Gus Hansen är pokerns bad boy

Om att han kallas för tjejtjusare: helt sant

En av världens sexigaste män enligt tidningen People Magazine har varit, är och kommer förmodligen alltid att vara singel. En playboy som spelar tennis med polarna hemma i Monaco, spelar poker i världens tyngsta cashgames på Bellagio, och som ändå längtar hem till Köpenhamn på sommaren. Men trots ivrig uppvaktning från många vackra flickor är hans favoritsällskap ändå gitarren.

helskärm

Gus föddes i Köpenhamn och han var redan tidigt mycket intresserad av allt som hade med sport och spel att göra. När han var åtta år började han spela tennis och han var en av de bästa spelarna i sin åldersgrupp.

– Jag låg mellan första och femte plats på Danmarksrankingen från det att jag var 13 år tills det att jag fyllde 15. Jag tränade stenhårt och mina tränare sa att jag hade stor potential. Det fanns ett idrottsgymnasium med en fyraårig utbildning som jag egentligen borde ha valt, men det blev istället en vanlig treårig gymnasieutbildning och jag fick träna tennis utanför skolan.

La tennisracketen på hyllan

Övergången från grundskolan till gymnasiet är ofta en kritisk period för unga, lovande idrottsstjärnor och för Gus dök det upp andra intressen.

– Även om jag tränade tennis flera dagar i veckan, tappade jag i kvalitet och jag insåg att jag nog inte var beredd att satsa riktigt så hårt som man behöver för att kunna bli en av de allra bästa. Jag mötte Thomas Enqvist en gång och han var den överlägset bäste i Norden i vår åldersgrupp. Jag förlorade med 6-2, 6-2, men jag borde ha fått åtminstone ett game till.

– När jag var 16 år dalade jag på rankingen och jag insåg att jag antagligen inte skulle bli något tennisproffs. Det var ju i den här åldern som det där med tjejer började bli intressant. Dessutom hade jag börjat spela en hel del backgammon på kvällarna. Även om jag älskade tennisen fanns det något i gammonen som lockade mig mer. Det var blandningen av att mäta sina mentala färdigheter samtidigt som det gick att tjäna några kronor om man vann.

Backgammon var redan på åttiotalet väldigt populärt i Danmark. Varje dag kunde man spela turneringar på någon av stans alla kaféer eller pubar. Redan från början var Gus en av de starkaste spelarna och han vann flera turneringar trots att han var ganska många år yngre än genomsnittet.

– Jag hade ganska lätt för mig i skolan och jag lyckades ofta ha bra på proven utan att jag pluggade ihjäl mig. Jag skötte mig ganska bra med skolarbetet fram till tredje året på gymnasiet då jag ägnade alltför mycket tid åt spelandet, säger Gus med ett skratt. Då var det många nätter som jag spelade backgammon någonstans och när det var dags att gå till skolan så gick jag och la mig.

VM-debut 1993 i Monte Carlo – i backgammon

Gus var så överlägsen sina danska kamrater att det ganska snart var svårt att få tag på motståndare som ville riskera sina pengar mot tonåringen. Gus spelade sitt första VM i backgammon när han var arton år gammal sommaren 1992. Tävlingen spelas varje år i Monte Carlo och Gus har sedan spelat tävlingen vid ytterligare åtta tillfällen.

– Jag har ett skrämmande dåligt facit från VM. Jag har som bäst nått den tredje omgången och jag har istället fått inrikta mig på att vinna pengar på sidospelen när jag varit där. Även om det inte gick bra i tävlingen 1991 stötte han på en av ti- dernas främsta spelare, Mike Svobodny som hade hört talas om den talangfulle, danske spelaren.

Till USA första gången 1993

Gus och Mike blev genast goda vänner och de båda håller fortfarande kontakten.

– Eftersom det inte fanns tillräckligt mycket spel hemma i Köpenhamn föreslog Mike att jag skulle komma över till USA där det fanns många dåliga spelare med mycket pengar. Jag åkte över första gången 1993 och bosatte mig i Santa Cruz, Kalifornien. Mike sponsrade mig och jag drog in en hel del pengar redan från start och jag gillade livet som följde med att vara professionell spelare.

– Även om det alltid har varit väldigt mansdominerat inom både backgammon och poker, i alla fall tidigare, var det många som undrade vem jag var och jag fick många nya vänner, säger Gus med ett lurigt leende. Gus är i dag en av USA:s mest eftertraktade ungkarlar och han står högst upp på önskelistan hos många tjejer som rör sig runt pokern.

Om kvinnoryktet: ”det är helt sant”

– Många ser mig som en tjejtjusare och det är helt sant. Jag älskar verkligen kvinnor. Jag har alltid varit väldigt liberalt inställd när det gäller relationer. Svarta, vita, gula, bruna, blå, korta, långa. Det spelar ingen roll. Det intressanta är att alla har en personlighet och en story oavsett hur man ser ut eller var man än kommer ifrån. Jag tror att det är bra både mentalt och fysiskt att flirta. Alla människor mår bra av det. Det frigörs liksom något slags ämne i kroppen när man har en flirt.

I Santa Cruz kom Gus för första gången i kontakt med riktig poker och han fastnade för det direkt.

– Skillnaden mellan backgammon och poker är att det senare är så mycket mer oförutsägbart och att det finns fler dimensioner till spelet eftersom din motståndare inte vet vad du har, till skillnad från brädspelet där du alltid vet hur din motståndares ställning är. Jag var ju van att räkna equity från backgammonen och jag tror att jag hade mycket nytta av det när jag började spela poker. Det hela handlar ju om att kunna räkna ut sannolikheter. Jag vet att jag förutom stor erfarenhet från backgammonen också hade bra känsla för spelet.

– När jag började spela poker kände jag att jag hade riktigt bra förutsättningar att bli en bra spelare. Förutom själva räknandet är det givetvis bra om du har ett ”face” som kan lura dina motspelare eller åtminstone inte hjälpa dem. Det är något som jag alltid har haft hjälp av. Jag blir liksom inte speciellt nervös vad det än handlar om.

”De spelar apa vid borden...”

Danskens välkända pokerface går som sagt inte bara hem vid pokerborden, men han säger själv att han aldrig varit särskilt fåfäng.

– Många spelare idag bryr sig alldeles för mycket om hur de ser ut. De spelar apa vid borden och gör allt för att bli igenkänd och en ”pro” i pokersammanhang. För mig får de gärna fortsätta med det eftersom det bara tar bort deras fokus från själva spelet. En annan sak som är fåfäng är när mindre erfarna spelare bluffar mot kända spelare för att sedan kunna skryta om det för sina polare. Dessa genomskådar man ganska enkelt. De kanske får med sig en story hem, men de kommer inte hem med några pengar.

Efter två år i Kalifornien var Gus tvungen att åka hem till Danmark för att göra sin militärtjänstgöring. Nio månader senare var det dags för ett nytt försök i USA. 1996 flyttade han till New York där det fanns ett stort antal spelklubbar där han kunde spela backgammon mot bra motstånd.

Började med poker i stället för backgammon

Parallellt med backgammonen började han spela alltmer kort och det var främst sjukorts stöt som gällde vid den här tiden. Han spelade även en hel del Gin Rummy och eftersom han har en hel del erfarenhet från att ha spelat bridge i unga år var han också stark på detta spel. 1998 bestämde Gus sig för att det fick vara nog med backgammon.

– Jag hade faktiskt tröttnat på spelet. Jag spelar fortfarande i dag om det är någon som vill spela, men det är svårt att hitta motstånd, säger han med ett litet skratt.

– Jag spelar minst 1 000 dollar poängen och jag gillar verkligen att spela ibland om det är mot någon trevlig motspelare. Jag känner att även om jag kanske inte är riktigt så vass som jag var när jag spelade på heltid, så finns det ingen jag är rädd för. I samma veva avslutade Gus och Mike Svobodny sitt samarbete. Under närmare fem års tid hade Mike sponsrat dansken och det var något han inte ångrar.

– Jag har Mike att tacka för mycket, men han har mig att tacka för en hel del också. Eftersom jag inte längre ville spela så mycket backgammon var det läge för mig att stå för mina egna kostnader när jag spelade poker. Jag hade byggt upp en ganska stabil bankrulle och jag var aldrig orolig för att det inte skulle gå bra. Jag och Mike är fortfarande mycket goda vänner och vi träffas med jämna mellanrum.

– Jag spelar en turnering varje år och det är Mikes egna tävling som hålls i Cancun. Jag har fortfarande många vänner som jag lärde känna genom backgammonen som jag fortfarande umgås med. Den gamla gurun Paul Magriel spelar idag mest poker och samma gäller för min danska kompis Mads Andersen som blev världsmästare i backgammon 2002, men i dag är ett av Europas hetaste namn inom pokern.

Gjorde sig ett namn i New York

Gus gjorde sig tidigt känd i New York som en av de bästa, nya spelarna. I mångas ögon spelade han otroligt aggressivt, men han fortsatte i alla fall att vinna stora pengar. Bortsett från några besök om året i Danmark höll sig Gus i New York där det fanns gott om spelklubbar.

Under 2000-talets första år började han allt oftare åka till Las Vegas där spelet var ett helt annat än i New York.
– Jag märkte tidigt att jag gillade Las Vegas, men det var tuffare motstånd runt pokerborden. I New York hade jag lärt mig mycket och det var oftast samma spelare som stod för motståndet. I Las Vegas var det väldigt många duktiga spelare och det var inte helt lätt att vinna i början. Efter ett tag hade jag fått grepp om hur spelet gick till i Vegas också och jag spenderade allt mer tid i den galna staden.

Då kom det stora genombrottet

Gus stora genombrott inom pokern kom 2002. World Poker Tour inleddes med sina tv-sändningar och i den första tävlingen med 10 000 dollar i inköp som Gus spelade vann han. Det var i december på hotel Bellagio i Five Diamond World Poker Classic och startfältet bestod av 147 spelare.

Finalbordet bestod av fem mycket rutinerade turneringsspelare och en ny kille från Danmark. Ingen av John Juanda, Scotty Nguyen, Freddie Deeb, Chris Bigler och John Hennigan kunde hindra Hansen från att dominera finalbordet, och när det var dags för heads up mot John Juanda spelades bara två händer innan Gus hade tagit hem segern.

Vinst vid första försöket

Eftersom 10 000 dollar var det överlägset mesta Gus hade satsat i en turnering fick han lite sponsring av sin engelske polare Harry Demetriou som köpte in sig på 30 procent. 70 procent av förstapriset på 550 000 dollar var ändå en riktigt bra summa och efter det har Gus alltid stått för sina egna insatser.

När tävlingen visades på tv första gången stod det klart att en ny superstjärna inom pokern var född. Gus tuffa spel och många bluffar gick hem hos tv-tittarna och genomslagskraften var bortom alla förväntningar. Ingen kunde förutse att pokern skulle få en sådan explosionsartad utveckling och en stor del av framgångarna kom tack vare den coola dansken.

Uppvisning av den fenomenale dansken

Bara en dryg månad senare spelade han LA Poker Classic på Com- merce Casino i Los Angeles och det blev hans andra raka seger. Denna gång fanns Andy Bloch, David Pham, Bob Stupak, Daniel Rentzer och Steven Shkolnik med på finalbordet. Rentzer var chipleader när finalbordet inleddes, men det var Gus som tog befälet direkt.

De som inte hade sett dansken spela på Bellagio fick nu en uppvisning i hur man spelar mot spelaren och inte mot spelarens kort. Förhandsfavoriten Andy Bloch höjde upp i en tidig hand med A8 till 18K och Gus synade med 42 off-suit. Efterfloppen 985 knackade båda. När en tia kom på turn betade Gus 18K till och Bloch synade. På river kom en knekt och Hansen betade 36K och Bloch la sig med sitt par i åttor. Än i dag snackar många om att just detta spelet gjorde att de aldrig kommer att ha någon annan idol än ”The Great Dane”.

Årets bästa spelare

Ingen kunde stoppa Hansen på sin väg mot sin andra raka seger och han fick 507 000 och ett andra WPT-armband på kort tid.

Säsongen 2002-2003 hade organisationen bakom WPT ännu inte upprättat något rankingsystem, men med ett antal övriga höga placeringar var det inget tvivel om vem som var årets bästa spelare.

Under den följande säsongen följde Gus upp sina segrar med en tredje plats på Bellagio, där han var regerande mästare. En månad senare var det dags för en ny WPT-seger på PokerStars Caribbean Adventure (PCA blev en EPT-turnering 2008, reds anm).

En av pokerns bad boys

Denna gång var det två tuffa proffs, Hoyt Corkins och Daniel Negreanu, och tre internetkvalificerare med på finalbordet. En av de inkvalade var John D'Agostino som vi sedan fick se mycket mer av.

En liten bit in i spelet fick de oerfarna se hur Gus Hansen spelar poker. Efter tre raka hade han slagit ut de tre amatörerna. Corkins slog ut Negreanu och hade då ledningen med 1,3 miljoner i chips mot Hansens 300K. Efter stenhårt spel från danskens sida vände han på steken och tog hem sin tredje titel. Varje år anordnar WPT en tävling som heter Bad Boys of Poker.

Sist kvar vid bordet

Där sätter man ihop fem av branschens hårdaste spelare för att få fram vem som är hårdast. 2004 var det Dave ”Devilfish” Ulliot, Phil ”Unabomber” Laak, Antonio ”The Magician” Esfandiari, Paul ”The Truth” Darden, en internetkvalificerare och Gus som gjorde upp om titeln. Efter ett sällan skådat skådespel var det danske Hansen som var ensam kvar vid bordet när alla andra hade fått vika ner sig.

Är du en bad boy?

– Jag vet inte riktigt om man kan kalla det så, men jag har aldrig varit rädd för att säga vad jag tycker. Många uppfattar mig kanske som kontroversiell, men jag väsnas inte i onödan. Om någon frågar mig vad jag har för uppfattning i ett speciellt ämne säger jag alltid min ärliga åsikt. Visst kan man ibland stöta sig med folk, men man måste ha i åtanke att det är ett spel det rör sig om och inte världspolitik.

Efter WPTs andra säsong har det inte kommit någon mer riktig stor turneringsseger för Gus. Hans bästa placering den tredje säsongen då han kom trea i ett startfält på 440 personer i Bay 101 Shooting Star.

Dök upp som ungtupp bland de gamla rävarna

Gus har i stället etablerat sig som en av två ”nya” vid det största och dyraste pokerbordet som finns i världen i dag. Det är ”The Big Game” inne i Bobby's Room på Bellagio där bara de allra bästa allroundspelarna kan vara med. The Big Game är ett mixed game som består av ett stort antal olika pokervarianter och mör- karna är vanligtvis 4 000/8 000 dollar.

–Det vanligaste är att vi spelar åtta olika varianter och de flesta är Fixed Limit. Vi spelar Hold'em, Stud, Omaha Hi/Lo, Lowball triple-draw, Stud 8 or better och de hårdare spelen No Limit Deuce to Seven 1-draw, Omaha Pot Limit och Hold'em No Limit.

De tre sistnämnda har en så kallad cap (maxbelopp) så att man inte kan förlora mer än 100 000 dollar i en och samma pott. Här inne sitter Chip Reese, Barry Greenstein, Doyle Brunson, Phil Ivey, David Benjamin, Minh Ly, Jennifer Harman och några till. Gus är en av de självskrivna deltagarna vid borden.

– De flesta av oss därinne har spelat det här spelet i minst tjugo år, men av de som försökt på senare år är det bara Phil Ivey och Gus Hansen som klarar av att spela med oss. Frågan är om de inte också är på väg förbi oss gamla rävar, sa Barry Greenstein för ett tag sedan när vi frågade honom om spelarna inne i det ”heliga” rummet.

Två viktiga faktorer

När man mäter spelarstyrka tycker Gus att man ska ta hänsyn till två olika faktorer – pokerkunskap och gambling.

– Phil Ivey och David Benjamin är säkert med bland de fem bästa pokerspelarna i världen, och jag är kanske också med där i toppen, men om man tittar på en spelare som Chip Reese så är han överläg- sen oss andra som gambler. Det gör att han också är en av de bästa. För att få till en hygglig ranking på några av de tyngsta namnen i branschen bad vi Gus sätta odds på några utvalda spelare inför WSOP 2006.

– Phil Ivey skulle jag sätta på 400 gånger pengarna. Om han stod i 500 skulle jag spela på honom. Doyle Brunson har överraskat mig det senaste året med mycket fina resultat. Man skulle kunna tro att han skulle börja krokna, men han är helt otroligt stark. Jag skulle sätta honom på 500 tillsammans med David Benjamin och den hete finske spelaren Patrik Antonius som också imponerat väldigt mycket. Jag ligger nog på runt 600 och den gode Barry Greenstein får jag sätta på 643, skrattar han.

– Min landsman Mads Andersen bör nog nämnas efter sin seger i Köpenhamn och han får stå på 800 tillsammans med Phil Hellmuth. Hellmuth är enligt min uppfattning inte med bland de bästa spelarna, men hans största fördel är att han är så stark mot dåliga spelare. Det gör att han kan ha en hel del marker när det drar ihop sig mot slutet av en turnering. Min svenska kompis Erik Sagström får oddset 2 000 gånger pengarna, säger Gus och ler.

– Han har ju inte visat några resultat live ännu, men om han fortsätter att spela liveturneringar kan han vara en av favoriterna nästa år.

Handavtryck förevigat i Los Angeles

2004 invigdes pokerns Hall of Fame och tre spelare var inbjudna att skrivas in vid det första tillfället. Det var skådespelaren/pokerspelaren James Garner, Doyle Brunson och Gus Hansen. De fick sina handavtryck förevigade i gatan utanför Commerce Casino i Los Angeles.

– Ingen annan har till dags dato fått sina händer förevigade i gatan och man trodde nog att åtminstone en person per år skulle bli invald, men det är väl ok att vara en av tre i det lilla exklusiva sällskapet. Det finns ett antal spelare som mycket väl skulle platsa bredvid oss där på trottoaren. I mitt tycke är Phil Ivey den bäste pokerspelaren just nu.

Skrev sig i Monaco

Han har bevisat det främst genom sina turneringsresultat, men också i våra hårda cashgames. Det är ganska svårt att säga vilka som är de bästa eftersom alla inte kan spela på samma nivå. Flera av spelarna i Bobby's Room är duktiga spelare, men eftersom ganska få har råd att spela där inne är det inte riktigt rättvist att använda det som värdemätare. Sedan 2002 är Gus skriven i Monaco och han spenderar ungefär halva året där.

– Det är inget att sticka under stol med att jag flyttade dit med tanke på de lägre skatterna, men jag trivs också väldigt bra där. Jag har några kompisar som är tennisproffs och de bor som så många andra tennisspelare i skatteparadiset. Frederik Fetterlein var tidigare med på touren, men han har lagt av nu. Kenneth Carlsen är en gammal dansk storspelare som fortfarande är igång, men den bästa spelaren just nu är Kristian Pless. Han är rankad 43 i världen och han kan fortfarande utvecklas. När jag var yngre spelade jag ganska ofta tennis mot proffsen som en slags sparringpartner. Idag är skillnaden lite för stor och jag skulle inte ha en chans, men jag skulle nog kunna slå tillbaka bollen några gånger.

Tycker att folk tänker för mycket på pengar

Gus har för närvarande inte någon fast bostad i Las Vegas, men han bor på Bellagio när han är där.

– Jag ska nog köpa mig en lägenhet eller ett hus i Vegas snart. Jag borde nog ha gratis boende på Bellagio, men jag betalar bara deras fasta ”poker rate” som inte är så dyr. Jag är förmodligen en av världens sämsta på att planera. Jag har aldrig haft en kalender, men det är så jag valt att leva. Jag tycker att det är svårt att veta hur man mår om en vecka och vad man känner för att göra. Man är ju sin egna chef som pokerspelare utan sponsor och det är verkligen skönt. Man kan vakna upp på morgonen och tänka ”Vad vill jag göra idag?”. Om man vill spela en runda golf så gör man det. Många tycker nog att man låter lite bortskämd, men gudarna ska veta att man också har kämpat hårt för att komma dit man är idag. Visst är det ett priviligierat liv, men jag tänker ungefär likadant i dag som jag gjorde innan de stora framgångarna och pengarna kom. Jag tycker till exempel att det är väldigt konstigt om några kompisar går ut och käkar tillsammans och alla ska betala var för sig. Vafan, jämnar inte sånt ut sig i längden. Människor är tyvärr alltför ofta upptagna av att tänka på pengar så att de missar att tänka på de sakerna i livet som är mer värda.

Rikard Åberg