Inget stoppar Tre Kronor
OTTAWA. Sverige vänder och vinner med 5–3 efter en rysare mot Slovakien.
Och nu tror jag det blir ett historiskt JVM-guld för Sverige – det första på 28 år.
Det finns inga som kan stoppa det här svenska laget.
Det är så det känns innerst inne.
Det är ett sådan go och sådant självförtroende i det svenska laget att jag tror de går hela vägen.
Jag har varit med här i Ottawa sedan första matchen mot Finland och det bara sprutar självförtroende ur det här unga laget, där nästan hälften av spelarna kan vara med även nästa år och några kan spela JVM ytterligare två gånger.
Sverige har faktiskt det yngsta laget någonsin i ett JVM.
Ett styrkebesked
Och det var samtidigt skönt att det inte blev 7–1 eller 8–1 mot Slovakien.
Jag tror det var bättre för det här
laget att känna att de kunde vända 1–2 i sista perioden, speciellt efter att ha fått 2–2 bortdömt då det gick in samtidigt som slutsignalen gick i andra perioden.
Men svenskarna gick in i omklädningsrummet, klappade varandra på benskydden och Pär Mårts sa åt killarna att gå ut och ha kul och spela sitt spel.
Det gav 4–1 i den tredje.
Det är ett styrkebesked om något.
Jag var i och för sig orolig ett tag, då slovakerna fick semifinalen precis dit de fick USA i kvarten.
Men jag var samtidigt rätt säker på att slovakerna inte skulle orka, efter att ha spelat en tuff match dagen innan.
Så blev det också.
Efter Sveriges 3–2 gick luften ur slovakerna.
När jag skriver det här är det inte klart vilka Sverige kommer att möta i finalen.
Men jag säger som Pelle Mårts.
Det spelar ingen roll vilka som står på andra sidan av isen.
Sverige ska spela sitt spel, utan att egentligen bry sig om vilka som står på andra sidan.
Det är en skön inställning.
Det här laget är här för att vinna av egen kraft och för att de skapar mer än motståndarna gör.
Sverige var nära redan i Pardubice i fjol, då det stod 2–2 efter full tid i finalen mot Kanada.
Då spelade svenskarna ut kanadensarna i tredje perioden, vann skotten med 14–3 och hämtade in 0–2.
Samma vändning som i går ungefär.
Mer talang
Sedan fick Kanada ett, jag ska inte säga slumpmål, men ett typiskt transatlantiskt mål när det bröt in på mål och lyckades pressa pucken under svenske målvakten Jhonas Enroth.
Men årets svenska lag är bättre.
Sverige har en bättre målvakt och mer talang.
Det här är också ett lag där alla kan kliva fram och avgöra.
Tredjekedjan med Mattias Tedenby, André Petersson och David Ullström var inte ens en JVM-kedja när turneringen startade, men har klivit fram och har en härlig fart.
De låg bakom två mål i går.
Samtidigt lossnade det ordentligt för radarparet Mikael Backlund och Oscar Möller, som Pär Mårts gett stort ansvar och viktiga roller i hela turneringen.
Lasu – en stenhård lirare
Nu gjorde Oscar Möller sitt första JVM-mål och den i Västerås så kritiserade Backlund smackade in både
1–1 och 2–2, två oerhört viktiga mål.
Nu tvingades tredje länken i förstakedjan – Frölundas Nicklas Lasu – linka av i tredje perioden.
Men det ska bara vara en lårkaka och han ska kunna spela i finalen.
Pär Mårts har visat fingertoppskänsla med sina ändringar under turneringens gång, bland annat genom att sätta in Lasu med Backlund och Möller.
Lasu är en stenhård i kroppen och proppade slovakiske backen Martin Stajnoch så det hördes ända upp till pressläktaren under taket här i Scotiabank Place.
Poff, bara.
Då var han nysydd med tre stygn efter en hög slovakisk klubba över munnen i första perioden.
Bara ett av många bevis på den svenska attityden.
Det här laget är här i Kanada för att vinna.
Ingenting annat.