Det säkraste sättet att dubbla sina pengar på

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-07-16

Läs Dan Glimnes rapport nummer tolv från Las Vegas

LAS VEGAS

Lördag 14 juli

Another fine and beautiful morning here in downtown Las Vegas? nå, inte riktigt.

Klockan är över elva innan jag vaknar i mitt rum på Wynn, vid The Strip, men soligt är det som vanligt.

Borta på The Rio, som jag kan se från mitt panoramafönster, ska de 112 spelare som är kvar i detta VM nu under dag fem spela ned tills bara 36 är kvar.

Och detta av 6358 startande. Var och en av de förhoppningsfulla som startar idag har överlevt 57 andra spelare. Även om det faktiskt var över 8000 spelare förra året, representerar ändå årets siffra, som jag sagt innan, den nästa största liveturneringen någonsin. Jag drar mig till minnes den klassiska och entusiastiska kommentaren som fälldes av WSOP:s grundare Benny Binion, en gång i början av 1970-talet: ”We had over a dozen players last year! One day perhaps we’ll have twenty-five. Hell, might even be fifty sometime.” Han skulle ha varit med idag, gamle Benny som dog av en hjärtattack 1989 vid 86 års ålder – och hann uppleva både femtio- och hundrastrecket passeras. Inte att undra på att Benny Binion idag står staty i downtown Las Vegas – den enda staty på planeten som rests till minne av en gambler.

Inte mindre än 19 tidigare världsmästare

ställde upp i årets VM. Två av dem är kvar när denna dag 5 börjar, Huck Seed (hans egentliga förnamn är faktiskt Huckleberry, precis som i den berömda pojkboken av Mark Twain) och Scotty Nguyen. För de övriga gick det så här:

Utslagna den första dagen:

Bobby ”The Owl” Baldwin

Doyle ”Texas Dolly” Brunson

Johnny ”Orient Express” Chan

Brad Daugherty

Jamie Gold

Phil ”Poker Brat” Hellmuth Jr.

Thomas ”Amarillo Slim” Preston

Greg ”Fossilman” Raymer

Utslagna den andra dagen:

Jim Bechtel

Joseph Hachem

Dan ”Action Dan” Harrington

Tom McEvoy

Chris Moneymaker

Utslagna den tredje dagen:

Chris ”Jesus” Ferguson

Carlos Mortensen (217:e plats, 51.398 $)

Utslagna den fjärde dagen:

Berry Johnston (113:e plats, 58.570 $)

Robert Varkonyi (177:e plats, 51.398 $)

Medan jag klär på mig

viker jag mina dollarsedlar på mitten – det säkraste sättet att fördubbla sina pengar på här i Las Vegas, enligt den slitna vitsen – och lägger ned i bröstfickan, samt hänger digitalkameran i bälten och stoppar på mig passet. Tips här i Las Vegas: gå aldrig någonstans utan passet på dig, och i synnerhet inte om du är ung.

Nu gäller det inte mig som börjar få grått i skägget, men jag vet åtskilliga unga svenska spelare som artigt men bestämt blivit utvisade från kasinon och barer här när de inte kunnat legitimera sig. De här benhårda i Nevada när det gäller 21-årsgränsen för hasardspel och alkoholservering, och fäller hellre än friar i alla tveksamma fall.

När jag väl tagit mig till The Rio

är det inte ens ett 80-tal spelare kvar. Under batteriet av lysrör ser de sammanbitna och glåmiga ut; det är förvånansvärt tyst vid borden. Ungefär 30% av dem, uppskattar jag det till, har solglasögon på sig – och ytterligare några har dem i beredskap, uppskjutna i pannan eller – vilket verkar vara ett mode här i Las Vegas – sittande bakochfram runt nacken.

Horder av journalister

och fotografer bevakar de olika borden; TV-teamen följer i närbild den psykologiska närkampen mellan det lilla fåtalet kvarvarande pokersuperkändisarna, och deras motspelare som obarmhärtigt väntar på tillfället att få dem i fällan och överta deras markerstaplar.

En som dessvärre tvingades lämna

sällskapet igår var norske veteranen Thor Hansen, som var med och lirade här i VM medan åtskilliga av hans konkurrenter fortfarande gick med napp och blöjor; han cashade ut på en hedrande 134:e plats, och kunde för det inkassera 58.570 dollar.

Då och då slås någon ut.

Inledningen på skeendet förkunnas alltid av dealern, med utropet: ”All-in on table Sixteen!” – eller vilket bord det nu gäller. Kameramännen rusar fram; floor managern säger till dealern att vänta några sekunder; de inblandade spelarna ställer sig upp; och så läggs flopp, turn och river upp som om det var en föreställning i tre akter på Dramaten. Kort som räddar en av kombattanterna kvar i leken bemöts att ett ”YES!!”-vrål, medan den andre begraver händerna i ansiktet och ibland viker sig dubbel som i smärta.

En annan som till sist blivit

utslagen är det italienska stjärnskottet Dario Minieri, vars djärva spelstil nådde vägs ände när han ställde in med ett flushdrag, men blev nedsynad av en konkurrent med en större stapel och vars hand stod sig. Minieri slutar på 96:e plats, vilket ger honom 67.535 dollar. Ingen dålig veckopeng för den unge grabben.

Och pokervärldens mest kände

costarican, den ständigt tuggummituggande Humberto Brenes, har ännu en gång cashat in här i WSOP: nu på 83:e plats, vilket är värt 82.476 dollar. Gus Hansen är dock kvar, liksom de två forna världsmästarna Seed och Nguyen.

Det får bli en middag ihop med

två svenska spelarkollegor. På impuls åker vi ned till Mandalay Bay och frågar efter ett bord på den kombinerade restaurangen slash nattklubben Mix, och har turen att få ett ute på altanen efter ett annat återbud. Det är i skymningen, och utsikten från 64:e våningen är absolut hänförande medan nattmörkret faller och neonreklamen vaknar till liv: Las Vegas oförlikneliga signatur. Medan vi sitter där tänds också det mäktiga strålkastarbatteriet uppe i toppen på den pyramid som utgör Luxor, och skickar upp den ljusstråle som ingår i stadens berömda skyline. Det är med dessa landmärken i tankarna som en av de stora entreprenörerna här, Steve Wynn som äger den byggnad för 2,5 miljarder dollar där jag just nu bor, fällt en kommentar om Las Vegas som blivit en klassiker: ”Det här är vad Gud hade byggt, om Han hade haft tillräckligt med pengar.”

Efter middagen tar vi

metrotåget till Excalibur, och promenerar i nattluften bort mot Bellagio. Trottoarerna är fulla av människor denna lördagskväll, på jakt efter nöjen i den stad som bättre än alla andra kan bjuda på dem. Här finns ett åttiotal olika shower och föreställningar: till och med New Yorks Broadway och Londons West End bleknar i jämförelse. För den som är sugen på hasardspel väntar sammanlagt nästan en kvarts miljon banditer och videopokermaskiner, och gud vet hur många blackjack-, craps- och pokerbord.

I pokerrummet på Bellagio är det fullpackat, med en lång väntelista. Och längst in, avskilt med sirligt graverade fönster, ligger Det Allra Heligaste: Bobby’s Room, där de riktigt stora och omtalade höglimitpartierna utspelar sig.

Vi sneglar in: där, vid ett och samma bord, sitter Doyle Brunson

med sin karakteristiska stetsonhatt på sig, tillsammans med bland andra Jennifer Harman, Gus Hansen och några kända namn till. Gus Hansen, som jag tidigare såg borta på The Rio? Jo, han är mycket riktigt utslagen: det blev 61:a plats för hans del, och 154.194 dollar i lönekuvertet denna gång. En cool mille och lite till i svenska pengar – och inkomstskatten i det Monaco där Hansen bor, avskaffades som bekant 1869. Det var sex år efter att man öppnade det berömda kasinot i Monte Carlo, och en direkt följd av detta. Om jag vill se Sverige få en kasinoekonomi, detta uttryck som av någon anledning används negativt i den svenska politiska debatten? Please, give me one, åtminstone på de villkoren.

En annan som också stupat

på den gröna filtens slagfält är forne världsmästaren Huck Seed, på 73:e plats vilket ger honom 106.382 dollar. De följs så småningom av bland andra norrmannen Dag Martin Mikkelsen som var chipleader när denna dag började men nu slutade på 42:a plats, svenske Philip Yeh på 40:e plats, och turneringens sista kvarvarande kvinna, Maria Ho från Arcadia i Kalifornien, som blir 38:a. Samtliga cashar in 237.865 dollar var för sina goda insatser.

När dag 5 slutar

är 36 spelare kvar: i morgon startar dag 6 i detta VM, med bara fyra bord. Chipleader är aggressive kaliforniern David Tran som har 10.280.000 i marker. Bara tre skandinaver finns nu kvar i fältet: Stefan Mattsson på 13:e plats med 3.260.000, och de två danskarna Mikkel Madsen och Christian Togsverd på 25:e resp. 26:e plats. Ännu en transatlant som fortfarande hänger med är ryssen Alex Kravtjenko, som kommer att starta dag 6 med bara 1.550.000 i marker? vilket inte är alltför mycket, när vi börjar med 10.000 i ante och 30.000-60.000 i mörkar.

Dan Glimne

Följ ämnen i artikeln