Suffolk Punch

Suffolkhäst

Historia

Suffolk Punch är en ättling till storhästen vilken användes vid torneringar under medeltiden, och den föddes upp i Nederländerna för militära ändamål. Så korsade man de starkaste och kraftigaste draghästarna med raser innehållande orientaliskt blod, troligen utvecklade av romarna.

I det historiska och geografiska verket Britannia, av William Camden från år 1586, kan man läsa att Suffolk Punchrasens ursprung leder tillbaka till år 1506. Som namnet antyder härstammar rasen från grevskapet Suffolk, som ligger i England. Men sedan generationer tillbaka hör rasen hemma i East Anglia i England.

Suffolk Punch har under tidernas lopp blivit korsad med andra raser för att utvecklas. Men trots inkorsning av trotter, norfolk, cob och sannolikt också engelskt fullblod har detta påverkat Suffolk Punchrasen mycket lite, och den har bibehållit sina torra ben utan hovskägg, och rasen är sedan generationer känd för sin massa och härdighet. Den typiska fuxfärgen verkar komma från Blakes Farmer, född år 1760, en liten travare från vilken alla Suffolk Punchhästar härstammar ifrån, som gav alla sina ättlingar denna speciella färg.

Suffolk Punch användes innan traktorernas tid till gårds- och transportarbete. Den exporterades till Amerika och i krigstid användes den till att dra tungt artilleri och exporterades till Ryssland och Tyskland ända fram till första världskriget. Flera hästar sändes också till de olika brittiska kolonierna, där de anpassade sig till ett varmt, tropiskt klimat.

År l877 bildades avelsföreningen "Suffolk Punch Society", som sedan dess har organiserat avelsverksamheten och deras insatser har i hög grad bidragit till att rasen hållits ren, och att dess särdrag, som utvecklades under 1700-talet, har lyckats bevarats.

Samtidigt som avelsföreningen bildades satte Herman Biddell ihop den första stamboken. I volym I beskriver han utförligt rasens olika nyanser av fuxfärgen, bland annat. Jag har här översatt stycket:

"Den mörka, som ibland närmar sig en brunsvart, mahogny eller leverfärg, den matta mörka fuxen, den röda, den gyllene, citronen och ljusa fuxen. Den mest populära, den mest förekommande och den mest ansedda färgen är den sistnämnda. Den ljusa fuxen är en livlig nyans, med lite gradvis av ljusare färger på flankerna och på extremiteterna - men inte för mycket. Det är, i de flesta fall, betjänta med en stjärna i pannan, eller tunn "räcka", "bläs" eller "skimmer" nedöver ansiktet. Den linaktiga manen och svansen gängse en hundra år sedan, och tillfälligtvis finnas i dessa dagar, är vanligtvis besökt på den ljusa fuxen.

Exteriör

Suffolk Punch är en kraftig massiv häst med en höjd på 160 till 170 cm över manken. Den väger runt 1000 kilo och har ett bröstomfång på omkring 250 cm.

Huvudet skall vara kort och ganska så ädelt med rak profil, bred panna och uttrycksfulla ögon.

Halsen skall vara kort, bred, böjd, samt muskulös. Bogarna långa och massiva och de brukar ofta vara stupande, bröstet skall vara brett, djupt samt muskulöst, manken låg och bred, ryggen kort, rak och bred, länderna kraftiga och fylliga, korset långt brett och muskulöst samt en aning avlångt.

Benen skall vara tämligen korta, starka, torra, välmusklade och ha lite hovskägg. Knäna skall vara breda, skenben, kotor och karleder vara korta och kraftiga, en del hingstar kan mäta mer än 28 cm runt skenbenet under knäet, och sist men inte minst skall en korrekt Suffolk Punchhäst ha felfria hovar.

Suffolk Punchhästens rörelser skall vara korrekta, energiska, vägvinnande steg i skritt och trav, ha galoppförmåga och ha ett iögonfallande hoppanlag.

Suffolk Punchhästen är uteslutande fuxfärgad i sju olika nyanser vanligtvis utan tecken. I undantagsfall förekommer aningen av en stjärna eller strimma

Typ och användningsområden

Suffolk Punch är en stark, uthållig, ivrig, intelligent, ärlig och trevlig kallblodshäst som är mycket dragstark. Utmärkande för rasen är att den har ett mycket gott lynne, har lång livslängd, den brukar kunna sättas i arbete redan i två-treårsåldern och kan arbeta in i hög ålder. Ston brukar kunna betäckas regelbundet i tjugoårsåldern.

Rasen som ju är mycket lämplig till tungt dragarbete kan användas till arbetshäst i jordbruket och som draghäst. Den används fortfarande som bryggerihäst

Avel

Suffolkhästens betydande tyngd och massa, dess torra och starka ben, samt inte minst det goda lynnet och förmåga att hålla sig i god kondition på mycket sparsamma rasioner gjorde att den blev mycket populär som jordbruks- och transporthäst runt om i världen. Att rasen blev så framgångsrik berodde väldigt mycket på uppfödarna i East Anglia's omsorg vid val av sina avelshästar samt avelsföreningens restrektiva hållning för registrering av de hästar som anmälts till försäljning på föreningens officiella auktioner. En suffolkhäst får inte visas på någon större utställning eller säljas på avelsföreningens auktioner utan att ha friskintyg från en veterinär.

Suffolk Punch har korsats med halv- och fullblod för att få fram prestationsdugliga, rörliga hästar med stor hoppförmåga.

Utställningar

Suffolkhästar brukar vara välrepresenterade på utställningar i Storbritannien som the Royal Show, Stoneleigh, Warwickshire, each July och många fler. Hingstutställningarna på Woodbridge på Easter Monday är en upplevelse för alla kallblodsentusiaster.

På utställningarna har man också en klass för sundast fötter. Denna började man med på 1940-talet i förebyggande syfte för att suffolkhästarna ofta hade osunda fötter vilket försvårade arbete på hårda vägar. Uppfödarna lyckades så bra med detta problem att suffolkhästens fötter blev bättre än hos de flesta andra kallblodsraser. Domaren i dessa klasser är en erfaren hovslagare. Han lyfter upp alla hovar och undersöker dem med en hammare.

Inför utställningar och uppvisningar flätas och pyntas hästarna. Suffolk Punchuppfödare har ett eget sätt att dekorera svansen på.