Den mest skrämmande debuten någonsin
Uppdaterad 11.33 | Publicerad 10.44
Att göra bort sig i Englands högsta liga med ett fasansfullt hattrick var nog inte det Harry Clarke tänkt sig när han började spela fotboll.
Sportbrevet skrivs av Sportbladets profiler och skickas ut en gång varje vecka via mejl! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial. Det här är ett smakprov, för att inte missa nästa brev – signa upp dig HÄR!
Nu kliver vi snart in i november, även om värmen klamrar sig fast över London. Att pubarnas uteserveringar fortfarande är fullbelagda känns inte helt normalt.
Hur som helst, hoppas att ert Halloween-firande var åtminstone hälften så skrämmande som Harry Clarkes debut i Premier League.
Okej, taskigt skämt – men att kalla 23-åringens första framträdande för en mardröm är knappast en överdrift.
I flera månader hade den tidigare hälskadade Clarke väntat på det här ögonblicket, att få spela i Englands högsta liga. Brentford Community Stadium skulle bli hans scen, och visst började det bra när Ipswich tog en 2–0-ledning.
Sedan stod Clarke för ett fasansfullt hattrick: Han gav bort en straff, blev utvisad (det här var två olika situationer) samt noterades för ett självmål – innan ligan bestämde sig för att skona försvararen i efterhand genom att ge målet till Brentfords anfallare Yoane Wissa.
Clarkes tomma blick när domaren fiskade fram det röda kortet fick inleda BBC:s populära Match of The Day, inte minst eftersom den händelserika matchen slutade 4–3 till Brentford.
Rysligt.
Det fick mig att fundera över om det här inte kan ha varit den värsta Premier League-debuten någonsin.
Patrice Evra kan möjligtvis konkurrera. Den 14 januari 2006 vaknade fransmannen upp krasslig, när (läskiga) Alex Ferguson plötsligt meddelade att nyförvärvet skulle finnas med i startelvan borta mot Manchester City.
Det slutade i katastrof för både Manchester United och Evra – som plockades av redan i halvtid efter en bedrövlig insats.
Eller varför inte Ali Dia, en av de märkligare historierna i engelsk fotboll.
Det sägs att någon ringde upp Southamptons tränare, Graeme Souness, hösten 1996 och påstod sig vara den välkända spelaren George Weah. Souness övertygades att värva en spelare vid namn Ali Dia, som ”Weah” hävdade var en senegalesisk landslagsman.
Sagt och gjort, i november samma år hoppade Ali Dia in mot Leeds. Efter 20 minuter hade Souness sett tillräckligt och tog av honom, ett abrupt slut på Ali Dias ytterst korta Premier League-karriär.
Än i dag kan man med lite tur höra ”Ali Dia, he’s a liar, he’s a liar” sjungas från St Mary’s läktare.
Harry Clarkes debut spökar säkerligen i huvudet på honom just nu – men förhoppningsvis kan han komma tillbaka starkare och lägga sin kusliga debut bakom sig.
VECKANS TIPS
... Jag kan inte påstå att jag brinner märkbart för Ballon d’Or. Men kollega Frändén sammanfattar min första tanke bra i en krönika, att det är märkligt att leva i en värld där man ska utgå från att allt är riggat.
... Det är häftigt att Manchester City plockar in en svensk som sportchef. I en stor intervju med Anna Rydén menar Therese Sjögran att det lär bli någon form av skandinavisk touch på klubbens damlag hädanefter.
Vi hörs igen när det närmar sig vinter!
/Frida
Sportbrevet skrivs av Sportbladets profiler och skickas ut en gång varje vecka via mejl! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial. Det här är ett smakprov, för att inte missa nästa brev – signa upp dig HÄR!