”Var så dålig att jag inte kunde stå upp”
Publicerad 2013-08-18
Tvåbarnsmamman Valeria Straneo var nära ge upp 2010 – tre år senare tog hon VM-silver i maraton
MOSKVA. För tre år sedan var hon så sjuk att hon knappt orkade stå upp.
Under VM sprang hon hem silver i maraton.
Historien om tvåbarnsmamman Valeria Straneo, 37, är minst sagt fascinerande.
Valeria Straneo från Italien – mamma till Leonardo, 7, och Ariane, 5 – hade fram tills förra helgen inte kunnat skryta över några medaljer i stora mästerskap.
Född med den ärftliga blodsjukdomen sfärocytos hade hon haft svårt att få ut sin fulla potential.
När hennes tillstånd dessutom försämrades för tre år sedan funderade hon på att avsluta karriären.
– 2010 var jag så dålig att jag inte kunde stå upp länge eftersom jag kände mig så svag, säger hon till friidrottsmagasinet Spikes.
– Jag hade problem med min mage, det var hemskt. Min mjälte växte så stor att den tryckte mot tarmen.
”Som att föda ett tredje barn”
En operation för att avlägsna mjälten var den enda lösningen. Även om det inte var livshotande, var operationen obehaglig för Straneo.
– Det var som att föda ett tredje barn. Den var 25 centimeter lång och vägde 1.8 kilo. Det var en skrämmande sak.
Men märkligt nog kände hon sig som ”pånyttfödd” efter operationen. Volymen av syrebärande röda blodkroppar ökade markant när mjälten avlägsnades och effekten i hennes löpande märktes omgående.
I ett halvmaraton 2011 slog hon till med nytt personligt rekord, vilket fick henne att sluta jobbet som förskolelärare för att satsa helhjärtat på löpningen.
”Förväntade mig ingenting”
På hösten 2011 slutade hon åtta i Berlin Marathon på tiden 2.26,33, nästan 15 minuter bättre än hennes tidigare rekord.
– Jag har aldrig drömt om jag någonsin skulle kunna springa under 2.30, säger hon.
Inför VM i Moskva hade hon dock inga större förhoppningar. Men det slutade med ett silver förra lördagen.
Valeria Straneo sprang i mål på 2.25,58 – 14 sekunder bakom Edna Ngeringwony Kiplagat.
– Jag förväntade mig ingenting. För mig var det bara ett tillfälle att få tävla mot de bästa tjejerna. Det var så stimulerande, säger Straneo.
Den största segern var ändå att bara få vara här i Moskva.