Leifby: Jag är skeptisk till golfens OS-status
Det blev en typisk mellandag på OS.
OS i Paris, dag 7.
Efter urladdningen igår, med Sjöström, Truls och WBD-gängets märkliga prioriteringar och fryspunkt till journalistisk ansats, kom den erkänt tunga sjunde (med invigningen inräknad) OS-dagen.
Till och med Gud vilade den sjunde dagen, men vi som jobbar med att följa OS måste gnugga på.
Det började med gång men det gick inte alls, och även om det gått hade det inte räckt för att skapa energi för annat än kvällens bordtennismatch.
Lång dags färd mot nabb.
Golfen drog igång.
Som vi längtat.
Ludvig Åberg skickade första bollen i sjön men spelade upp sig, möjligtvis kan det vara värt att se ett par, tre slag på det sista hålet under den sista rundan, om svenskarna har medaljchans.
OS i dag: Program och tv-tider fredag • Svenskar och höjdpunkter i schemat
Jag är skeptisk till golfens OS-status, det känns inte på riktigt och det är, som en god kamrat påpekade, lättare att vinna OS än Canadian Open.
Tennisen kanske också borde maka på sig.
Märkligaste upplägget någonsin?
Två stora handbollsturneringar pågår samtidigt och det blir väldigt mycket handboll.
För mycket, var känslan när Sverige slog Sydkorea i en avslagen tillställning.
Reds, gjordes det också, och få verkar tycka att det incestuösa kommentatorsupplägget ”Henrik refererar sin fru och hennes kompisar” är särskilt konstigt.
Jag undrar om det inte är det märkligaste någonsin?
Till och med Chris Härenstam valde att kliva åt sidan när hans grabb skulle spela… tv-pucken.
Nej, det kändes verkligen som en mellandag på OS.
Ni som varit med ett tag minns kanske ishockeyreportern Ulf Jansson som gick bort i maj, 87 år gammal.
Jansson jobbade för IB, SE och GT och gjorde också något VM som expert i teve.
När han jobbade för just SE under OS i München passade han under spelets lugnare del på att ta sig en rejäl bläcka.
Jansson var ute och härjade in på småtimmarna och precis innan han kom hem tidigt på morgonen för att lägga sig ringde han hem till redaktionen för att säga att han tänkte sova ut dagen efter.
– Typisk mellandag idag, gäspade Jansson varpå chefen i andra luren vrålade.
– MELLANDAG!? VET DU INTE VAD SOM HÄNT?
Under tiden Jansson var ute på stan och svingade bägare hade terrorgruppen Svarta September smugit in i OS-byn, skjutit ihjäl två israeler och tagit ytterligare nio som gisslan.
Kanal 5 fällde in bild i bilden
Jag tog mina barn till biblioteket en sväng, de måste bilda sig så att de slipper bli som sin far, och när vi kom åter såg jag de svenska strandlopporna Hellvig och Åhman (minns ni den text-tv-rubrikvänliga duon Berg och Dahl?) vika ner sig mot två italienare.
Svenskarna såg trötta ut och kroppsspråket var slött och uppgivet.
Särskilt kritiserade blev de heller inte i analysen efteråt, och det följer ett mönster vi sett genom hela OS, sedan WBD-gänget tog över rättigheterna 2018.
Dåliga prestationer är ”synd”, förluster beror inte sällan på ”små marginaler” och det viktigaste är att ”komma igen”.
Anders Kristiansson, den gamle svenske demontränaren i volleyboll, som nu coachar svenskarna, sade som det var.
– Vi var dåliga. Fega.
Det bästa med matchen var att WBD-gänget valde att fälla in kanotslalomsvensken Isak Öhrströms i bild mitt under pågående beachvolleymatch.
Det går, alltså.
Tekniken finns.
Synd att de inte gjorde samma sak under Truls-och-Sarah-krocken.
Öhrström hade det jobbigt i forsen, han slutade tolva och laddar nu om för den nya OS-grenen kajakcross.
Ge det fyra år och vi har Kon-Tiki-tennis på OS-programmet.
Kylslaget mellan Truls och Jörgen?
Efter en lång dag var det så äntligen dags.
Truls Möregårdh ställdes mot egyptiern Omar Cosmo Kramer Assar med en räckvidd som en skördetröska.
Det blev en nagelbitare och en match som än en gång bevisade att bordtennis egentligen bara är psykologiskt prygel.
Varje förlorad boll i de där jämna mittenseten kändes som ”där var matchen”, och varje vunnen som ”nu förlorar han inte det här”.
Växjö-pojken Pär Gerell var återigen en klippa som expertkommentator och lyckades flika in små analysärtor i de väldigt korta uppehållen mellan bollarna.
Dessutom verkar han, till skillnad mot 99 procent av alla andra experter, ha mindre hävdelsebehov än en blyg gördelmakare.
Det enda som skaver lite med bordtennisen är att Truls och förbundskapten Jörgen Persson inte verkar vara särskilt såta.
Emellanåt känns det nästan lite kylslaget mellan dem.
Eller?
Jag kanske har sett för mycket bordtennis de senaste dagarna och fått vanföreställningar.
Och.
Hör jag Tommy Åström understryka att Truls ”är från Eslöv” en gång till (han är från Hovmantorp) åker jag personligen ner till Paris och tömmer ett lass gödsel i den där jävla studion.
Kul med brassemöte i semin, och tänk om… tänk om Björn Geijer – av alla – blir den blott tredje (Staffan i teve, och Strogge i radio, när J-O vann 1992) svenske sportkommentatorn att referera hem ett olympiskt guld i bordtennis?
En svindlande tanke, denna mellandag på OS.