Super-Seb – nya Freddie
LONDON. Tio i ett i natt, svensk tid:
Gary Lineker avslutar BBC:s Match of the Day med lite vaken nyhetsrapportering av svenskintresse:
”Senaste nytt om Freddie Ljungberg är att han har brutit ett revben. Han riskerar därmed att missa spel för Sverige i EM i sommar, vilket vore synd och skam”.
Det var ju snällt av den gode Gary att tänka på oss. Å andra sidan finns det ju inga engelsmän att bekymra sig om i den turneringen.
Det lät i alla fall väldigt dramatiskt på nåt sätt och är väl om inte annat ett bevis på att Ljungberg dels är ett respekterat namn, dels är starkt förknippad med Sveriges landslag.
Andra rapporter i natt sa att det kanske inte var så farligt, trots allt. Att det finns hopp om EM. Att röntgenplåtar och andra undersökningar gav så otydliga besked att det är svårt att säga hur länge han blir borta.
Men jag får nog anlägga en rätt pessimistisk ton här, är jag rädd.
Det var inte vackert
Jag såg den där incidenten i mötet mellan West Ham och Newcastle (2–2) i repris flera gånger i natt och det var inte vackert – man kunde nästan känna hur det knakade i ens egna revben, under fläsket, och det måste ha gjort ruskigt ont.
Newcastles back Steve Taylor satte högerfoten rakt i bröstet på den Ljungberg som hade fallit omkull i gräset i situationen innan, det var full tyngd bakom den fotnedsättningen, med dobbar och allt, och om ingenting gick sönder på den svenske landslagskaptenen där måste han ha spelat i skottsäker West Ham-väst.
En sak vill jag betona: Det var en hundraprocentig olyckshändelse. Taylor hade inte en chans att sätta ner foten någon annanstans.
Fredriks ben sprattlade vilt av smärtorna, och även om själv senare skickade signaler om att han tänker bli frisk och spelklar till Sveriges öppningsmatch mot Grekland så...tillåt mig tvivla.
Tiden är troligen för kort
De människor med någorlunda medicinska kunskaper som jag känner hävdar att revbensskador är ett elände, de tar alltid längre tid att läka än man tror. EM är bara sisådär sex veckor borta – och den tiden är troligen för kort.
Dessutom behöver man ju träna och komma i trim också. Det här är ingen vanlig landskamp som man kan bubbelbada sig i form till – det här är en stentuff turnering där Sverige behöver varenda lirare i absolut toppslag.
En överdjävulsk frispark
Som tur har vi en man som är som klippt och skuren för att kliva in och ta över Fredrik Ljungbergs pådrivande roll i landslaget.
Birminghams Sebastian Larsson sköt en överdjävulsk frispark i går som betydde 2–0 mot Liverpool.
Det blev 2–2 till slut, men en viktig poäng för Birmingham i den stenhårda nedflyttningsstriden. Och det är i tuffa matcher och i pressade lägen som dessa som Seb Larsson visar att han verkligen håller, att han pallar för tempo och tacklingar och klarar att bjuda på tekniska läckerbitar mitt i alltihop.
Han har ju satt flera snygga frisparkar i år, men den här var nog bäst hittills. Perfekt skruvad höger insida över muren, otagbart i närheten av vänstra krysset. Vad kan det ha varit? 25 meter?
Det är självklart att Sverige har fått ett fint extra EM-vapen i Eskilstuna-Larssons prickskytte.
Jag har tjatat hela säsongen
Jag har ju tjatat hela säsongen om att Seb måste spela i den svenska startelvan i EM, så i det avseendet gör det ingen skillnad om Fredrik Ljungberg är skadad eller inte. Men vi har inte överflöd av löpstarka yttermittfältare med ledaregenskaper. Det bästa vore om de kunde ta hand om varsin kant i sommar.
Men missar Ljungberg EM växer Sebastians betydelse ännu mer. Han får ta ett större ansvar, och är säkert redo för det.
Mitt i detta såg jag Chippen Wilhelmssons första havlek i mötet Deportivo-Barcelona i går kväll, och det var kanonkul att se honom spela så bra i en fri roll på mitten. Han såg ut att trivas fantastiskt fint och hade perioder där han faktiskt dominerade planen. Det meddelar oss, för det första, att det kan bli riktigt bra med Chippen och Sebastian som yttermittfältare i EM. Och för det andra att Wilhelmsson helt klart kan användas i en annan mittfältsroll av Lagerbäck om det skulle köra ihop sig.
Räcker inte med yoga
Vad man ska säga om den otursförföljde Ljungberg vet jag inte längre. Man kan bara konstatera att det inte räcker med yoga, massagestavar och ny diet i skadeförebyggande syfte om man blir trampad av en fotbollsdoja i bröstkorgen. Bara att hoppas på snabb rehabilitering. Igen.