Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Dagmar, Rigmor

Nu är det fotbollskrig

SALZBURG. Nu jädrar blir det fotbollskrig.

För första gången under EM känns det som om jag verkligen befinner mig bland fienden.

Retade mig på ryssar hela dan i går.

Strular du bort det här på onsdag kommer jag aldrig att förlåta dig, Lagerbäck.

Det ryska landslaget har jag ingenting emot, det finns en slags sympatisk naivitet över gänget och 1–0-matchen mot Grekland i går hade lika gärna kunnat sluta 5–2 eller nåt i den stilen.

Det är darrigt bakåt när laget sätts under tryck samtidigt som anfallsspelet är idérikt och fiffigt. Allt kan hända åt båda hållen. Det kan lika gärna bli seger med 3–0 som stryk med 3–0 mot Sverige.

Jag har däremot svårt för folket som följer Ryssland i den här turneringen, fansen som uppför sig som gapande, stillösa tölpar. Tågresan mellan Innsbruck och Salzburg var en bedrövlig historia med ryska pojkar som gjorde vad de kunde för att jävlas med alla andra ombord.

Det fanns ingen humor eller glädje

Många var klädda i hockeytröjor, den värste hade nr 8 Ovetjkin på ryggen, och de vrålade och skrek som vilddjur. Det fanns ingen humor eller glädje i det hela. Bara dumhet. Det var grekiska fans på tåget också och de provocerades och led svårt, men visade klass genom att inte svara med samma mynt.

Normalt är det en njutning att åka de här tågen mellan höga berg och djupa dalar, och kanske speciellt eftersom man i motsats till i Sverige fortfarande kan sätta sig i en riktig gammaldags restaurangvagn och äta och dricka gott under resan.

Men nu var denna vagn ockuperad av en flock babianer som svinade ner och halsade vodka ur medhavda pavor och betedde sig allmänt illa.

Jag fick byta vagn

Inte ens bland vissa mediarepresentanter i första klass var det lugnt. Jag blev tvungen att byta vagn eftersom de som satt i min – med pressackrediteringar runt halsarna – tycktes allmänt främmande för vanligt folkvett. Det handlade dock inte bara om ryssar, i ärlighetens namn. Även om jag såg ett par av dem i presscentret i Salzburg i går kväll.

Den verkliga pricken över i:et var att två plumpa idioter på nåt sätt tog sig in i tågets högtalarsystem och med jämna mellanrum, stupfulla, spred dynga över alla medresenärer på dålig engelska.

Jag fick min dos av ryssar där, det måste jag erkänna. Nu ska de tillbaka samma väg och storma in i Innsbruck för fyra dagars intensiv vodkauppladdning, rakt i famnen på ett hav av svenska fans, inför den avgörande rysaren på onsdag. Kan hända vad som helst på gator och torg, säger jag. Precis vad som helst.

Tveksamt om vi fixar poäng

Det bästa är förstås om Sverige kunde platta till det här sällskapet genom att skicka ryssarna ur turneringen. Jag kräver att Lagerbäck överlistar Guus Hiddink och fixar den poäng som behövs. Även om jag är långt ifrån säker på att han klarar det.

Det ryska laget är svårläst och svårt att få grepp om, Hiddink ändrar rätt frisk under spelets gång och ser ut att improvisera en hel del med uppställningen. Periodvis blir det riktigt lyckat, andra gånger ser ryssarna väldigt sårbara ut.

I går hade Hiddink dragit tillbaka Igor Semsjov till en mer stationär mittfältsroll, mot Spanien i öppningsmatchen använde han honom som offensivt understöd till den bollkäre och oberäknelige – men målsumpande – Roman Pavljutjenko. I stället klev Dimitrij Torbinski – som började som högerbreddare – klivet in som anfallare efter kanske tio minuters spel och förvandlade systemet till 4-4-2. Torbinski var bara inhoppare mot Spanien, men startade nu med pigga ben och listiga dribblingar, helt klart en man att se upp med.

...men det fungerade i alla fall

När sen Dinijar Biljaletdinov – lagets bäste, i mina ögon – sen lämnade sin vänsterkant och plötsligt fick en roll mitt i banan i andra halvlek, då hängde jag inte alls med i hur Hiddink tänkte. Men det fungerade ju i alla fall, och jag upprepar: vaknar ryssarna på rätt sida på onsdag och hittar rätt uppställning – med den farlige Andrej Arsjavin tillbaka efter avstängning – kan Sverige åka på en riktig propp.

Jag vill inte ens tänka tanken. Jag vill inte stå som torsk i fiendeland.

Vi får inte förlora det här fotbollskriget.

Följ ämnen i artikeln