Holm: Det gick att steka ägg på banan i Melbourne
Publicerad 2014-01-17
...och i Archangelsk frös kaffet till is
Extrem värme i Melbourne – extrem kyla i Irkutsk.
Tennis- och bandyspelare har all anledning att vara oroliga.
Under sådana förhållanden är det plågsamt att bara titta på.
På bordet framför mig ligger en kokbok, ”Maten är min medicin” av Janesh Vaidya. Jag bläddrar och hittar på sidan 50 ett recept på raw bananpannkaka, som ska tillagas i 42-gradig ugnsvärme.
I Melbourne är det varmare än så. Hela delstaten Victoria är matlagningsvänlig. Det var 44 grader i luften i går och ska bli lika varmt under fredagen. 970 åskådare har vårdats för värmeslag och antalet lär stiga.
När förhållandena är så svåra att folk inte ens klarar av att titta på matcherna är det svårt att föreställa sig hur det är att spela tennis på de värmeabsorberande hardcourtbanorna.
Titelförsvararen Victoria Azarenka försökte förklara, och hon gjorde det bra.
– Det är som att dansa på en stekpanna.
Mer lidande än idrott
De senaste dagarna har handlat mer på lidande än idrott. Maria Sjarapova var svimfärdig under matchen mot Karin Knapp. Frank Dancevic uppfattade att han såg Snobben på banan, för att sedan kollapsa. Andra spelare har drabbats av kramp, yrsel, utmattning och kräkningar.
Jag har varit på plats i Melbourne när värmeböljan slår till. 2009, som innehöll den varmaste januaridagen sedan 1939, tog jag en promenad längs Yarrafloden, från Melbourne Park till Crown Towers, för att träffa Joachim ”Pim-Pim” Johansson. Det tog en halvtimme och på den tiden blev jag snarare brännskadad än solbränd.
Då, precis som i år, stoppade arrangören allt spel utomhus. Då, till skillnad från i år, var Arne Forsell, fotograf på Bildbyrån, på plats.
Han stekte inte bananpannkaka på en av sidobanorna, men väl ett ägg.
Efter tio minuter hade vitan stelnat.
Termometern sprack i kylan
Förbundskapten Jonas Claesson och hans bandylandslag behöver inte oroa sig för värmeslag. Årets VM avgörs i Irkutsk i Sibirien.
Köldrekord: –49,7 grader.
Claesson, den förre skyttekungen, är medveten om att kylan kan bli Sveriges värsta motståndare. Han spelade själv VM i Archangelsk 1999.
Då kom svenskarna till en frusen hamnstad och tvingades smörja in sig med björnfett och bära ansiktsmasker för att skydda sig mot kylan. Naturisen sprack och samma sak hände med den termometer Marcus Bergwall använde för att kolla temperaturen.
Han och de andra spelarna skulle ändå få veta. Under gruppspelsmötet med Ryssland var det –46, så för att spelarna inte skulle få men för livet spelades matchen 4x15 minuter.
Jag verkligen led med spelarna, och jag led själv. Inomhus fanns ingen plats för pressen, så datorn frös sönder där jag stod och stampade bland pälsmösseförsedda ryssar.
Köldskador och luftrörsproblem
Arbetsförhållandena blev drägligare, men allt annat än bra, när jag, TT:s Henrik Skiöld och Olof B. Österberg, SvD, fick plats i en radiohytt där det var så kallt att kaffet frös till is.
I korridoren till omklädningsrummet stod landslagsläkaren Henrik Johnard och hjälpte fotograferna att gnugga bort förfrysningsfläckar från kinderna.
Efter hemkomsten ringde jag runt till landslagsspelarna, som berättade om förfrysningsblåsor, luftrörsproblem, köldskadade öron, fingrar och tår.
Jag hoppas få höra andra berättelser efter VM i Irkutsk.