Armstrong förebild i kampen mot hatet

Stefan Holm

Tidernas Sportblad 2005: Wennman tar årets bild, sportblade.se blir också rosa, Simon Bank blir årets sportjournalist, Sportbladet färgades svart 19 december

Inget ont utan att det för något gott med sig?

Det ligger något i det.

Succékampanjen Älska fotboll växte fram ur hatet på Råsundas läktare.

AIK-fansen dolde sina ansikten med halsdukar och solglasögon, precis som när helvetet brakade lös på Råsunda.

Tre år efter skandalderbyt mot Hammarby var de återförenade.

Motvilligt, bör tilläggas.

En korridor utanför sal 16 i Solna tingsrätt är inget ställe man söker sig till för att titta på fotboll eller slåss mot motståndarlagets firma.

Straff är ett tvetydigt ord.

32 supportrar ställdes inför rätta, åtalade för våldsamt upplopp, misshandel och försök till misshandel.

27 av dem fälldes, lika många mot sitt nekande.

”Gärningarna som betecknas som våldsamt upplopp på Råsunda är generellt sett enligt tingsrättens mening av allvarligt slag och har ett förhållandevis stort inslag av artbrottslighet. Tingsrätten finner därför att en riktpunkt för påföljdsvalet och straffmätningen borde vara fängelse en månad med individuella svängningar”, skrev tingsrätten i domen.

Matchen avbröts i 50 minuter

Den som påstår att fotboll är en vacker sport blundar för scenerna som utspelades på Råsundas läktare under ödesderbyt mellan AIK och Hammarby den 18 oktober 2004.

När Mikkel Jensen gav Bajen ledningen i den andra halvleken exploderade Norra stå i hämningslös vrede. Ett hundratal supportrar försökte forcera järngrinden och storma planen, precis som i derbyt 1998.

Domaren Peter Fröjdfeldt tvingades blåsa av tillställningen medan de våldstörstande fansen utmanade ett 60-tal kravallutrustade poliser i en oannonserad match.

Först efter ett 50 minuter långt uppehåll kunde spelarna lämna omklädningsrummen och slutföra matchen. Det var en kväll när hatet lyste starkare än strålkastarna på nationalarenan.

Simon Bank höll motvilligt ögonen öppna från sin plats på pressläktaren.

– Övertrampet fick mig att känna något slags sorg. Fotbollen på planen var satt ur spel, säger han.

Tillbaka på redaktionen skrev Sportbladets krönikör:

”Festen är slut nu.

Det kan inte vara på något annat sätt.

Alla de fantastiska åren på Råsunda, alla de vackra minnena, all fotboll som pulserade och levde - det är slut nu.

I natt finns ingen slutstrid i allsvenskan, ingen glädje eller spänning, för vi vet redan hur det gick.

Våldsmännen vann.

De sa att de höll på AIK.”

Utdraget ur krönikan hamnade på Sportbladets förstasida, som var sorgset svart i stället för rosa.

Tänkte på Lance Armstrong

Hur går man vidare efter en sådan upplevelse, efter att ha sett en älskad bli misshandlad?

Simon Bank kom att tänka på Lance Armstrong. Han brukar göra det, cykelintresserad som han är.

Amerikanen som vann Tour de France sju år i följd drabbades av cancer, men besegrade sjukdomen och startade en stiftelse för att samla in medel till forskningen och andra patienter. För att dra in pengar tog han i maj 2004 fram ett gult gummiarmband med texten Livestrong, som i dag har sålts i en si så där 70 miljoner exemplar.

Ur det onda föddes det goda och fotbolls-Sverige skulle få uppleva samma sak.

– Jag tog kontakt med tidningsledningen och frågade om vi inte skulle göra något liknande. Dels för att skapa ett forum där svensk fotboll markerar mot de få som förstör, dels för att samla in medel till de krafter som jobbar för en positiv fotbollskultur, säger Simon Bank.

Startade en stiftelse

Aftonbladets ledning ställde sig positiv till idén. Den som inte insett det tidigare blev varse den 10 april 2005. Då dominerades Sportbladets första­sida av ett rosa gummiarmband med texten ”ÄLSKA FOTBOLL”.

Det är så den heter, stiftelsen som Sportbladet startade tillsammans med Svenska fotbollförbundet, Föreningen svensk elitfotboll och Elitföreningen damfotboll.

”Var en otrolig hype”

Försäljningen av gummiarmbanden blev en omedelbar succé och pengarna gick oavkortat till en stipendiefond, som skulle komma många goda krafter till del.

– Den första beställningen omfattade 30 000 armband. Vi trodde att det var mycket, men de var borta efter bara några dagar. Det var en otrolig hype, säger projektledaren Peter Nelander.

Satsningen hyllades av i princip alla och belönades med Gyllene hjulet vid Sponsrings- och eventföreningens årliga gala.

– Det är en fantastiskt bra kampanj ni har dragit igång. Jag välkomnar initiativet. Jag köper gärna en hel låda med band. Mina kollegor inom Uefa ska få bära dem, sa Uefa-presidenten Lennart Johansson.

Ett år senare hade Sportbladet sålt en kvart miljon rosa armband, vilket gav ett överskott på över två miljoner kronor.

– Pengarna har gått till många bra projekt som annars inte hade kunnat genomföras. Det är klart att vi gjorde misstag i kampanjen, men slutpunkten är ändå att vi har kunnat ge miljoner till människor som arbetar hårt för en demokratisk fotboll – och hur många har lyckats med det? säger Simon Bank, som blev utsedd till stiftelsens ordförande.

Han berättar om föräldraforumet Huliganpäron, om dansteaterföreställningen Topboy, om en landsomfattande kampanj mot rasism, om ett filmprojekt som belyser domarens vardag, om ett forskningsprojekt kring den polisiära aspekten av fotbollsrelaterat våld.

Snart kan han ha ännu mer att berätta om.

– Ja, Älska fotboll lever fortfarande. Det finns ungefär en miljon kronor kvar i kassan. Vi letar efter nya projekt, säger Simon Bank.