Laul: Jag tror på Linekers teori – det 4–4–2-lag som har bäst inner- mittfält vinner & det har Elfsborg
Be Gary Lineker beskriva allsvenskan och han hade svarat:
– Det är en enkel serie. Den spelas i 30 omgångar, sedan vinner det 4–4–2-lag som har bäst innermittfält.
Det låter som Elfsborg det.
Efter VM-semifinalförlusten mot Västtyskland 1990 lär den engelske anfallsstjärnan ha muttrat:
– Football is a simple game; 22 men chase a ball for 90 minutes and at the end, the Germans always win.
Översatt till (all)svenska blir det ungefär som jag skrev i ingressen om 4–4–2 och starka innermittfält.
Titta bara:
2009 vann AIK, spelsystemet var 4–4–2 med Jorge Ortíz/Dulee Johnson centralt.
2010 vann Malmö FF, spelsystemet var 4–4–2 med Ivo Pekalski/Wilton Figueiredo centralt.
2011 vann Helsingborg, spelsystemet var 4–4–2 med Ardian Gashi/May Mahlangu centralt.
Straffen feldömd
2012 vann Elfsborg, spelsystemet var 4–4–2 med Anders Svensson/Oscar Hiljemark centralt.
Oups, där gick jag visst händelserna i förväg men ni ser den röda tråden.
Elfsborg har tagit 21 av 24 möjliga poäng och efter segern mot IFK Göteborg går det inte längre att prata om att motståndet varit svagt.
Blåvitt kom till ett utsålt Borås Arena (16 014) med skyttekungen Hannes Stiller på bänken och Tobias Hysén till vänster i ett nykomponerat 4–3–3. Tanken var dels att utnyttja Hyséns och Robin Söders snabbhet, dels att möta just Svensson och Hiljemark med tre man (Farnerud-Haglund-Gerzic).
Det var säkert kloka tankar – i tolv minuter. Då pekade domaren Markus Strömbergsson på straffpunkten efter att Emil Salomonsson fått bollen på armen när han fläkte sig för att få undan en boll. Feldömd sett till hur domarna själva förklarade reglerna på upptaktsträffen (inte sant, Michael Lerjéus?) men Blåvitt kan inte skylla förlusten på det. Strömbergsson kompenserade med att bara blåsa två frisparkar till Elfsborg – på hela matchen. IFK kan också fråga sin vänsterback Logi Valgardsson varför han tjuvrusade mot Johan Larsson som i lugn och ro kunde slå inlägget som ledde fram till situationen.
Lasse Nilsson klev fram till straffpunkten och John Alvbåge stod kvar. Det var en intressant duell, vanligtvis brukar det vara tvärtom, skytten väntar ut målvaktens chansning.
– Men han väntade ut mig. Jag hade inte bestämt mig var jag skulle skjuta och när han stod så länge gällde det att försöka få ut den så långt som möjligt mot stolpen, förklarade Nilsson efteråt.
Hysén imponerad av smartheten
Med 1–0 i ryggen kunde Elfsborg ägna sig åt ett 4–4–2-positionsspel de behärskar så klokt. Mikael Stahres taktik med Robin Söder som ensam, central anfallare blev plötsligt ett felval.
När Daniel Sobralense sträckte sig byttes Stiller in men det dröjde till 72:a minuten innan Blåvitt skapade sin första riktiga målchans. Tobias Hysén valde ett sent vänsteravslut framför ett tidigt med högern och Kenneth Höje kom för nära och gjorde en klassräddning.
Efteråt var ”Tobbe” imponerad av ”nya, smarta Elfsborg”.
– De utnyttjar fortfarande sina styrkor men brassar inte på framåt med allt de har som de kunde göra förr. Då kom de med ytterbackar och innermittfältare och allt vad det var. Nu balanserar de upp det bra med Oscar och Anders som stannar kvar, sedan kör de på med fyra spelare framåt.
Ska man bortförklara boråsarnas starka inledning kan man peka på att de spelat sju av åtta matcher på konstgräs, enda förlusten kom på Olympias naturgräs. Ska man nämna något som talar för att IFK Göteborg vinner allsvenskan är det att guldåret 2007 stod de på 14 poäng efter nio omgångar vilket de skulle göra vid seger mot Malmö på måndag.
Men i så fall tror jag mer på Gary Linekers teori.