Så lyckades Kina kväva corona under OS
Publicerad 2022-02-19
ZHANGJIAKOU. Slutet är nära och OS-bubblan är intakt.
De kinesiska myndigheternas strategi för att hålla spelen virusfria har varit minutiösa och kompromisslösa.
Sportbladets fotograf Pontus Orre har personligen fått erfara drastiska åtgärder och har tillsammans med reporter Petra Thorén dokumenterat Kinas desperata coronajakt.
Wan Juan Mi är nitiskt med sin pinne. Flera av morgonens hotellgäster hostar till när hon samlar saliv från deras halsar. Den 28-åriga kinesiskan torkar sitt visir efter resterna av en kraftfull kräkreflex.
Testproceduren går ändå smidigt. Hotellgästerna – journalister, personer med olika uppdrag inom de nationella olympiska teamen och ett par aktiva som amerikanska skidskyttelandslagets reserver – kan rutinerna.
Man sätter sig på en pall, visar upp sin ackrediteringsbricka, uppger sitt rumsnummer, drar ner munskyddet och gapar stort.
Sedan svabbas munnen, ibland lätt på tungan, ibland så tårarna rinner och hostan kommer. Inte sällan ackompanjerat av ett ”Aaaahhhhhhh” från den skyddsklädda volontären med taktpinnen i handen.
Den tidiga torsdagsmorgonen i sluttampen av OS har Wan Juan Mi, 28, sällskap av Yingjie Wang, 24. De uppger att de arbetar inom kinesisk sjuk- och hälsovård till vardags.
Lönen de får till vardags är samma som under normala omständigheter, OS-uppdraget ger inget extra.
– Vi är inte rädda. Vi gör en bra sak, vi jobbar för landet och för OS. Jag kom hit också för jag tidigare aldrig hade sett en utlänning, säger Yingjie Wang.
– Jag kom för tre månader sedan. Vi sitter här varje dag, säger Wan Juan Mi enligt Kevin Han som översätter.
Kevin Han är hotellets covid-kontakt. Totalt arbetar 20 personer på Even Hotels med organisationen kring covid-säkerheten.
Kevin talar hjälplig engelska. Tiden som turistguide i Peking och Indonesien bidrar. Sedan flera år arbetar han, poängterar han själv, för det kinesiska kommunistpartiet med utbildning.
På hotellen omkring snöfästet Zhangjiakou i de kinesiska bergen bidrar volontärer från Kangbaos län. Zhangjiakou är en stad på prefekturnivå och uppdraget från högre ort har varit tydligt – organisationen kring OS 2022 ska vara perfekt.
– Det här är ett nytt hotell. Vi kom hit för tre månader sedan och det var mycket som inte var klart. Vi fick hjälpa till med lister, mat och fixa det sista, säger Kevin Han och fortsätter:
– Vi är ett bra folk. Jag är medlem av kommunistpartiet. Hur hårt jobb du än måste göra så utför man det. Det är en möjlighet för oss att vara här, säger Kevin Han.
– De blir trötta av att sitta i skyddskläderna så de behöver vila mellan passen, säger Kevin Han.
– Men efter jobbet ser jag på filmer och talar med min familj, säger Yingjie Wang.
Kevin Han vet att han kommer att mätas på hotellets säkerhet kring covidsituationen.
– Vi har haft elva positiva covidfall på hotellet. Det är ett bra resultat, konstaterar Kevin Han.
Han drar fram en sprejflaska med desinfektionsmedel och duschar våra ben.
– Det här är bra, säger han med ett skratt.
Mejlen plingar till. Frågorna studsar mot mig.
”Vart är du nu? Vad gör du just nu?! Jag är ledsen, men jag har lite otrevliga nyheter. Ditt corona-test är positivt igen. Igen!”
När jag landade i Peking några dagar tidigare var testet på flygplatsen positivt. Jag hade varit tydlig i min dokumentation till myndigheterna att jag hade corona i januari. Efter isolering på rummet och tre negativa tester var jag ute.
Jag fortsätter att läsa: ”Varför? Vilka symtom har du? Du ska berätta sanningen för mig.”
Orden är starka.
Med bara veckor kvar till OS får Kina sitt första upptäckta fall av omikron. I hamnstaden Tianjin, där den nya mutationen först påträffats, måste alla testa sig. Den 17 januari rapporteras det första fallet i OS-staden Peking. Det kopplas inte till Tianjin, där 300 kineser drabbats vid den här tidpunkten, och paniken sprider sig.
Men metoderna finns. Två år efter nedstängningen av 11-miljonerstaden Wuhan har de kinesiska myndigheterna hållit fast vid en typ av nolltoleranspolitik, som bygger på nedstängningar, karantäner, digital smittspårning och masstestning.
Samma rutiner blir snabbt en vardag i OS.
Att skilja OS-deltagare oavsett uppgift från befolkningen blir en nyckel.
Det är en sjuk känsla att sitta på en buss och åka genom Peking en eftermiddag. I parkerna ser vi ungdomar spela basket, på gatorna går och cyklar Pekingbor. Så nära, men ändå så avlägset.
Vi far omkring i desinfekterade bussar. Bubblor i bubblan. Sätena är vita av klorin, den frätande doften sticker i näsan trots munskyddet.
Det står att vi ska hålla avstånd.
Enligt handboken, som vi följer bokstavligt, ska man omedelbart bege sig till närmaste medicinska station.
Jag har den här dagen lämnat Zhanqjiakou i bergen för Peking och sitter i en buss när mejlet kommer.
Bussen är fullproppad, det finns ingen distans alls och inte heller någon som kontrollerar avstånden.
Galet, hinner jag tänka.
Framme på mediecentret i Peking letar jag mig till läkarmottagningen. Den känns industriell.
Jag ringer covid-kontakten på hotellet, Mr Han, och ber honom förklara för doktorn framför mig vad som behöver göras. Snart åker hela månutrustningen på personalen och jag fraktas plötsligt bort till ett isoleringsrum i väntan på transport till mitt hotell 20 mil bort.
Jag kallar det mer en holk. Någon har varit här innan och spillt kaffe på golvet.
Test ska tas. Börjar bli paranoid. Är jag inte lite torr i halsen? Har jag smittat en massa människor nu?
Klockan går. Utanför ser jag ljuset skifta och byggnader tändas upp. Jag känner ett behov av att knyta an till de som jobbar i ”isoleringsholken”.
En av dem pratar om Sverige, han har en kompis som studerar i Lund. Han arbetar med covidhanteringen sedan pandemins utbrott. Han förklarar hur de går in och testar alla i ett hyreshus vid ett positivt fall och sätter hela familjer i karantän i 14 dagar.
Mitt testresultat som är positivt visar ett CT-värde på 38.3.
I Sverige hade det varit negativt.
Problematiken med olika CT-värden är insikter omvärlden blir varse på allvar efter ankomst till Kina.
Den svenska skidåkaren Leo Johansson är en av flera som sitter inlåst. Han testade negativt sex gånger före avfärd till Kina. På plats i Peking bedöms han som positiv.
CT-värdet är ett mått som indirekt avspeglar virusmängden i ett prov.
– Man kan se det som ett förstoringsglas. Hur mycket förstoring behöver man för att upptäcka viruset i ett prov. Ju fler gånger man får köra testet för att hitta virusets arvsmassa ju mindre virus har man från början, säger Jakob Swanberg, SOK:s chefsläkare på plats.
IOK, Internationella olympiska kommittén, får tidigt påtryckningar från ett 20-tal länder. Sverige finns med i den gruppen. Det berättar SOK:s verksamhetschef Peter Reinebo för Sportbladet någon dag före invigningen av OS.
– Covid-frågorna har legat över allting. Det egentligen tre saker vi försökt att stressa på.
– En sak är att återkopplingen på svaren av testerna från flygplatserna är extremt långsamma. Det skulle tagit sex timmar men tagit längre, upp till 20 timmar. Det är inte acceptabelt.
– Det andra är att behandlingen och uppföljningen av konsekvenser varit olika i olika byar. Ska man bli bortforslad, eller det kanske är i överkant att säga men förflyttas, så sker det på olika sätt.
– Det tredje är när de här sakerna meddelas skulle man vilja ha det skriftligt och mer strömlinjeformat. Nu kommer de på lite olika sätt. Det är livsviktiga frågor. Inte bara för oss utan de aktiva, så det blir rätt.
– Vi har varit kritiska på det som är operativt kring covidfrågorna. Det har varit en stor frustration för oss, säger Peter Reinebo.
Leo Johansson är inte ensam om att fastna i ankomsttestet på flygplatsen.
Dagarna inför OS duggar rapporterna tätt.
En portugisisk OS-deltagare sitter isolerad sedan flera timmar på sitt hotellrum i Yanqing. Testresultatet från flygplatsen var ofullständigt. Nu vet inte ledningen hur de ska agera vidare.
Mannen, som har en nyckelroll i sin organisation, har blivit bekräftad som en närkontakt. Har har blivit ombedd att stanna i sitt rum i en vecka. Enligt protokollet borde han däremot kunna arbeta som vanligt, men äta ensam och endast ta dedikerade transporter.
På ett av hotellen i Zhangjiakou sitter en man och väntar på svaret från sitt PCR-test. Det har gått över 18 timmar. Rastlösheten kryper på.
Idrottsutövare vittnar om hur de kastas mellan hopp och förtvivlan. Det gör även Sportbladets Pontus Orre i ambulansen på väg med blåljus mellan Peking och Zhangjiakou.
Färden går i ilfart. Men när vi väl är framme parkerar ambulansen utanför grindarna in till hotellet. Jag kan se mitt hotellfönster.
Det börjar bli kallt.
Det tar två timmar innan rätt nivå inom polismakten godkänt att grindarna till den stängda bubblan får öppnas.
Då kommer en ny ambulans och det känns helt absurt. Jag byter transport, rullar tio meter in i bubblan.
Beskedet från det bekräftande PCR-testet har redan kommit. Det är negativt. Jag kan återgå till arbetet, men oron för att åka fast igen gnager inombords.
Kevin Han sitter i soffan på våning ett där testerna tas. Han känner oss väl vid det här laget. Alltid snabb på att svara på mejl eller telefon.
Men tonen i mejlet till Pontus Orre med beskedet om det positiva testet var skrivet med en kraftfull ton. Vi frågar varför.
Du skrev att ”han ska berätta sanningen för dig”, varför använde du de orden?
– Jo, för kinesiska folket säger andra saker när de har covid-19. Ingen kan ljuga om detta. Det är viktigt, du måste rapportera. Inga lögner, säger Kevin Han.
Den trogne kommunistkamraten betonar där han sitter att den kinesiska regimen bestämt sig för att vinna kriget mot covid-19.
– Innan OS trodde vi att det skulle vara farligt att få hit alla utlänningar. Vi trodde att de kom med omikron. Men staten bestämde att det ska vara ett framgångsrikt OS. Därför finns det flera hårda regler som vi måste följa, säger han.
Åtgärderna har haft effekt, men skapat starka känslor hos OS-deltagare med andra regler i sina hemländer.
Torsdagen den 16 februari blir covidsituationen inne i systemet unik. Bubblan är virusfri.
För första dagen sedan den 23 januari rapporteras inga positiva fall, enligt Insidethegames.
Inga aktiva, inga ledare, inga journalister eller andra personer som jobbar med spelen.
Endast sju personer ankom med flyg, alla testades negativt.
Totalt 68 970 tester genomfördes den här dagen, 5 239 av dem var på aktiva.
På bordet framför Wan Juan Mi står en rad provrör. I botten på varje finns en rosa vätska. Hon spritar sina händer så det droppar från gummihandskarna.
Dagens första pass är snart över. Jag undrar om hon är trött på hur allt blivit, instängt även för henne.
– Man är inte tillsammans med andra på samma sätt under pandemin, men den kommer att passera, säger Wan Juan Mi och ler en aning bakom sitt visir.
OS är snart över, alla vi friska i den stängda bubblan, ska testa oss ur den.
För Kevin Han och hans team fortsätter utmaningarna.
Snart börjar Paralympics.
