Donhäst

Historia

Donhästen går tillbaka till den gammeldonska rasen som stammade från den såkallade kalmuckhästen. Denna var av nogaityp (tartarhäst) och levde på de donska slätterna och parade sig med "simpla" ryska, turkmenska, turkiska och orientaliska hästar. Denna korsningsprodukt blev så småningom tack vare sin vistelse på den gräsrika slätten konstant i typ och egenskaper. Flera ogynnsamma faktorer som flera dåliga växtår, som ledde till foderbrist, och befolkningens ökade förkärlek för åkerbruk och boskapsuppfödning verkade sedan negativt på rasen.

Donkosackerna höll precis som andra nomader sina hästar i hjordar på de vidsträckta slätterna. Efter strider tog de hingstar som krigsbyten söderifrån, såsom av raserna karabakh, turkmen och olika persiska raser, och släppte ut dem bland hjordarna. Det är därifrån donhästen har fått sin speciella gyllene guldfuxfärg.

För att förbättra donhästen infördes under första delen av 1800-talet orlovtravare, följt av engelskt fullblod i slutet av l870-talet. Inget nytt blod har tillförts sedan början av 1900-talet. Donhästen har också använts till att förbättra och skapa andra raser, exempelvis budjonny.

Exteriör

Mankhöjden är i genomsnitt 160 cm för hingstar och 156 cm för ston. Förekommande färger är framförallt fux med ett speciellt gyllene skimmer, sedan brun, svart eller skimmel.

Huvudet är medelstort, lätt, väl ansatt, rak eller något konvex nosprofil, små rörliga öron, stora ögon och smala näsborrar.

Halsen är lagom lång, snygg och välformad och väl ansatt. Manken är medelhög, ryggen lång och rak, korset långt och sluttande, lågt ansatt svans. Bröstkorgen är relativt djup och bogarna välskapta och liggande. Benen är långa med torra ledgångar och starka senor. Frambenen är vanligtvis välmusklade, men det förekommer ofta sabelbenta hästar. Bakbenen har en tendens till krokhasighet. Kotorna är långa och hovarna breda.

Donhästen har ett något kort och stumt steg. Aktionen är regelbunden men den är varken buren eller speciellt energisk.

Användningsområden

Donhästen var ursprungligen kavallerihäst hos donkosackerna och användes nästan enbart som ridhäst. Men den är en lämplig allroundhäst som vilken varmblodsras som helst. Den lever och kan arbeta länge och det är en förnöjsam häst. Den har ett lugnt men energiskt temperament.