Skrattande blåvitt, frustrerade MFF – en talande bild
GÖTEBORG. Självförtroende mot frustration.
Tobias Hyséns flyt mot Malmös obefintliga målskytte.
Skrattande göteborgare mot rasande Malmöspelare.
Tydligare än på Gamla Ullevi ser man inte skillnaderna mellan ett lag i medgång och ett lag som måste leta lösningar för att slippa undan en total kris.
På planen var det helt jämnt, med spelmässig övervikt för Malmö som dock inte skapade lika många klara målchanser som man har gjort i sina tidigare matcher i vår.
Närmare mål än ett vasst inåtskruvat skott av Wilton Figueiredo kom MFF inte medan Göteborg snabbt utnyttjade ett skänkt övertag på högerkanten då Adam Johansson fick med sig bollen och kunde slå ett flackt inlägg in framför mål där Pontus Wernbloom vräkte sig fram och styrde in bollen.
Andra målet kom efter att Wernbloom vunnit bollen i en tuff och inte helt ren duell med Daniel Andersson. På kontringen fick Hysén ett 50–50-läge mot Gabriel och som så ofta för målskyttar i zonen styrdes Hyséns skott via Gabriels fot utan chans för MFF-målvakten Jonas Sandqvist. Små detaljer som avgjorde en bra allsvensk kamp med betoning på kamp.
Göteborgs tränare Stefan Rehn tyckte det var bra att hans lag fick träna försvarsspel men så mycket träning var det kanske inte. Pratade efteråt med planens suverän, Blåvitts mittback Mattias Bjärsmyr, om Malmös offensiv och det enda som han egentligen tyckte oroade var Figueiredos skott.
MFF vill komma fram på kanterna men Daniel Larsson visar varken spelsinne eller tillräcklig skärpa för att få till inlägg med hög precision efter att ha utnyttjat sin snabbhet för att komma runt ytterbacken.
MFF letar självförtroende
Guillermo Molins fortsätter att stanna upp och vända runt för att komma till inlägg med högerfoten från sin vänsterkant och när han kom dit hade Göteborgsförsvaret samlat sig med Bjärsmyr och Ragnar Sigurdsson som suveräner i luften.
Hotet var Figueiredo och det hotet försvann efter en tuff tackling av Bjärsmyr.
– Han hade inte fler farliga skott efter den, sa Bjärsmyr med ett skratt.
Jargongen är sån i ett segrarlags omklädningsrum. Man skämtar rått om det mesta. Bjärsmyr var inte nöjd med att han skadat Figueiredo men kan heller inte gräma sig för att han gjort det. Skador är en naturlig del av en kampsport och Bjärsmyrs tackling var mer ett kampmoment än Jimmy Dixons dubbla sulor mot Robin Söder.
Att MFF-spelarna anklagar göteborgarna för rått spel är lika naturligt. Ett lag som gått mållösa från sju av sina senaste åtta matcher letar ofta efter nytt självförtroende i detaljer utanför sin egen brist på prestation.
Jag har nu sett Göteborg vinna två matcher i rad utan att vara bättre än sina motståndare Gais och MFF. En förklaring kan vara Göteborgsandan som i dag är exakt densamma som när jag gick runt i Blåvitts omklädningsrum när spelarna hette Glenn, Torbjörn, Corneliusson och Wernersson.
Mattias Bjärsmyr satt öppet och pratade om proffsanbud och att han förmodligen försvinner efter sommaren samtidigt som han spred skämt omkring sig.
– Wernbloom tog ju första bästa bud. Jag är ganska säker på att han betalade för att komma till Alkmaar, svarade han på frågan om han likt lagkamraten helst skulle vilja ha klart med ny klubb före U21-EM.
På frågan om Danmark och Norge är aktuella alternativ blev svaret:
– Nej, jag är 23 år och vill förbi den nivån. Med du Tobbe är ju i rätt ålder, du borde gå till Norge.
Matchhjälten Tobias Hysén skrattade.
Byggt laget med trivsel
I alla lag skämtas det säkert mycket internt men Blåvitt är annorlunda eftersom spelarna vågar vara sig själva även när press och andra finns runt dem. Många andra lags spelare lämnar arenorna med gravallvarliga miner som om de just lämnat en nära anhörigs begravning.
Blåvitts tränare Stefan Rehn och Jonas Olsson har byggt sitt lag med trivsel och fått just den vilja att kämpa för varandra som gör att man kan vinna utan att passningsspelet stämmer perfekt.
Göteborg spelade rakare än Malmö. Pontus Wernbloom kommer att lämna ett hål efter sig på mittfältet med sin vilja och kraft. Malmös Daniel Andersson och Robert Åhman Persson vann mittfältet med sina arbetsinsatser men Wernbloom var den som fick ut mest av sitt spel.