Anrell: Silvret är redan en klassiker – i morgon kan Kalla ge oss en ny
OSLO. Jag bad om två saker i min krönika i går:
En ny medalj i stafetten och en ny föreställning av Ida Ingemarsdotter på presskonferensen efter loppet.
Prisa Gud, jag fick båda önskningarna uppfyllda.
Först av allt:
Visst fick vi en illusion av en underbar lördag.
Marit Björgen fick frågan efter loppet om hon trodde att hon skulle vinna tremilen i morgon.
Hon svarade att Kowalczyk nog ville vara med och utmana och säkert några av tjejerna i hennes eget norska stafettlag.
Tystnad.
Fattades det inte något där, tänkte jag.
Skulle tro det. Hon glömde en åkare som jag tror kommer att bli en sanslöst intressant utmanare. Charlotte Kalla har sakta smugit fram i det här märkliga VM:et och åkningen i sprintstafetten och i går visar att hennes form och målmedvetenhet just nu är monumental.
Hon körde snabbare än Björgen i går.
Ingen av dem gick för fullt. Kalla gled lätt ifrån Lähteenmäki.
När man följt Björgen under hela VM har man sett hur tröttheten kommit krypande. Inte den fysiska, kanske, den ser man inte utanpå, och hennes åkning och resning när hon är i VM-området är oklanderlig.
Men mentala tröttheten är dock lätt att se.
Kalla kommer pressa hårt
Långa stunder under mötena med media är blicken långt, långt borta. Det är som om hon tröttnat på sina egna svar långt innan hon gett dem. Tröttnat på att vara i centrum, tröttnat på att vara Marit Björgen.
Vi får se om hon orkar ta sig in i den koncentrationsbubbla som ett VM på hennes nivå innebär till i morgon. I så fall har hon alla chanser att vinna igen. Då är hon favorit.
Kowalczyk kommer att utmana, visst, men jag är rätt övertygad om att Charlotte Kalla är den som kommer att pressa henne allra hårdast.
Trots att tremilen inte räknats som hennes favoritdistans, varken längden eller masstarten.
Man ska inte ta ut något i förskott, men jag råder er till att vara framför en tv i morgon eftermiddag. Jag är övertygad om att den extrema vinnarskallen Kalla hellre åker sig medvetslös än låter Björgen vinna ett guld till.
Det kan bli en klassiker.
Stafettsilvret är också en klassiker.
Sveriges damer har bara ett enda stafettguld. Ett OS-guld från 1960.
Oslagbara Sovjet ramlade. Irma Johansson, Sonja Ruthström och Britt Strandberg hette gulddamerna.
Det säger kanske allra mest om den unika bedriften svenskorna gjorde i går. Sverige har dam-VM-silver från 1962, 1964 och 68. Då var Toini Gustafsson med. Det var dock en annan tid. Damerna ansågs på den tiden bara klara av att få ihop tre åkare till laget.
Rea på hamburgare i Sveg
Ida dominerade, alltså. På frågan om varför hon drog i väg så respektlöst på första sträckan sa hon:
–Jag tänkte att jag skulle visa de andra tjejerna att vi hade bra grejer under fötterna.
Bara så där. Hon berättade att hon var uppe före sex och väckte kocken för att hon ville ha frukost innan hon kunde somna om. Och så pratade hon mer mat:
–Det är visst rea på hamburgare hemma i Sveg, dom firar.
Då skrattade alla förtjust. Det är uppenbart att det finns en Anna Haag till i laget. En som kan lätta upp allvaret. Det är bra. Charlotte Kalla satt och tittade stolt på sina lagkamrater, lite moderligt så där.
Ida Ingemarsdotter har verkligen fått sitt genombrott även som åkare här i VM.
Hon är 25 år men efter ett silver i junior-VM sprint 2004, och ett brons junior-VM sprint 2005 har inte särskilt mycket hänt. Förrän i år, förrän nu.
Det är bara att hoppas att hon fortsätter på den här nivån så har vi en världsåkare till som sätter press på de andra svenskorna.
Charlotte Kalla välkomnade också konkurrensen i toppen. Det är sånt som gör träningssäsongerna effektivare, sa hon.
Till sist vill jag bara nämna att skidorna fungerade för andra dagen i rad.
Om nu någon missade det.
Ida Ingemarsdotter sa att de var de bästa skidorna hon åkt på i hela sitt liv och då var det väl det. Klister-Larry och de andra är förlåtna.
I alla fall om de lyckas i dag också.
Läge för rea på hamburgare i hela Sverige?