MFF inte bäst – utan sina tolv bästa
Publicerad 2014-05-04
MALMÖ. 0-2 mot Helsingborg i onsdags och i dag 1-2 mot Häcken.
Det blir allt tydligare:
Utan sina tolv bästa spelare tillgängliga är inte Malmö FF bäst i landet.
Inför matchen mot Djurgården annandag påsk betraktades de nästan som ostoppbara, den himmelsblå maskinen, efter fyra raka segrar i allsvenskan.
13 dagar senare har Malmö FF spelat oavgjort hemma mot Djurgården, slagit Norrköping borta med nöd och näppe, förlorat hemma mot Helsingborg, åkt ur cupen och torskat hemma mot Häcken.
I dag var det en vansinnig hemåtpassning av Ricardinho redan i den tredje minuten som lade grunden för ännu en hemmaförlust. Moestafa El Kabir snappade upp bollen, kom fri med Robin Olsen och kunde efter lite besvär göra 1-0 och chocka hemmalaget.
Tystade Swedbank
Det var det där om hårresande misstag i försvaret som Erton Fejzullahu satte fingret på redan för 13 dagar sedan...
El Kabir tystade Swedbank Stadion på nytt blott fyra minuter senare när Ricardinho blev överspelad på sin högerkant, Björn Anklev slog in bollen framför mål och El Kabir kunde stöta in 2-0 vid främre stolpen sedan Pontus Jansson inte hängt med honom.
Häckens målkung skulle springa ifrån Jansson fler gånger. I den 48:e minuten kom El Kabir helt fri med Olsen men sköt en bra bit utanför i matchens hetaste chans förutom målen. Där borde/kunde El Kabir i praktiken ha dödat matchen.
Ytterligare fyra minuter senare sparkade Jansson ner El Kabir, drog på sig sitt andra gula kort och fick syna det röda.
Fick aldrig igång anfallsspelet
I torsdags satt Peter Gerhardsson här på Swedbank Stadion och såg Helsingborgs Loret Sadiku i det närmaste radera ut Magnus Eriksson från MFF:s anfallsspel. Häckentränaren behövde inte göra några stora rockader för att plocka bort Eriksson ur den här matchen. Han hade sina två skickliga balansspelare i Ivo Pekalski (tillbaka på Swedbank Stadion för övrigt och möttes av en liten applåd från Malmöpubliken när han presenterades) och Martin Ericsson som tog bort MFF:s anfallsnyckel. Efter Janssons utvisning var det också Eriksson som Hareide omedelbart bytte ut.
För MFF:s flödande anfallsspel kom aldrig i gång under första halvlek efter Häckens chockstart.
Ingen Rosenberg
I första halvlek mot Norrköping satt Molins på bänken, mot Helsingborg i cupen saknades Markus Halsti (och Molins utgick magsjuk mitt i första halvlek) och mot Häcken i eftermiddag spelade inte avstängde Markus Rosenberg.
MFF-spelarna har själva pratat om att de har allsvenskans bredaste trupp men det har i de här matcherna varit uppenbart att så inte är fallet. AIK och IFK Göteborg har, skulle jag vilja säga, bättre ”bänkar” (sedan gäller det att göra något av dem också, men det är en annan historia).
I dag fick Hareide kasta in Amin Nazari och Pawel Cibicki för att rädda en poäng. Det finns mycket talang på MFF:s bänk och både Nazari och Cibicki tog sig fram till några bra lägen men i målprotokollet blev det inget.
Blev spel tio mot tio
Halsti reducerade på nick på frispark efter en (ny) tavla av Christoffer Källqvist i Häcken-målet och visst fick MFF till en mäktig forcering när Waild Atta visades ut efter sitt andra gula kort i den 66:e minuten och det blev spel tio-mot-tio, men det räckte inte.
Det är tydligt att utan sina tolv bästa spelare tillgängliga är inte MFF bäst i allsvenskan.
Att sedan Häcken kniper tre poäng på Swedbank Stadion är egentligen ingen överraskning: MFF har bara tagit en poäng på lagens fem senaste möten i allsvenskan och också i fjol åkte Häcken härifrån med tre poäng.
Sedan är det uppenbart att med Erik Johansson på mitten (ihop med Markus Halsti) får inte MFF något ordentligt hot i djupled från centrala mittfält. Jämför med när Simon Thern fick flytta in där i början av andra halvlek. Therns sista halvtimme var strålande, men det räckte som sagt inte.
Häcken känns som allt mer som ett topp-fem lag. Förutsatt att man får behålla El Kabir över sommaren förstås. Men efter holländarens insats i dag lutar det allt mer åt att så inte blir fallet.