”Jag är en tjatig jävel och vi har haft våra dispyter”

Stefan Holm

Magnus Norman i stor intervju om sin relation till Söderling

WIMBLEDON. Magnus Norman är så mycket mer än Robin Söderlings tränare.

Psykolog, massör, medierådgivare, kock, uppassare, analytiker...

33-åringen skulle behöva ett visitkort stort som en segelduk.

– Det känns som att jag har ansvar för en miljon saker, säger han.

helskärm

Det är dagen efter segern mot Nicolas Almagro. Söderling ägnar sig inte åt uppkast på toaletten utan genomför ett timslångt träningspass med Novak Djokovic.

Intill banan står Magnus Norman, den förre världstvåan som sedan i höstas är västgötens tränare.

Han granskar grundslagen och berömmer 24-åringen när han möter bollen tidigt på backhandsidan. Bollträffen är klockren.

– Bra, upprepar han knappt hörbart.

Står han inte på träningsbanan sitter han på läktaren och ser Söderling spela match.

Enligt den allmänna bilden av en tennistränare, alltså.

Problemet är att den inte är sann.

”Jag är som en allt-i-allo”

Vem har bokat träningstiden? Vem har fått den serbiske världsfyran att ställa upp som sparringpartner? Vem ser till att Robin alltid har nysträngade racketar till hands? Vem bokade transporten till anläggningen? Vem mjukade upp hans muskler med massage? Vem har sett till att han inte tränar på tom mage och får i sig den vätskemängd som värmen kräver? Vem har fixat bollar och vattenflaskor till träningsbanan? Vem hämtar mat och hjälper honom att stretcha efter träningar och matcher?

Magnus Norman är svaret på allt.

– Det är smågrejer hela tiden, som att fixa biljetter till hans kompisar. Att sköta sådana saker är också viktigt, så att Robin bara behöver tänka på tennisen.

Hur mycket jobbar du egentligen?

– I år har det blivit jättemycket med alla resor, men jag har en flickvän som är väldigt förstående. Det är nummer ett. På en tävling är jag som en allt-i-allo. Robin reser ju inte – till skillnad från Federer, Djokovic, Murray med flera – med ett följe av massörer, mediakillar och andra. Då får jag gå in. Jag har ingen massage- eller kiropraktorutbildning, men har själv varit skadad och vet ganska mycket om kroppen.

Är det även du som väcker Robin?

– Nej, det gör Jenni (flickvännen).

Ni bor nästan alltid ihop. Nu hyr ni ett hus i Wimbledon.

– Bor man ihop lär man verkligen känna varandra. Vi kan laga mat och käka frukost tillsammans. Sådant tycker jag är viktigt. Samtidigt är det smidigt med transporter och annat.

Hur mår Robin? Han har spytt och plågade sig genom matchen mot Almagro.

– Han är okej, men jag valde att flytta i går eftersom Jenni har blivit dålig. Om jag får det också kanske det går runt igen. Då var det bättre att flytta ut. Jag bor i grannhuset, hos Johan Carlsson (f d tennisproffs). Det är jättesnällt att jag fick låna ett rum.

”Rosengren är min mentor”

Har ni varit riktigt osams än, du och Robin?

– Nej, men vi har haft våra dispyter. Jag är en tjatig jävel och när det inte har gått så bra undrar han säkert om jag har rätt. Jag har ifrågasatt mig själv. Efter Australian Open, när han fick ont i ryggen, var det en jobbig period.

Du har nästan daglig kontakt med din gamle tränare, Fredrik Rosengren.

– Flera gånger i veckan och efter varje match talas vi vid. Han är min mentor.

I Paris blev jag chockad av hur mycket media det blev. Då ringde jag till ”Fidde” och frågade hur han agerade när jag slog igenom.

En fråga till psykologen Norman: Hur har du fått Robin att lugna ned sig på banan och se sig själv som en vinnare?

– Jag hade också ett jävla humör men ”Fidde” hjälpte mig att göra det till något positivt. Så fort Robin har hängt med huvudet på träningen har jag varit på honom. Det var lite jobbigt i mars-april, innan det lossnade. Då pratade jag med ”Fidde”, berättade att jag upprepade samma sak på varje träning och var rädd för att Robin snart skulle skicka hem mig. ”Fidde” sa att det är min förbannade uppgift, att det är därför han betalar mig, att jag måste vara på honom tills han lär sig.

När lärde han sig, då?

– Det lossnade i Düsseldorf, mot (Gilles) Simon. Robin torskade första set men sa till sig själv: ”Nu jävlar ska jag, oavsett hur det går, hålla käften och köra.” Sedan vann han de två följande seten enkelt (4-6, 6-2, 6-0). Efter matchen sa han: ”Fan, det gick ju bättre när jag gjorde det.” Det gäller att komma till den insikten själv. Nu har han förstått.

”Fortsätta vara harmonisk”

Vad har du för mål med Robin?

– Att han ska fortsätta att vara harmonisk på banan. Fortsätter han så här kommer han att vinna mycket framöver.

I morgon väntar Roger Federer. Finns det, ärligt talat, något som talar för Robin?

– Ja, att han aldrig har slagit honom. Någon gång måste han göra det. Han kommer närmare och närmare.

Men ni skulle inte gråta om vattnet går för hans gravida hustru Mirka en kvart före inbollningen?

– Nej, men det gör det inte. Fasen, man vill ju slå honom på centrecourten. Det är fantastiskt kul att gå ut där, en dröm, säger Magnus Norman.