Niva: Står det ett skuldberg i vägen gör Tyskland tunnlar igenom det
GDANSK. Det här är inte ett Tyskland som bromsar upp och funderar på vägen framåt.
Är det en järnridå i vägen kommer Miroslav Klose att hitta en väg igenom den.
Står det ett skuldberg framför målet kommer det här landslaget att göra tunnlar igenom det.
Det riktigt anmärkningsvärda med den här matchen var inte att Tyskland vann, och det var sannerligen inte att Angela Merkel blev utbuad.
Det var snarare att Grekland gjorde två mål.
Hur gick det till?
När Dimitris Salpingidis slog ett lågt inlägg parallellt med målgårdslinjen var det första gången på hela matchen en grek rörde bollen i offensivt straffområde.
När Giorgos Samaras stötte in den i mål var det den andra.
Då hade det gått 55 minuter.
Att påstå att Tyskland var pressat efter kvitteringen vore att överdriva, men de fick i alla fall lov att fundera igenom det de höll på med.
Det var allvar nu, match på riktigt.
Mindre än 20 minuter senare var det klart och färdigt. Då hade Tyskland gjort ytterligare tre mål på ett av Europas mest försvarsstarka lag.
Jag ska inte säga att de gör mål när de själva vill, men just nu finns det inget annat landslag i hela världen som är lika bra på att skapa chanser på beställning som Die Nationalmannschaft.
Mer eller mindre ostoppbart
Bland det svåraste som finns inom fotbollen är ju att möta ett samlat, uppställt försvar och lyckas producera något av egen kraft.
Tyskland klarar det. Tyskland kan.
De har jobbat så länge och så noggrant på systematiseringen av sitt anfallsspel att det är mer eller mindre ostoppbart.
Spelarna springer inte bara mycket – de springer rätt.
Passningarna slås inte bara rätt – de slås snabbt.
Möter man Spanien är det faktiskt möjligt att försvara sig igenom 90 minuter med en viss chans att klara sig helskinnad.
Mot Tyskland går det inte. De kommer att slita sönder din defensiv, hur välorgansierad den är.
Det här var den 20:e landskampen i rad de gjorde mål i. De gjorde fyra mål, och det var inget slumpartat eller ologiskt med det.
De hade mycket väl kunnat göra fyra till.
Tre offensiva spelare utbytta? Inga problem, business as usual.
André Schürrle och Marco Reus är framfusiga, entusiastiska run-and-gun-forwards, såna som vanligtvis är svåra att ha tillsammans i möblerade rum, men som nu kom in och visste exakt vad de skulle göra och vad som förväntades av dem.
Miroslav Klose kom in och ledde linjen, länkade ihop spelet, nickade en boll i nät och var Miroslav Klose i största allmänhet.
För honom var det här en stor dag, en historisk dag.
Inte bara för att han gjorde sitt 64:e landslagsmål – sitt 17:e mästerskapsmål – utan minst lika mycket för att han gjorde det just här.
Han är ju härifrån Polen.
Han hade kunnat ha på sig en rödvit tröja den här sommaren om bara historien sett annorlunda ut.
Ett Europa i förändring
På vägen ut till arenan i Gdansk passerar man det stora varvet, platsen där vanliga polska arbetare utmanade det enorma Sovjetkommunistiska imperiet.
Det var ett annat Polen då – ett land med matransoner och Trabantbilar – och det var den verkligheten som Miroslav Klose och hans familj lämnade bakom sig för drygt 25 år sedan.
I flera veckor satt de fast i en sorts flyktingbaracker vid den tyska gränsen, innan de till sist släpptes igenom järnridån och kunde påbörja helt nya liv i en helt annan värld.
I dag talar vi om nationalstater i upplösning och en värld utan gränser, och när Mesut Özil släpper ut till Jérôme Boateng som slår ett inlägg som Sami Khedira pangar in på volley är det en nästan övertydlig bild av det nya Tyskland.
Miroslav Klose är en spelare – en människa – från det gamla Europa.
Lika mycket som han är en fenomenal fotbollsspelare är han en djupledslöpande historielektion.
Det blev aldrig så värst mycket av med det där svulstigt uppumpade slaget om eurozonen.
De fåtaliga grekerna på läktarplats buade åt Angela Merkel och skanderade en ramsa om vart hon kunde stoppa upp sina skuldkrav, men deras lag var för underlägset för att den riktiga hettan skulle infinna sig.
Det innebar inte att det var en matchdag som saknade politisk symbolik kring ett Europa i förändring.