Hon måste hoppa sju meter i Peking
ISTANBUL. Det som imponerar med Carolina Klüft är att hon alltid är bäst när det gäller.
Det är bara att titta på hennes mästerskapsfacit. Det gäller även längd.
Hennes 6,87 i Istanbul i går är ett imponerande resultat.
Men det räcker inte till någon OS-medalj.
Ska man analysera Carros 6,87 så kom det i perfekt medvind (+1.6 mot tillåtna +2.0) och med en plankträff som var någon milimeter från plastelinan.
Funktionärerna var tvungna att närgranska plastfilmen för att se att Carros sko inte gjort något avtryck.
Det var alltså så nära perfekt det går att komma.
Solen sken och det var sköna 24 grader i skuggan på väldiga Ataturk Olympic Stadium.
Absolut perfekta förhållanden. Så hur bra är det? Egentligen.
Jag skulle vilja säga att det är så bra det kan bli i en gren där Carro jagar istället för att vara jagad.
Jag tror namnet Carolina Klüft skrämmer motståndarna mer än längdhopperskan Carolina Klüft.
Hade det handlat om sjukamp hade Carro varit nummer ett och jag hade struntat fullkomligt i vem som var sjua i världen. Det hade bara varit ett namn långt ner på listan som man visste var chanslöst från början. Men det är annorlunda med Carro.
Även som längdhopperska.
Brukar slå årsbästa i stora mästerskap
Jag tror nog att även ryskor som Lebedeva, Kotova, Simigina och nya världsettan Koltjanova slår på datorn på sina hotellrum och kollar vad som hänt på världsbästalistan i längd.
Johan Wissman. Oj, oj oj. Nu snackar jag inte Peking utan EM i Barcelona 2010.
Här borde svenska friidrottsförbundet jobba stenhårt för att det ska gå att kombinera 200 och 400 meter.
Michael Johnson fick OS-arrangörerna i Atlanta 1996 att ändra på programmet. Johan Wissman behöver all hjälp han kan få. Då kan Sverige ha en dubbel EM-guldmedaljör i Barcelona. Tro mig.
Apropå nära döden-upplevelser så har man plussat på den samlingen ordentligt här i Istanbul. Det räcker med att sätta sig i en taxi.
Jag har åkt rallybil en gång och lovat mig själv att aldrig göra om det.
Hemma har man försiktigt spanat efter älgar ett halvt liv i skymning och gryning på svenska skogsvägar.
Och så håller man på att frontalkrocka – med en ko.
Mitt i Istanbul. På en tvåfilig huvudled.
Och vi kom med gasen i botten på taxin i en stad där 99 procent av alla taxiförare skulle bli underkända i ett svenskt körkortsprov.
Jag såg första kon vandra upp på väggrenen, samtidigt som den andra dök mitt framför kylaren.
Kofångaren – som gjorde skäl för namnet – stannade några centimeter från ko nummer två och lämnade två svarta streck efter Fiaten.
Turken bakom ratten hängde sig på signalhornet.
Det spelar ingen roll om man är ko i den här staden.
Står man still så tutas man på.
– Hur fan kan det gå omkring kor mitt på motor-vägen, fräste jag med adrenalinet pumpande.
– Det vet du väl att kor är heliga i Turkiet, sa 22-årige fotografen Jimmy Wixtröm från baksätet och knäppte en bild.
Nu vill jag inte gå in på en diskussion om det moderna svenska skolsystemet. Men på min tid var kor heliga i Indien. Och ingen annanstans.
Men vi överlevde i alla fall.
Det kanske är något heligt med kor ändå.
Även i Turkiet.
Jag ropar inte hej förrän Carro är över sju meter.
Det är vad som krävs för att ta medalj i OS.
Tyvärr är jag lika röd som Turkiets flagga efter att ha legat i en solstol och pratat hockey med Radiosportens expertkommentator Miro Zalar.
Tycker ni han pratar mycket i radio, så är det bara förnamnet.
Han är ju även fystränare för nyblivna division I-laget Karlskrona.
Ett lag som sålt 2000 säsongsbiljetter inför comebacken i division I.
I juni. Det är helt makalöst på den nivån.
Miro räknar med att det kommer att komma ett par hundra fans när laget har sin första öppna fysträning.
FYSTRÄNING.
Jo, ni läste rätt.
Jag känner mig tvungen att utlysa en tävling om Sveriges mest hängivna fans – per capita, naturligtvis.
Hittills har jag en given etta – Karlskrona Hockeyklubb.
Maila gärna ditt förslag.
Jag lovar att återkomma i ämnet och en topplista om några veckor.