Jansson springer VM – i ett helt dygn
Publicerad 2017-06-29
Som 24-timmarslöpare vet Maria Jansson hur viktigt det är att tänka positivt under ett lopp.
Ungefär så här:
– Kommer jag att dö? Nej, förmodligen inte. Bra, säger hon inför VM i Belfast.
Tänk dig att du ska springa ett helt dygn i sträck. 24 timmar, 1 440 minuter, 86 400 sekunder – steg efter steg efter steg i det som låter som en hel evighet. Då borde det vara fullt rimligt att börja räkna ned när slutet närmar sig och känna att snart, snart, snart är det över. Men det är en förbjuden tanke för Maria Jansson.
– Jag kan inte springa ett mästerskap och tänka att det ska ta slut, det blir ju helt bakvänt. När jag sprang (och vann) EM i höstas kände jag att "gud, den här tävlingen får inte ta slut. Jag måste hinna springa längre". Jag vill ju maxa prestationen, säger den snart 32-åriga ultralöparen.
Efter två raka EM-guld är det i helgen dags för VM i Nordirland och siktet är inställt på att för första gången bli världsmästare.
Drygt 25 mil
Det betyder också att Maria Jansson troligen behöver springa längre än någonsin tidigare. Hennes personbästa från i höstas är smått ofattbara 250 647 meter på ett dygn, men sedan dess har polskan Patrycja Bereznowska sprungit drygt en halvmil längre och satt nytt världsrekord.
– 256 246 meter... Det kommer krävas upp mot den distansen. Den här gången ska jag spänna bågen hårdare än jag någonsin har gjort förut, men jag tror också att det kommer hålla. Jag har väldigt stort förtroende för mig själv, säger yrkesofficeren som fick löpningen med modersmjölken under uppväxten i Dalarna.
– Jag har alltid sprungit, sedan jag kunde gå, och kommer från en väldigt idrottsintresserad familj. Det var längdskidor, löpning, friidrott, triathlon, orientering från barnsben.
Jämnheten en styrka
Som 17-åring sprang Maria Jansson sitt första maratonlopp, fick mersmak och efter några år började utvecklingen gå mer mot ultralöpning. Janssons senaste mara – i Stockholm för bara några veckor sedan – skvallrar också en hel del om hennes styrkor som löpare. Skillnaden i tid mellan första och fjärde milen var ynka fem sekunder.
– Jag är väldigt jämn. På EM höll jag samma tempo under 22 av 24 timmar, säger hon.
– Jag måste komma ihåg att det kommer ta 17–18 timmar innan loppet utvecklar sig till min fördel. Jag är lite segstartad, men svårstoppad. Efter 17–18 timmar får de andra inte vara jättelångt före, två eller tre kilometer kanske.
TT: Hur mycket energi får du i dig under loppet?
– Alldeles för lite. Jag äter och dricker var 25:e minut och kör på sportdryck och gel, så det blir kanske 150–200 kalorier i timmen. Det blir ett ofantligt underskott, säger hon.
– Men när jag sprang mitt första mästerskap hade jag med mig inlagda persikor, nötter, energibars, Daim, jag åt pizza och frystorkad mat, blåbärssoppa och sportdryck – allt! Det gick inte så bra. Man får prova sig fram, men man vill ju ha det som går fortast ut i kroppen och ligger kortast tid i magen.
Tar hissen efter loppet
Startskottet går klockan 12, lokal tid. på lördag och ett dygn senare är det alltså målgång efter x antal varv på den 1,7 kilometer långa banan.
TT: Hur mår kroppen dagen efter?
– Den mår inte så himla bra. Men bara man tar sig upp ur sängen och börjar gå. Det är väldigt bra att gå.
TT: I trapporna också?
– Haha. Nej, jag brukar ta hissen om det finns.