotboll och ber henne trixa lite ute på torget.

– Jag har alltid trixat med boll och stått ute och nött och nött och nött.

Men då var det fotboll – varför blev det handboll?

– Jag har ofta ställt mig den frågan. Men kompisarna spelade handboll och man ville ju vara med dem.

– Jag tror jag hade kunnat leverera i fotboll också (skratt). Jag spelade med killar först, men så började de knuffas i åtta-tioårsåldern och då hade jag ingen chans. Sedan spelade jag på skoj med tjejer men tyvärr måste man välja så tidigt och då blev det handboll.

Hon adopterades från Sri Lanka när hon var fyra månader.

– Bollkänslan ligger i generna men jag vet inte vilka mina biologiska föräldrar är. Men min pappa i Sverige, Lars, var jätteduktig på fotboll. Min mamma Eva är också bra med boll. Det är det som är så sjukt, men också kul.

”Jag är lite udda”

Hon lägger upp bollen på nacken, går ner och göra några armhävningar och reser sig ­sedan upp igen.

– Det är roligare att trixa med en fotboll. Men det är också underbart att få göra goa mål i handboll.

Idolen är ingen handbollsspelare utan heter Zlatan Ibrahimovic. Hon visar upp sitt iphoneskal med en bild på Zlatan och en på sig själv, båda i landslagströja, på baksidan och ”Zlatan” och ”Loui” textat på den andra.

– Jag fick den av min bästa kompis bror i julklapp. Jag gillar Zlatan. Han verkar väldigt go och jag gillar det han gör på planen.

Men du har aldrig träffat honom?

–Nej, tyvärr. Men jag tror att Zlatan ­hade gillat mig, säger hon och spricker upp i ett leende.

Precis som Zlatan har Sand ofta känt att hon inte passat in i de svensk idrotts många ramar.

– Jag är lite udda. Det är både positivt och negativt. Det har varit väldigt jobbiga perioder. Men alla får kämpa på olika sätt.

När har det varit jobbiga perioder?

– När jag var yngre tyckte man att jag var nonchalant och inte tog i. Det låg väl lite i det när jag var liten. Men sedan klarade jag mig inte bara på talang och då har jag tvingats ta i max för att klara mig. Jag vet att mitt kroppsspråk kan ser ganska lojt ut, men man ska inte­ gå på hur man ser ut utan vad man levererar.

I kväll ska hon och de andra i landslaget leverera mot Serbien för att EM-semifinalhoppet ska leva.

– Det ska bli jättekul och vi har förberett oss riktigt bra på Serbien.

Och så det här med att du kallar dig själv för gud?

– Jag har döpt mig själv till ”louigudensand” på facebook och twitter. Sedan har jag tvingat de andra att kalla mig för guden (skratt). Nej, men de har börjat göra det och det är ball.

LOUISE SAND

Född: 27 december 1992. Längd/vikt: 164 cm/56 kg. Smeknamn: Loui eller Guden. Bor: Kärra. Familj: Mamma, pappa, storebror. Yrke: Lärarvikarie. Klubbar: Kärra 2001–2005, Önnered 2005–09, Sävehof 2009–. Landskamper/mål: 7/8. Största meriter: 1 UVM-guld 2012, 1 SM-guld 2012, EM-slutspel 2012.

Ex-förbundskaptenen och tv-experten Per Johansson om Sveriges chanser

Serbien i kväll kl 20.10

40 procent

”Man är inte favorit mot hemmanationen, men jag är inte så imponerad av Serbien. De har två spelare, ‧Lekic och Damnjanovic, som måste stoppas och då är mycket vunnet. Sverige måste spela mer på gränsen bakåt och få lite räddningar.”

Norge i morgon kl 18.10

30 procent

”De har en läskig förmåga att bara bli bättre under ‧tuneringarna. Styrkeskillnaderna är egentligen inte så stora mer än på linjen och på målvaktssidan. Men ‧Norge har något annat numera, lite som Bengan Boys förr, de vinner fast det inte ser så bra ut.”

Tjeckien torsdag kl 16.10

70 procent

”Vi har aldrig förlorat mot dem och vi mötte väl dem 100 gånger under min tid. Sverige är solklar favorit.”

Chanserna totalt till en semifinal:

”Chansen är inte så stor. Sverige behöver nog vinna‧ ‧alla tre matcher. Kan man nå matchen om femte/‧sjätte-plats har man gjort det riktigt bra.”