Basjkir

Historia

Den ryska bakjiren är en mycket gammal ras. Den har levt vid Uralbergens utlöpare i flera århundranden där den föds upp som packhäst, draghäst och ridhäst, men används också till att producera mjölk och kött. Under den period på 7-8 månader som stoet har mjölk kan hon producera sammanlagt 1.500-1.600 liter. och dessutom kan den ovanligt tjocka och lockiga hårremmen spinnas och användas till tyg.

Det finns två distinkta typer inom rasen: en stäpptyp och en bergstyp. Stäpptypen är kraftigare. Blod från travare och ardenner har införts för att förbättra den.

Bergstypen är mindre och lättare och har korsats med donhäst och budjonny, den passar bäst för ridning.

Baskjiren är mycket härdig och kan gå ute året om och klarar av vintertemperaturer ned till hela minus fyrtio grader! Hästarna är duktiga på att leta fram föda under ett en meter tjockt snötäcke. Det påstås att de kan dra en släde 12-14 mil i 24 timmar i sträck utan någon utfodring.

Exteriör

Mankhöjden ligger mellan 134 och 142 cm. Vanligaste färgerna är fux, brun och isabell.

Huvudet är ganska tungt och massivt med rak nosprofil, små öron, runda ganascher, vänliga ögon, tjock pannlugg och välmarkerade näsborrar.

Halsen är kort, stark, muskulös och brett ansatt.

Låg manke, lång och ibland lite svankig rygg, ganska kort och sluttande kors, väl ansatt svans. Bred och djup bröstkorg, väl liggande bogparti.

Jämförelsevis korta ben med breda skenor, korta kotor och små, hårda hovar.