Friidrottsfest i 28 minuter - då Göteborg fick finskt busväder

Lasse Anrell: Solen sken – i början

GÖTEBORG

Friidrottsfesten kom av sig lite på Ullevi.

Det var lite för få människor på läktarna, lite för dåligt väder, lite för dåliga finnar.

Och lite för dåliga svenskar.

Stefan Holm och hans höjdhoppstävling symboliserade alla dessa dåligheter.

Ibland hade publiken knappt koll på vad som hände i höjdhoppsgropen, ibland undrade man om det ens fanns några finnar med, ibland hoppade Stefan och Linus Thörnblad så kantigt att speakern var tvungen att ursäkta de dåliga hoppen med att det ju f-a-k-t-i-s-k-t var dåligt väder och Stefan hoppade ju f-a-k-t-i-s-k-t i Bryssel kvällen före.

2,20 blev det.

2,24 var för svårt - trots fyra försök och sen klarade Stefan 2,21 i ett femte hopp. Det var den typen av höjder man vann Finnkampen på när Sörmarkarn var bra.

Stefans formsvacka - eller rena avgrund - är nu sju tävlingar lång. Sju tävlingar under 2,30. Speakern rekommenderade honom att satsa på På spåret. Kanske lika bra det. Stefan har helt tappat sin tekniska och vackra hoppning. Enda trösten är väl att i går var det första gången jag lyssnade på honom på två veckor som han faktiskt inte lät förkyld. Kanske hinner han hitta tillbaka till sin normala klass innan På spåret helt tar över hans fokus i höst.

Lite jobbigt

Vad fanns det mer att glädjas över?

Mina finska läsare - och de är förbluffande många just nu - vill läsa om vädret. Hur var det?

Solen sken och det var hur mysigt som helst, kan jag meddela.

I början.

Klockan 16.20 kom Hellsingfors-vädret hit. Regn och blåst. 16.21 rasade reklamskyltarna in på banan när 800-meterslöparna skulle starta. 16.22 var de resta. 16.23 rasade de igen.

Det var lite jobbigt, det medger jag. Finnarna inne i arenan tittade skadeglatt på mig och ville ha kommentarer. Jag var inne på en tankegång om att Göteborg är Sveriges eget lilla Finland. Här bor trots allt 60 000 finländare så varför inte.

Jag var inne på tanken att slå fast att Göteborgs tid som Lilla London är över och det är dags att döpa om staden till Lilla Hellsinki.

Åtta dagar mot 28 minuter

Men sen sprang Mattias Claesson och han gjorde verkligen sensationell reklam för sig själv och EM i Göteborg nästa år. Med den spurten kan man komma hur långt man vill. 16.27 spydde han i en hink i korridoren under Ullevi. Friidrott är en jobbig sport.

16.48 slutade det regna.

28 minuters finskt väder.

Sen var det över och man kunde se ulliga små moln över Hisingsbacka igen. Göteborg som man vant sig vid det. Åtta dagars iskall regnstorm i Hellsinki. 28 minuter i Göteborg.

Halvfullt på Ullevi

Sen kan finska media skriva om Göteboring eller Blöteborg hur mycket de vill. Göteborg regerar och det är Sveriges friidrottshuvudstad. Det vet vi sen VM -95. Trots att det bara var halvfullt på Ullevi i går. 20 508 är mycket folk.

Men Ullevi är större än så och den där grymma 95-stämningen infann sig aldrig. Det var bättre drag i Hellsinki.

Något mer?

Stafettlaget var sensationellt. Hade de växlat så där hade de gått till final i VM. Växlar de så där tar de medalj i EM nästa år.

Ännu mer?

I gång deltog Kerstin Malm som är 53 år (!).

Borde hon inte ägna sig åt stavgång istället?

Allt?

Nej, en sak till: stavhoppsställningen höll.

Kirsten Belin hoppade högt men hur hon tror att hon ska kunna konkurrera på världshöjder med tio stegs ansats är något jag inte begriper.

Men ställningen höll, det gjorde den.

Lasse Anrell