”Rysligaste jag har sett”

Johan Flinck

Mamma Persson följer sonen på plats i Kina

PEKING. Jörgen Persson har gjort 32 stora mästerskap.

Mamma Marianne har bara varit på plats på tre.

Men det var nära att hon missade sonens bragdmatch.

– Jag kom in tack vare ett idolkort på Jörgen, berättar en överlycklig Marianne för Sportbladet.

Marianne Persson, 65, gick i pension i somras.

Då tyckte sonen Jörgen att det var dags att hon följde med på ett OS, det här är ju ändå hans sjätte.

– Resan hit var en pensionspresent, berättar han.

Sportbladet träffar mamma Marianne utanför OS-arenan Peking University Gymnasium sent på torsdagskvällen.

Hon är tagen men lycklig.

– Det här var nog det rysligaste jag har sett live, men pensionen kunde inte börjat bättre, säger Marianne, som var barnskötare fram till augusti.

Idolkort dörröppnare

Hon ville inte resa själv så Jörgens bästa kompis Peter Borggren har gjort henne sällskap.

Men det var nära att de inte hade fått se bragdmatchen mot Samsonov.

Alla biljetter är slutsålda sedan länge till bordtennisarenan. Det enda alternativet i går var två spelarbiljetter som Jörgen hade och som förbundskapten Erik Lindh lämnade över till Peter genom fönstret på spelarbussen på väg in till arenan.

Men till den typen av biljetter måste man ha en ackreditering.

– Men med idolkort på Jörgen med autograf så tjatade vi oss förbi vakterna, skrattar Peter.

Idolkorten är en dörröppnare lite varstans.

– När chefskocken på hotellet såg dem och fick ett låg det presenter på rummet nästa dag, berättar Peter.

Som många andra trodde Marianne att Jörgen skulle förlora mot världsfemman Samsonov.

– Jag var glad att han bara tagit sig hit. Jag trodde det var kört redan vid 0–2 i set.

Grabben gör i OS sitt 32:a stora mästerskap.

Men Marianne har bara varit på plats på tre (VM 1989, VM 2003 och nu i OS).

– Resorna har inte blivit av bara och så har man ju jobbat. Men jag har följt honom hela vägen.

”Snäll och positiv”

De har hunnit med en fika på stan och en halvdag inne i OS-byn under den dryga veckan hon varit i Peking.

– Jag har sett var han bor, han har faktiskt eget rum, säger hon på det där sättet som bara mammor kan.

Marianne och Jörgen står varandra nära.

– Vi pratar väldigt mycket, han ringer ofta när han är ute på resa.

Hur är han som son?

– Han är helt underbar. Han har alltid varit snäll och positiv.

För snäll, kanske. Angående den omdiskuterade kantbollen i går sa Jörgen att han ”fått så jäkla många fair play-priser genom åren”.

– Och det ville han inte ha fler. Men han tyckte att den var fel, annars hade han inte protesterat, säger Marianne.

När hon får utse höjdpunkten i sonens karriär väljer hon förstås VM-guldet 1991 i Chiba, Japan.

Semifinalförlust

Tyngsta ögonblicket då?

– Det var när han var i semifinal i Sydney och han ”lade” (det är pingisspråk och betyder förlorade) mot Kong Linghui. Jag vet hur han längtat efter en OS-medalj.

När ni läser detta vet ni om han får vara med och spela om medaljerna i morgon.

– Men det är lite annorlunda den här gången. Nu har han varit så nöjd med att bara ha tagit sig hit, säger Marianne.

Som också är ganska nöjd med att ha tagit sig hit.