Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Lennart, Leonard

STJÄRNRESAN

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-08-01

Mats Wennerholm: 90 procent är förlorare – men vi har flest vinnare i EM

KLICKA PÅ BILDEN FÖR EN LÄSBAR GRAFIK

CANNES

Nu går EM-tåget till Göteborg.

Förbundskapten Thomas Engdahl har gett klartecken och vinkat iväg 68 svenskar - rekord i ett mästerskap.

Men bara fem åker i första klass.

I fotbollstermer spänner Thomas Engdahls EM-trupp från Real Madrid till Jonsered.

I hockeytermer från Philadelphias Peter Forsberg till en tredjecenter i elitserienykomlingen Skellefteå.

Från tre världsettor i Kajsa Bergqvist, Carolina Klüft och Stefan Holm till skåningen Daniel Persson på 100 meter.

Persson är nummer 436 i världen och 121:a i Europa med sitt årsbästa på 10.50.

Men jag gillar honom ändå.

Jag har hört många vara kritiska mot att vi skickar så många svenskar till Göteborg.

De stora majoriteten bara för att krossas av övermäktigt motstånd och komma därifrån med sargade självförtroenden och tappade sugar.

10 procent vinnare

Det är lätt att vara elak i det läget. I en trupp där 90 procent kommer att vara förlorare.

Vad har de där att göra?

Jo, för att de klarat EM-kvalgränsen.

Det var det krav Svenska Friidrottsförbundet satte upp och jag tänker inte förstöra festen för de som lyckades uppfylla målen.

Och 90 procent förlorare betyder 10 procent vinnare.

Det är fler än alla andra länder i EM.

Få nordiska chanser

Finland skickar 56 aktiva till Göteborg.

Men den forna stormakten har bara två medaljhopp i spjutkastaren och världstvåan Tero Pitkämäki och längdhopparen Tommi Evilä.

Evilä tog Finlands enda medalj i hemma-VM förra året med sitt brons och blev folkhjälte i en svältfödd friidrottsnation.

Norge skickar 31 aktiva.

En kan ta medalj.

Det är spjutkastaren Andreas Thorkildsen, Norges enda världs- och europaetta.

Storbritannien skickar 85 aktiva till Göteborg, men har färre guldchanser än lilla Sverige.

Nu har jag ändå gjort det mödosamma arbetet att klassa svenskarna på det långa EM-tåget.

Det slutade med att alla inte kom med.

En handfull fick ta sig dit på egen kraft på en dressin.

Elakt?

Javisst.

Men klassindelningen bygger inte på några subjektiva bedömningar, utan går helt efter placeringen och årsbästalistorna från Europa och världen den här säsongen.

Modigt att ställa upp

Jag kanske börjar bli blödig, men man smälter lätt inför Erica Mårtenssons leende och positiva attityd och sprintern Daniel Perssons mod att överhuvudtaget ställa upp.

Och de kan trösta sig med att de aldrig kommer att bli några symboler för ett svenskt misslyckande.

Den här gången kommer ingen knappt att notera att de är borta, då Carolina Klüft stormar fram i sin sjukamp och Kajsa Bergqvist gör nya försök på världsrekordet 2.10.

Det är varmt här i Cannes på franska Rivieran. Solen steker, svetten rinner och mitt förråd av t-shirts håller på att ta slut efter bara tre dagar.

Man undrar varför landslagsledningen valde att lägga ett uppladdningsläger just här. Tidigare har det funnit en viss logik och geografisk närhet i valet av så kallade precamps.

Men nu?

Ett stekhett Cannes påminner inte det minsta om ett regnigt Göteborg (som det var igår).

Det är som om längdlandslaget i skidor valt att ladda upp på Kanarieöarna.

Nu kommer Engdahl & Co att slippa all kritik om det är guld och andra medaljer som regnar i Göteborg, men det märks ändå en viss oro i deras ständiga försvar av valet av träningsläger.

Men den svenska kylan brukar avgöra när det verkligen gäller - oavsett väder.

Mats Wennerholm

Följ ämnen i artikeln