DRÖMFINALEN

I morgon kan Federer bli historisk – det kan han tacka svenske tränaren för: ”Delaktig i mycket”

MELBOURNE. Hans första spelare, Marcelo Rios, var i mer behov av en psykolog än en coach.

När samarbetet upphörde tackade tennistränaren Peter Lundgren ja till en liknande utmaning.

– Det fanns en ruggig men lite svårbemästrad talang i Schweiz. Han kunde bli helt tokig, minns 44-åringen.

Han pratar om Roger Federer, som i morgon kan tangera Pete Sampras rekord på 14 Grand Slam-titlar.

Svensken minns det som i går, hur han i januari 1996 fick ett samtal från sin agent Bill Ryan.

– Du, jag har en chilenare som söker en ny coach. Är du intresserad?

Någon vecka senare satt Peter Lundgren på ett flygplan till Tampa för att inleda en ny karriär. Marcelo Rios, hans första spelare, må ha tennishistoriens känsligaste handleder men i övrigt var han alla tränares mardröm.

Lundgren skulle snart inse det.

– Vi tränade under en vecka och det fungerade skitbra, säger han.

Sedan lärde du känna honom...

– Exakt. Det var tufft även om resultaten var bra. I augusti kände jag att det var bäst att bryta samarbetet. Det gick inte. Vi var för olika.

Vad var det värsta du upplevde under tiden med Rios?

– Herregud, vissa saker är värre än andra. Under Öppna franska bodde vi högst upp på hotell Concorde Lafayette i Paris. En dag öppnade han ett fönster och började kasta frukt på folk som gick på gatan 100 meter nedanför. Jag sa: ”Vad fan håller du på med? Är du inte klok? Du kan ju döda någon!”. Han bara garvade och fortsatte kasta. Det var sådana grejer. Sedan slog han ut bollar bland åskådarna. En tant höll han på att träffa i ögat.

Vid ett tillfälle ska du ha sagt att Marcelo Rios inte behöver en coach utan en psykolog.

– Ja, det stämmer ju. Han var vild.

För Peter Lundgren blev dock tiden med den lynnige chilenaren en merit. Svensken hade snart ett nytt jobb.

– Jo, det var en nyttig tid. Eftersom jag hade coachat Rios var intresset från förbundet i Schweiz väldigt stort. De hade tydligen någon liknande spelare.

Lundgren tackade ja till jobbet och befann sig snart på förbundets anläggning i Biel, där han tillsammans med Peter Carter skulle ansvara för fem talanger. Mycket riktigt utmärkte sig ett av löftena.

Den blivande 16-åringen var en naturbegåvning men kunde bete sig så dumt att klockorna stannade. Det är inget sundhetstecken, speciellt inte i Schweiz.

– Vi hade problem med honom. Efter en timme kunde han bli helt tokig, slå bollar omkring sig och förstöra träningen för spelarna på banorna intill.

Ingen kan tro att Peter Lundgren pratar om Roger Federer, men det är precis vad han gör. Få tränare har betytt lika mycket för den i dag på alla sätt föredömlige schweizaren, som i Australian Open jagar sin 14:e Grand Slam-titel.

Lundgren jobbade med schweizaren i sex och ett halvt år, 2000-2003 som tennisgudens personliga coach. Under den perioden, i Wimbledon 2003, vann Federer sin första tunga titel.

– Jag är delaktig i mycket och styrde upp det hela. Jag var ju med på den tuffa tiden, säger han.

Peter Lundgren berättar hur han jobbade med Federers mentala brister, anställde hans nuvarande fystränare Pierre Paganini och hittade en vinnarracket.

– Tidigare spelade han med samma racket som Pete Sampras, men den var alldeles för liten för hans spelstil. Han hade mycket ramträffar och behövde en större träffyta. Då utvecklade jag och Peter Carter racketen genom att lägga dit en sena till. Det är bara han som har den strängningen.

Varför bröt ni samarbetet 2003?

– Jag reste med honom 40 veckor per år och var ganska sliten. Även om det gick bra var det jobbigt. Vi kände varandra så himla bra, hade hållit på länge och båda ville göra något nytt. Det såg väl lite underligt ut eftersom han gjort sin bästa säsong, men det kändes rätt.

Vad har ni för relation i dag, du och Federer?

– Vi träffas i omklädningsrummet och snackar som vanligt. Vi går inte ut och käkar middag och så, men har sms-kontakt.

Efter Rios och Federer började du jobba med Marat Safin, en annan besynnerlig spelare.

– De dras tydligen till mig. Samtidigt har jag gillat att ta hand om lite speciella killar. Det är det som har lett till att jag har nått resultat och får de jobb jag får.

Är du något av en lejontämjare?

– Det kan nog vara så. Jag tycker om människor, har lätt för att prata och har själv gjort massor av fel i mitt liv. Det är en fördel att man kan utnyttja den biten också. En tränare måste få spelarna att må bra och jag antar att det är min styrka.

Som spelare blev du känd som ”den nye Björn Borg”...

– Ja, det var inte lätt. Ha, ha, ha.

Bilden av dig är löftet som partajade och inte tog tillvara på sin talang.

– Partaja är fel ord, men det stämmer nog att jag gillade livet för mycket. Som tennisspelare går det inte att ha ett normalt liv. Det var ett bra jobb, men samtidigt jävligt jobbigt eftersom man inte kunde vara med sina polare. Man kunde känna sig så ensam.

Andy Murray var också en galenpanna som ung, Björn Borg likaså. Är det en förutsättning för att bli riktigt bra?

– Ja, man måste vara grinig och tjurig. ”Roggan” var mer än så. Han var inte elak utan charmigt galen. På banan blev det mer grinigt och negativt. Jag sa till honom: ”Ska du drämma till med racketen så gör det ordentligt.” Efter ett tag började han förstå. I början blev han för lugn och visade inga känslor, men till slut hittade han balansen. I dag skriker han till när han är förbannad för att direkt hitta fokus igen. Det är det som är grejen.

Många ser Federer som tidernas störste tennisspelare. Du måste känna dig delaktig.

– Ja, det är inget jag bröstar upp mig för men jag blir påmind i princip varje dag, säger Lundgren som nu är anställd på en tennisakademi utanför Paris.

Sportbladet träffar honom i Melbourne, dit han har åkt för att knyta kontakter och studera blivande storspelare.

– Ägaren Patrick Mouratoglou lever för tennisen. Hans dröm är att ha en Grand Slam-vinnare på akademin.

Det är du som ska hitta den där spelaren, va?

– Ja, det är väl det, säger Peter Lundgren.