”Önskade att jag hade dött i Irak”
Publicerad 2014-03-14
Hunt skadades av bomb – tävlar nu i slalom
Sotji. Joel Hunt hade desarmerat hundratals bomber i Bagdad.
Sedan small det.
– Jag önskade att jag hade dött i Irak, säger den 35-årige slalomåkaren.
Hans uppdrag var tydligt formulerat, men knappast enkelt. Joel Hunts arbetsdagar gick ut på att hålla motorvägen mellan Bagdad och den internationella flygplatsen fri från bomber. Under tre månader i Irak hann han lokalisera och oskadliggöra hundratals skarpladdade dödsfällor.
Så en dag small det plötsligt vid vägkanten – Joel stod alldeles för nära – och han drabbades av en allvarlig hjärnskada. Sedan dess har varje vaken stund präglats av minnesförluster, huvudvärk, virrighet och blackouter. Den amerikanska försvarsmakten puttade ut honom i samhället utan en rimlig diagnosticering eller ersättning. Han var deprimerad, ensam – och självmordsbenägen.
Dåligt samvete
När Joel träffade familjer till de förolyckade soldater som varit hans vänner under kriget, led han av dåligt samvete.
– Jag önskade att jag hade dött i Irak i stället för att möta alla svårigheter.
Joel gifte sig med en kvinna han träffat via nätdejting, men hon stod inte ut
med hans sjukdom och depression.
– Jag var arg på samhället och hatade mitt liv.
35-åringen är bara en av de tusentals amerikanska militärer – 168 309 under 2000-talet för att vara exakt – som kommit tillbaka till hemlandet med allvarliga hjärnskador. De allra flesta får undermåligt stöd, och ett alarmerande antal begår självmord.
Tränade 125 dagar i rad
Joel Hunt räddades av idrotten, sedan han upptäckt slalom. En viktigpetter sa visserligen att Joel – vars hjärnskada gör att varje enskild port ser ut att vara tre olika – aldrig skulle kunna nå eliten inom sporten.
Hans reaktion på det?
Att träna 125 dagar i rad sin första vinter på skidor.
– Då kände jag mig levande igen. Inget negativt kunde påverka mig, och jag lyckades med allt jag företog mig.
På söndag representerar 35-åringen USA i Paralympics storslalomtävling.