Ryssen kommer ... ja i kväll gör han verkligen det
I kväll spelar Finland för sin fotbollsframtid.
De möter sin egen historia.
I ett land där det fortfarande ligger granater i mittcirklarna kan aldrig ett toppmöte mot Ryssland förminskas till en match bland alla andra.
Just nu renoverar finska ligatolvan RoPS Rovaniemi sin hemmaarena.
I måndags grävdes en artillerigranat från Andra världskriget upp i mittcirkeln.
I går hittade så ett dykarlag i Ålands hav vraket från den sovjetiska krigsubåten S-2.
För en svensk är det lätt att säga att det faktiskt har gått 65 år sedan freden kom till Finland, men det är sånt man säger om krig man aldrig själv drabbats av.
Historiens ekon ljuder klarast där knallarna varit som högst, och för oss som inte har några granater i våra mittcirklar är det nog inte alldeles enkelt att förstå vilka känslor som kan sättas i svaj när Finland möter Ryssland.
Hela det blåvita nationalpsyket präglas ännu av Vinterkriget och Fortsättningskriget, av känslan av att ständigt vara utlämnade till den mäktiga jätten i öst.
Här har man skrämt barn genom att säga ”Ryssen kommer” i mer än 200 år, och i kväll så gör han verkligen det.
Enligt finska fotbollsförbundet så kommer det finnas fler än 4 000 ryssar på den fullsatta Olympiastadion i Helsingfors.
Så många bortafans har aldrig någonsin tidigare sett en fotbollslandskamp i Finland.
– Men jag tror inte att de kommer med någon negativ attityd mot Finland. Finns det bitterhet och trauman så är det i den andra riktningen, säger Juha Karjalainen, som är säkerhetsansvarig på förbundet.
Ja, det var just det.
Sovjetunionen må ha fallit, men den ryska björnen har ju vaknat till igen.
Skylt: En ryss åt gången
I mitten av 90-talet satt det skyltar med texten ”Bara en ryss åt gången” på butiksfönstren i den finska gränsstaden Villmanstrand.
Då hade kommunistblockets kollaps gjort besökarna österifrån till fattigturister. Nu har ett drygt årtionde av hyperkapitalism vänt tillbaka styrkeförhållandena.
Under 2000-talet har ryssarna än en gång avancerat in i sydöstra Finland, men den här gången har de använt ekonomiska maktmedel snarare än militära.
Varje år har de köpt upp finska sommarhus och stugor för mer än en miljard kronor.
– Det är klart att jag har tänkt tanken – säljer jag bort precis det land som min farfar slogs för, sa den före detta markägaren Arja Viitikko till nyhetsbyrån Bloomberg i höstas.
I kväll spelas en fotbollsmatch med fler olika lager än en rysk Matrjosjka-docka.
För gästerna gäller det att bevisa att fjolårets EM-sommar inte bara var en saga, och att magikern Guus Hiddink inte har tappat fokus på det ryska projektet under tiden i Chelsea.
Uppladdningen har varit långt ifrån optimal.
Både Andrej Arsjavin och Hiddink har plågats av mystiska attacker av illamående de senaste dagarna, och enligt den ryska pressen har tränarens puls stundtals rusat upp mot det livshotande 200-strecket.
För Finland skulle seger innebära en realistisk chans till ett första stort mästerskap någonsin, en möjlighet att spinna vidare på U21-landslagets inspirerande framgångar och att etablera sig som en fotbollsnation att räkna med.
Och sedan har vi ju allt det där andra, det som fortsätter att ge vissa fotbollslandskamper en alldeles särskild klangbotten.
Då och nu
På nästa uppslag har vi gjort ett tankeexperiment över hur VM-kvalet 2009 hade kunnat se ut om världens gränser från 1909 fortfarande varit intakta.
Resultatet väcker funderingar.
Något finländskt landslag hade till exempel inte funnits, utan ledande spelare som Jussi Jääskeläinen och Sami Hyypiä hade istället representerat just Ryssland.
Ett sekel senare är det nu i stället Finland som ställer upp med två spelare från andra sidan gränsen.
Mittfältsmotorn Alexej Eremenko är född i Rostov-na-Donu, hans lillebror Roman Eremenko i Moskva.
– Det kommer att bli väldigt speciellt att höra nationalsångerna, säger Roman Eremenko.
Han kommer inte att vara den ende på Olympiastadion i Helsingfors som känner så.