Niva: Ingen kommer glömma kvällen då de såg Zlatan och Messi på samma fotbollsplan
Riggade matcher, dopade spelare och klubbar på väg ner i konkursravinen.
Vad gör man då man vill glömma fotbollsverkligheten ett tag?
Man går på fotboll, så klart.
Leo Messi är i Sverige, och vi har en underbart skimrande låtsasmatch att se fram emot.
Man kan bara vara en surgubbe så många dagar i rad. Ibland får man faktiskt lov att kapitulera inför spektaklet, hoppa upp på karusellen och tillåta sig själv att snurra med.
Först som sist: Jag tycker att det är något fundamentalt fel med ett idrottsligt upplägg som reglerar laguttagningar i juridiska kontrakt, som gör bortalaget ersättningsskyldigt ifall det ställer över en särskild spelare.
Då är det inte längre en fotbollsmatch i första hand, utan en uppvisning, ett jippo.
Men vad sjutton – då får det väl lov att vara det. För den här gången.
I vanliga fall har de ju missat en del grundläggande grejer, de som menar att fotboll är ett underhållningsmaskineri i mängden.
Om jag gick och såg en teaterpjäs eller en musikal skulle jag väl kräva pengarna tillbaka ifall den största stjärnan inte var med i föreställningen. Men om Sverige skulle möta Argentina i VM skulle jag be till idrottsgudarna för att Leo Messi skulle missa matchen.
Då vill jag varken bli underhållen eller hänförd av bolltrollerier. Då bryr jag mig bara om att Sverige ska vinna.
I morgon är förutsättningarna annorlunda, och det går att gilla det läget också.
Ingen kommer ångra sig
Leo Messi kommer till Friends Arena. Det vet vi. Svenska Fotbollförbundet har nämligen betalat miljoner för en garanti om hans deltagande, och jag är inte sämre än att jag kan hoppa över mina idrottsliga grundprinciper för 90 minuter eller så.
Själv har jag ju tappat räkningen på hur många gånger jag suttit på någon europeisk fotbollsarena och gnuggat mig i ansiktet efter att Leo Messi upphävt logikens lagar.
Hände det verkligen? Satte killen fyra mål på Arsenal? Avgjorde han El Clásico med en soloraid från mittlinjen? Förvandlade han Champions League-finalen mot Manchester United till en enmansshow?
Jag har gått ifrån de matcherna med en euforisk känsla i kroppen, med en innerlig tacksamhet för att jag fått möjligheten att se vår tids största mästare med mina egna ögon.
Alla har inte haft den förmånen.
Alla får inte betalt för att åka runt i världen och se på fotboll – men i morgon kväll kan i alla fall 50 000 svenskar ta sig ut till Solna för att uppleva ett naturfenomen.
De kommer inte att ångra sig. De kommer att prata om den här kvällen i årtionden.
Cirkusen har kommit till stan
Jag känner inte så värst många som var på plats på VM-finalen 1958, men jag har en del bekanta som såg Pelé spela på Råsunda i mitten av 1970-talet. Det var visst match mellan New York Cosmos och någon sorts Stockholmsallians.
Slutresultatet verkar det inte vara någon som minns. Däremot kommer alla ihåg att Pelé gjorde två mål, och tröttnar aldrig på att prata om att de minsann var där och såg honom.
Det är okej. Jag lyssnar gärna.
Nio dagar av tio är visserligen min fotboll en kollektiv idrott där zonförsvaret på defensiva hörnor är minst lika viktigt som den där anfallsstjärnan och hans bollkonster.
I morgon är det den tionde dagen.
Fotbollen som sevärdhet. Fotbollen som minnessamlande. Och okej då, fotbollen som upplevelseindustri.
Ingen enda av de som går till Friends Arena i morgon kommer att glömma den kvällen. Om någon ger dem minsta chans kommer de alltid att kunna berätta om den där februarikvällen 2013 då de såg Zlatan Ibrahimovic och Leo Messi på samma fotbollsplan.
Det är klart att det också har sitt värde.
Detta dysterslaskiga snöglopp ska visst ligga kvar över Stockholm i ytterligare någon dag, men en bit norr om stan lyser strålkastarna över manegen.
Cirkusen har kommit till stan. Den här gången är det en av de allra bästa cirkusar som världen någonsin skådat.
Här är vi nu, Leo Messi. Underhåll oss.