Alfelt: Du ska vara glad att du slapp få hjärnskador, Laurén
Ibland blir jag bara så trött av att höra idrottsmäns och – mer sällan dock – idrottskvinnors självbedrägliga uttalanden.
– Domaren ville att hon skulle vinna, säger Mikaela Laurén till Sportbladet dagen efter förlusten mot Cecilia Braekhus.
Nej, Mikaela! Domaren ville rädda dig från att bli allvarligt hjärnskadad och ingenting annat.
Mikaela Laurén var totalt chanslös direkt från start i Rostock. Det var nybörjaren mot världsstjärnan. En orutinerad optimist mot ett taggat superproffs.
Mikaela var, som alltför många boxare är, väldigt tapper – men hon var chanslös.
Chanslös men inte helt försvarslös, vilket är en avgörande skillnad i proffsboxning och som exempelvis förklarar varför Vitalij Klitjkos misshandel av Shannon Briggs fick pågå i tolv ronder.
Mikaela blev nerslagen – inget annat
Jag har på kort tid på plats sett dessa två grymt ojämna VM-fajter i Tyskland och det finns ett par avgörande skillnader mellan dem.
För det första var Briggs en före detta världsmästare med ett knockoutrenommé man inte kunde blunda för och för det andra blev Mikaela nerslagen. Ringdomaren fick därmed ett utmärkt tillfälle till att utföra precis det som är hans viktigaste uppgift – att skydda boxarna.
Jag är säker på att Mikaela verkligen ville och trodde att hon kunde fortsätta boxas för att försöka vinna men har genom åren hört så många boxare försöka drömma sig bort från verkligheten att jag numera sållar bort deras snack som förvirrat peptalk för det egna egot.
Förlusten är ingen katastrof
Mikaela Laurén blev inte utsatt för någon domarskandal. Hon räddades från att få ohyggligt mycket stryk i onödan och fick samtidigt en tankeställare om hur hon måste gå vidare i sin karriär.
En förlust mot Cecilia Braekhus är ingen katastrof. Nu gäller det att plocka meriterande segrar mot mer realistiska motståndare på vägen till den klass som krävs för att utmana de absolut bästa.