Sveriges besvikelse var ingenting mot Polens

Smuda ombads förklara det inträffade ”för 40 miljoner polacker”. Det kunde han inte

Hur mycket väger ett land?

Fråga Robert Lewandowski. Fråga ­Jakub Blaszczykowski.

De försökte spela fotboll med hela ­Polen på axlarna.

Har ni aldrig sett en kollektiv kollaps tidigare så har ni sett en nu.Det här var inte en match som Polen hoppades vinna. Det här var en match som Polen skulle vinna. Så var det bara. Inga andra alternativ existerade.

Under dagarna som ledde fram till matchen var retorikreglaget uppskruvat till elva. Det var den största matchen i hela den polska nationens historia, den största matchen i spelarnas liv. De sa så själva, köpte förutsättningarna, gav intryck av att gilla läget.

Allt verkade också falla på plats före matchen. Solen sken, medan Wroclaw svämmades över av en gigantisk rödvit tidvattensvåg. Folkfesten var EM:s hittills största.

En konstant ljudmatta av sång låg över stadskärnan, och när spårvagnarna sedan började röra sig ut mot arenan så studsade de – bokstavligt talat – fram längs rälsen.

Polen var på väg. Som så ofta var det ju mer än en fotbollsmatch som skulle spelas.

Framtiden hade äntligen hunnit hit. En ny era skulle vinnas in. Polen skulle till sist skaka av sig den nedärvda pessimismen som sitter djupt, djupt inbäddad i nationalpsyket.

Bollen skulle bara in i mål först.

Polen inledde beslutsamt...

Inledningsvis såg det mest ut som en tidsfråga. Det polska landslaget gick ut med precis den högintensiva beslutsamhet som stunden krävde.

Första kvarten pressade de fram tre, fyra hyggliga chanser, och hade bara ett av de lägena resulterat hade historien med all säkerhet sett annorlunda ut i dag.

Nu rann istället den första halvleken iväg. Grekland gjorde mål på Ryssland i Warszawa. Lagen fick en pausvila på sig att fundera.

Och där och då dog den polska drömmen.

När lagen kom ut för att spela andra halvlek hade spelarna hunnit reflektera över vad det skulle innebära ifall de inte fick in bollen, om de inte vann matchen.

Förväntningstrycket hade hunnit ikapp dem, och de knäcktes direkt av tyngden. Hela arenan – hela landet – väntade på en forcering som aldrig ens påbörjades.

Polens andrahalvlek skulle visa sig bli turneringens allra sämsta, inklusive både de irländska och de svenska haverierna.

De var inte längre ett lag. Enkla passningar gick flera meter fel. Vartenda närkampsförsök renderade i motståndarfrispark. De klarade inte ens av att hålla sin formation, utan lämnade gigantiska hål där inga luckor fick finnas.

Det var givetvis inte fråga om oengagemang, utan tvärtom om en spelargrupp som drabbats av en fullständigt förlamande prestationskramp.

Till slut var det aldrig ens nära. Tjeckerna kontrade in det mål de behövde, och man­övrerade enkelt matchen i hamn.

Förlust var inte ett alternativ för Polen, men förlust blev det.

...men slutade med djup depression

På presskonferensen ombads förbundskaptenen Franciszek Smuda förklara det inträffade ”för 40 miljoner polacker”. Det kunde han inte. I stället aviserade han sin omedelbara avgång.

Själv trodde jag ju att jag upplevt besvikelse kvällen före i Kiev, men det var faktiskt ingenting mot detta. Det var som om hela Polens landmassa hade sjunkit med sisådär tio meter. Wroclaw var en stad helt utan livsgnista.

Den rent euforiska entusiasmen som färgat betongen före matchen hade övergått i djupt deprimerad fatalism. Överallt låg det människor – på trottoarerna, i stentrapporna – som inte verkade ha minsta avsikt att någonsin resa sig igen.

Trots de fula fläckarna av rasism och huliganism har det varit fantastiskt fina EM-dagar i Polen. Nationen har levt mitt i ett här och ett nu, och för en gångs skull lyckats trycka undan den där känslan av att allt kommer att gå åt skogen förr eller senare. Och så gjorde det minsann det ändå.

Det har alltid funnits något väldigt talande över den ödesbådande titeln på nationalsången som fått arenorna att gunga i samband med hemma­nationes matcher. ”Än är inte Polen förlorat”, heter den.

Nu kommer inte den att sjungas mer den här sommaren.

Nu är verkligen Polen förlorat.