Bergström: Inget akut behöver fixas längre

Därför slutar Gunde Svan

2007 tog Gunde Svan orden noggrannhet, framåtanda och perfektion och gav dem en ny innebörd.

Så vilket ord ska vi använda för att beskriva hans avhopp med elva månader till OS?

Hur låter svanlogiskt?

I september -07 körde landslagsledningen ut till Gunde Svans sommarstuga i Dalarna med en förhoppning. Kanske hade Per Åke Yttergårds bil stenskott, i så fall vore det en lysande symbolik för hans ärende. För landslaget hade tappat sin sammanhållna, glänsande yta och snart skulle hålen växa till ofixbara sprickor.

Åkarna ville inte träna under svenskt flagg, utan på egen hand. Resultaten föll som Dow Jones i vintras. Allt var en härva.

Inte trots, utan tack vare problemen hoppade Gunde på. Han behövde en utmaning. Han skulle förvandla skiten till guld – eller åtminstone till en lastbil, lyxmat och nya kläder.

Efter en vecka som landslagschef gav de trotsiga utbrytarna upp sina självständighetsidéer och kom tillbaka till laget. Efter fyra månader pumpade en okänd svenska uppför en slalombacke och blev bäst i världen.

Totalt svanlogiskt

Allt var totalt överrumplande, eller totalt svanlogiskt.

Gunde fortsatte på det inslagna spåret. Han pratade inte om stakning i uppförsbackarna eller tvåans växel i skejt, utan om vikten av perfekt näring och två gram lättare stavar. Han tog sig an helheter på ett sätt som bara Gud och småflickor med dockhus gjort tidigare.

Så blev det VM och ett år kvar till OS.

Alla landslag bodde i landslagsbyn – ja, det var därför den kallades så – utom Sverige som av smittoskäl valde ett hotell fyrtifem minuter upp i bergen. Där utanför stod en skåpbil med två ton svensk mat, i köket jobbade svenska kockar arton timmar om dygnet, nere vid skidspåren stod världselitens första vallabuss som sedemera ska fraktas över med båt till Vancouver-OS.

När pressträffarna hölls på hotellet bjöds alla på renstek och laxmackor, när provisoriska presskonferenser ordnades hängde Gunde reklamskyltar från lastbilstaket eller skottade bort felplacerade snöhögar. Det var vetenskaplig perfektion ihopklistrad med svanlogisk, självuppoffrande noggrannhet.

Men det fungerar bara så länge det finns problemområden.

När Gunde tog jobbet förstod han att landslaget var en snökula som behövde skakas om. Nu med elva månader till OS har plastflingorna landat på ett bättre ställe, inget behöver akut fixas längre, och därför slutar han.

Påstår någon att det är ologiskt kommer jag gärna med ett bättre ord.