Alfelt: MFF fungerar fortfarande inte som ett lag
TRELLEBORG. 17–12 i målskillnad efter 18 matcher.
För AIK räcker det till en andra plats på samma poäng som serieledande Helsingborg.
För MFF till en sjunde plats och en höst i ingenmansland.
Malmös seger över det så kallade bortaspöket Trelleborg var en sån där som man kan kalla välförtjänt och ändå inte. Malmö tog tillvara på sina chanser. Trelleborg gjorde det inte. Spelmässigt var lagen sett över 90 minuter i princip helt jämbördiga.
Att MFF inte längre spelar bländande fotboll, som man länge gjorde när Labinot Harbuzis lekande fötter styrde offensiven, kan lagets fans säkert smälta. Bra fotboll är vinnande fotboll, stilpoäng existerar inte och några stilpoäng fanns inte att dela ut på Vångavallen.
– En bra match, sa Roland Nilsson efteråt.
– Tyckte du? replikerade Tom Prahl blixtsnabbt med tydlig antydning om att han inte tyckte det samma.
Jag har sett både MFF och TFF prestera betydligt bättre spelmässiga insatser i år. Gårdagens match var en normal mittenmatch i allsvenskan mellan två mer arbetande än spelande lag. Hygglig fotboll, men lågt underhållningsvärde.
MFF blev otroligt långt som lag i första halvlek beroende på Fredrik Jensens ruscher som hela tiden tvingade tillbaka Malmös mittbackar Jasmin Sudic och Gabriel. Duktiga innermittfältarna Daniel Andersson och Rick Kruys tappade antingen kontakten med anfallarna eller med sin försvarslinje.
Mehmetis inhopp avgörande
När Jensen tvingades ut på grund av skada tappade Trelleborg sin spets och Malmö blev kompaktare och säkrare. Ändå dröjde det till Agon Mehmetis inhopp innan matchen avgjordes definitivt.
Den här gången gjorde han visserligen inte mål, men
efter bara tre minuter på planen tvingade han fram en klar straff när Yousef Fakhro totalt onödigt både slet i tröjan och knuffade samtidigt. Daniel Andersson slog iskallt in 2–0 enligt konceptet stor målvakt – bredsida längs marken.
Trelleborg hade också sina chanser innan Malmös avgörande mål. Bland annat två straffsituationer. Personligen tycker jag att det inte var straff när Fredrik Jensen hann före och försökte lobba över våldsamt utrusande Johan Dahlin medan jag är mer tveksam om det var rätt att fria när Marcus Pode drogs ned.
Wilton Figueiredo och hela ledarstaben jublade som om hans 1–0 hade säkrat ett SM-guld. Alla i MFF hoppas såklart att målet äntligen ska få Figueiredos målskytte att lossna men det återstår såklart att se.
En fösning i ett givet friläge kan dock betyda mycket och jag tycker att Figueiredo gjorde sin bästa match sen han kom till MFF eftersom han ransonerade sitt meningslösa skytte och i stället svarade för en del eleganta dribblingar och bra passningar.
TFF:s problem är mittförsvaret
Jens Sloth kom tillbaka till Trelleborg som hjälp i skadekrisen och jag kan inte annat än att både beklaga och hylla hans insats. Sloth som kämpat mot testikelcancer och i går eftermiddag egentligen skulle höstpremiärspelat i division 4 för Höör hann inte med vid det tidiga 0–1-målet men spelade sen upp sig till att bli sensationellt stark mot slutet.
Trelleborgs stora problem är uppspelen från mittbackarna som var mycket säkrare och effektivare med Rasmus Bengtsson vilket gav ett lugnare spel framåt.
Malmös kris blir i praktiken inte mindre för att man vinner en enstaka match. Fortfarande fungerar inte Roland Nilssons skapelse som ett lag man kan tro om att bli ett framtida topplag. Årets säsong blir ett mellanår, det är redan klart. Frågan är då vad man ska använda resten av säsongen till? För mig är det självklara att försöka skapa ett vinnande spel och i min värld bygger det i så fall mer runt naturlige målskytten Agon Mehmeti än någon annan i den nuvarande truppen.
Ingen allsvensk spelare har uträttat lika mycket som Mehmeti gjort i år sett till antalet minuter han fått på sig. Det är kvalitet man måste forma sitt spel omkring.