Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Magnus, Måns

Svenskens succé – Europamästare

Uppdaterad 2017-02-12 | Publicerad 2017-02-11

LONDON/STOCKHOLM. Anthony Yigit, 25, höll sitt löfte.

Svensken besegrade Lenny Daws efter enhälligt domslut – och blir därmed förste svensk på 30 år att bli Europamästare i professionell boxning.

– Europamästare... Nu när du säger det så tänker jag bara: ”Wow! Är det sant?”, säger han efter succén.

Yigit hade matchraden 18–0–1, varav sju av segrarna på knockout, inför lördagskvällens fajt mot engelsmannen Lenny Daws i London.

En match som gällde Europeiska boxningsförbundet EBU:s vakanta titel i superlättvikt.

Matchen gick alla tolv ronder, men Yigit vann efter enhälligt domslut (118–110, 116–112, 118–111) och blir därmed Europamästare i professionell boxning.

Som förste svensk – på 30 år.

”Wow! Är det sant?”

Senast en svensk blev Europamästare var år 1987 då Anders ”Lillen” Eklund återtog sin titel i tungvikt via en knockoutseger mot spanjoren Alfredo Evangelista.

– Det här var en tuff match. Eller, tuff och tuff ... jag skulle kunna fortsätta alltså. Jag visade att jag orkar, säger Yigit till Sportbladet direkt efter segern.

Hur är känslan nu med bältet runt magen?

– Jag tror det kommer slå mig i morgon bitti när jag vaknar.

Men Europamästare, det låter väl rätt bra?

– Det låter väldigt .... alltså, nu när du säger det så tänker jag bara: ”Wow! Är det sant?”. Men det är bra! Nu får vi ta med det här (bältet) till Stockholm nästa gång.

Som Europamästare är man förstås automatiskt med i bilden om världsmästartiteln.

Men Yigit känner ingen brådska.

– Jag är väl rankad tia i WBA och runt 19 i WBC, så jag är med där uppe och klättrar. Men man ska inte ha för bråttom heller. Jag är ung, nu har vi vunnit Europabältet, men nu måste vi tänka på vad jag kan göra ännu bättre. Jag tycker att jag klarade mig bra i dag, jag visade att ålder och rutin inte spelar så stor roll om man verkligen vill vinna och är en skolad boxare. Nu gäller det att blicka framåt, men med små steg. Man vill inte springa för fort och halka...

Matchen hölls i en liten, sliten sporthall i Londons södra utkanter.

Hur var inramningen, tycker du?

– Det är ju ”Rocky-känsla”. Jag gillar det. Jag ska inte säga att det var dålig stämning. Folk skriker, folk sitter med öl i handen... Jag gillar det skarpt. Det är ändå boxning vi snackar om. Boxning är en fattigmanssport. Så ja, jag gillade publiken starkt.

Vill möta Burns

Yigit stannar kvar i London i en vecka.

Men sen vill han upp i ringen igen.

– Jag ska försöka vara med på alla galor som kommer till Sverige. Jag är i form. Jag menar, efter den här matchen hade jag kunnat gå tolv ronder till. Varför stanna upp? Det är ju kul att boxas. Jag vill upp i ringen igen, jag behöver inte vila!

Vad händer härnäst?

– Vi får se. Om vi pratar världsmästartiteln så ... Ricky Burns! Det är någon som jag tror skulle passa mig väldigt bra. Vi får se, säger den svenske nyblivne Europamästaren Anthony Yigit.

Följ ämnen i artikeln