Efter karantänsbeslutet: ”Får be till högre makter”
Publicerad 2020-11-22
BRUKSVALLARNA. Efter att alpina landslaget satts i karantän i finska Levi har längdlandslaget agerat.
Ändrade reseplaner, minskad trupp och flera olika bubblor finns med i covid-planen.
Sen är det bara att knäppa händerna.
– Man gör så gott man kan sen får man be till högra makter att man klarar sig, säger Frida Karlsson.
Beskedet om hur det svenska alpina landslaget blev satta i sju dagars karantän skakade om även det svenska längdskidlandslaget som har sin världscuppremiär i finska Ruka nästa vecka.
– Det var mycket snack om det när det hände, säger Oskar Svensson.
Snabbt började landslaget planera för nya säkerhetsåtaganden. Landslaget har aviserat att truppen kommer att krympas till 12–13 åkare snarare än de 20 som har en plats (10+10) och nu jobbar man dessutom för att kunna dela upp åkare och serviceteam i olika mindre ”bubblor” under resan och väl på plats i Finland för att inte alla ska behöva stanna kvar i karantän i händelse av ett positivt fall.
”Då får man leva i en jordkällare”
– Vi har pratat om olika reselösningar. Flyget är stort så vi kan dela upp oss även inne på flyget, säger landslagschef Anders Byström.
Åkarna fruktar inte heller karantänen.
– Det är så klart en problematisk situation och inget man önskar hamna i själv. Men samtidigt är jag väl medveten om att något sådant absolut kan ske. Det är speciella tider för alla och det gäller att vara förberedd det mesta, säger dagens segrare Ebba Andersson.
Det är en risk man får ta?
– Ja, absolut.
Linn Svahn är inne på samma spår och menar att det viktigaste är att inte gå runt och oroa sig för mycket längs vägen.
– Förhoppningsvis kommer vi dit och förhoppningsvis kommer vi därifrån. Det finns risker hela tiden, ska man undvika dom får man leva i en jordkällare, säger hon.
”Går inte på offentliga toaletter”
Frida Karlsson tycker att tävlingarna i Bruksvallarna är ett bra exempel på hur man kan arrangera smittsäkra evenemang.
– Jag har nog inte varit närmare någon än två meter förutom om jag passerat någon i spåret. Det känns säkert. Vi har inga samlingar med laget och man ser till att inte gå på offentliga toaletter, säger hon och fortsätter:
– Det går inte att vara 100 procent säker men man gör så gott man kan och sen får man be till högre makter att man klarar sig undan.
