EM:s största, eh... stjärnor

Wennerholm: Profilerna är borta Sverige står för stjärnglansen i Göteborg

GÖTEBORG

Carolina Klüft, Christian Olsson, Kajsa Bergqvist, Susanna Kallur och Stefan Holm.

Fem svenska superstjärnor i EM.

Men sen då?

Hur många av de internationella stjärnorna känner DU igen?

Allt över fem är med beröm godkänt.

EM är EM och här i Göteborg finns ingen Asafa Powell, Marion Jones eller Kenenisa Bekele.

Men å andra sidan:

Vem bryr sig?

Vi kan gödsla med svenska stjärnor i Göteborg den här gången och mina utländska kollegor springer benen av sig för att intervjua Carolina Klüft, Kajsa Bergqvist och Christian Olsson.

Det är svenskarna som är de stora stjärnorna i detta EM.

Det är ingen löjlig, blågul form av storhetsvansinne som ligger bakom den analysen.

Det är kalla fakta.

Svenskarna står pall för vilken hårdgranskning som helst. Bara stormakten Ryssland har fler europaettor med sju.

Men visst finns det internationella storstjärnor med i EM. Den högst rankade just nu är ryskan Jelena Isinbajeva i stav.

Hon borde vara lättast att känna igen, med sin klassiska, ryska look. Som hämtad ur en gammal Tolstoj-roman.

Portförbjudna grenar

Tatjana Lebedeva är en annan ryska med utstrålning. Trestegsdrottningen jagar Inessa Kravets världsrekord från VM 1995.

Men sedan blir det tuffare att peka ut någon i en friidrottskonfrontation.

Anledningen är att stjärnorna är stjärnor i grenar som nästan är portförbjudna på de internationella galorna. Slägga och diskus är varje stadionvaktmästares värsta mardröm.

Bästa sättet att förstöra en gräsmatta.

Men 22-åriga ryska släggkasterskan Tatjana Lysenko är den ende friidrottare i världen som satt världsrekord i år (då räknar jag inte tangeringarna på 100 meter).

Och Litauens diskusjätte Virgilijus Alekna har vunnit två raka OS-guld och två raka VM.

Men det gör dem inte till några stjärnor i Göteborg. Jag kan förstå att den stora publiken inte gräver i statistik- och resultatlistor. Det räcker med att hålla reda på alla svenska stjärnor.

Det är den stora skillnaden mot VM i Göteborg 1995.

Slätstruket internationellt

Då, för elva år sedan, fanns inga svenskar med i tätstriden i en enda gren.

Men det vimlade av internationella storstjärnor.

Jonathan Edwards, Javier Sotomayor, Donovan Bailey (som jag bjöd på segercigarr efter guldet på 100 meter), charmiga Gwen Torrance, Jamaicas drottning Merlene Ottey och Sergej Bubka i stav.

För att nämna några.

Det var mer än tillräckligt för att ge lyskraft och locka rekordpublik till Ullevi.

Idag har friidrotten blivit mer slätstruken internationellt.

Det finns inga stora profiler längre.

De som är på väg att bli det, verkar åka fast i nästa dopningkontroll.

Som Justin Gatlin.

Som Tim Montgomery.

Nej, den här gången får Göteborg helt lita till svenskarnas lyskraft. Allt annat känns oviktigt.

lll

Större delen av svensktruppen landade i Göteborg i går.

Det blev ingen temperaturchock efter träningslägret och rekordvärmen i Cannes.

Efter en veckas busväder i Göteborg var himlen plötsligt blå igen och temperaturen en bra bit över tjugo grader.

Se det som ett gott omen.

lll

Blir det för varmt här i Götet ska jag svalka mig på några av Frölundas isträningar.

Det är snart hockeypremiär och jag har redan beställt tid för skiftning till vinterdäck på bilen.

Sommaren är kort.