Ville ragga killar – blev mångmiljonär

Brittiska pokerstjärnan Vicky Coren i stor intervju

helskärm

MONTE CARLO. Känd tv-personlighet, tung krönikör – och pokermiljonär.

Men när Vicky Coren började med hobbyn som gjorde henne rik var det knappast pengarna hon hade i åtanke.

– Pokern var bara ett sätt att ragga upp pojkarna, säger hon.

I England är Victoria Coren, 40, enligt alla definitioner en typisk "kändis". Figurerar ofta i olika tv- och radiosammanhang, leder tävlingsprogrammet "Only Connect" på BBC och skriver krönikor i såväl "The Guardian" som söndagstidningen "The Observer".

Dessutom gifte hon sig nyligen med komikern David Mitchell, känd från tv-succén "Peep Show".

"Kände ens inga pojkar"

Men hon har också gjort sig känd som en av tidernas bästa kvinnliga pokerspelare. Hon var den första kvinnan som vann en EPT-turnering (I London 2006) och har dokumenterade liveturneringsvinster på nästan 12 miljoner kronor.

Sportbladet Poker var naturligtvis tvungna att fråga hur i hela friden hon halkat in på den något udda banan.

– Ärligt talat handlade det bara om att träffa pojkar, det var hela fascinationen på den tiden. Min bror brukade spela och hans kompisar var med, själv var jag 14 och gick på flickskola så jag kände ens inga pojkar. Och jag tänkte att det här skulle vara ett bra sätt att träffa några. Och det är det fortfarande. Det säger jag till tonårstjejer än i dag.

– Tyvärr för min del blev jag så distraherad av själva spelet, jag gillade det för mycket. Men från början kunde det lika gärna handlat om att gå på picknick, det var bara ett sätt att ragga upp pojkarna. Men jag blev distraherad av det här fantastiska spelet så jag glömde bort att skaffa mig en pojkvän till jag blev 20.

Känns som du gjorde rätt val ändå, nu är du rik och du kan träffa hur många pojkar du vill!

– Jamen nu är det meningslöst eftersom jag gifte mig förra året. Nu kan jag sluta spela, nu har jag hittat min man (skratt).

"Är inte överraskad"

Spelar han poker överhuvudtaget?

– Nej! Och ärligt talat, träffar man någon som spelar själv är det bara en tidsfråga innan de börjar lägga sig i när man sitter och spelar på PokerStars på söndagarna. "Där borde du ha höjt" och så vidare, det skulle vara väldigt enerverande. Min man kan absolut ingenting om poker. Vinner jag så tycker han jag spelat fantastiskt, förlorar jag tycker han jag har haft otur. Precis som jag vill ha det!

I Sverige har pokern fortfarande lite dåligt rykte, att det är ett spel för degenererade unga pojkar som drömmer om snabba pengar och att köra Ferrari. Du verkar inte särskilt degenererad…

– Jag har sett svenska pojkar spela poker så jag är inte överraskad att de har det ryktet.

(skratt). Men i Storbritannien är det inte så längre, och det beror kanske delvis på mig. Folk som inte spelar poker, eller är intresserade, den enda pokerspelaren de känner till är förmodligen mig. Och jag är ju tråkigt respektabel.

– Och ärligt talat, så som jag spelar poker är det inte degenererat alls. Jag har spelat i 20 år, sen jag var ett barn egentligen. Det har alltid varit lönsamt, det har alltid varit säkert och det har definitivt aldrig varit degenererat. Vilket gör mig lite besviken, för jag trodde att det skulle vara lite mer spännande alltihop med cowboys och kriminella. Men jag har tyvärr aldrig rymt iväg på nåt tåg mitt i natten, det är väldigt respektabelt alltihop.

"Är öppet för alla"

Ryktet är kanske lite oförtjänt alltså?

– Ja, nåt som man inte får glömma bort med poker, är att det är fantastiskt eftersom det är öppet för alla. Det kommer alltid att vara attraktiv för unga pojkar, självklart, för det går snabbt och det är spännande och du kan vinna mycket pengar och plötsligt bli omringad av vackra tjejer som hjälper dig att göra av med de pengarna. Självklart! Men så länge äldre människor, kvinnor och även folk som är lite mindre coola också får vara med är det inte är ett elitistiskt spel. Den enda frågan man behöver ställa sig är om man är bekväm med insatserna. Det är det enda.

– När jag själv började spela professionellt var det ungefär två kvinnor i hela världen som spelade poker och ingen alls under 50. Men det var ingen som rynkade på ögonbrynen när jag kom in och satte mig vid bordet, och det är viktigt att det inte förändras.