”Livet står inte och faller på det”
Publicerad 2015-01-09
Uhrenholdt Jacobsen om sin tunga tid
FALUN. Astrid Uhrenholdt Jacobsen har haft en sportsligt tung höst.
Kroppen har varit slut och det är högst osäkert på om det blir en VM-start för norskan.
– Nu har jag upplevt så mycket att livet står inte och faller med det, säger Astrid Uhrenholdt Jacobsen vars bror dog inför OS i fjol.
Den 27-åriga norskan gjorde under fredagen ett försök i tävlingsspåren. Hon blev trea på 10 km fri stil efter landslagskompisen Martine Ek Hagen och segraren Charlotte Kalla.
Marginalen till Charlotte Kalla var 18 sekunder.
– Det jag levererade i dag är inte tillräckligt bra för VM. Men jag har inte kunnat pressa kroppen, det här var tredje passet bara som jag pressat mig ordentligt, berättar Astrid Uhrenholdt Jacobsen för Sportbladet.
Hon har bara gjort ett, misslyckat, försök i världscupen i höst. I Lillehammer.
Vad är det som hänt?
– Allt tyder på att jag har haft ett virus tidigare i höst som satt sig. Jag är inte tillbaka där jag varit, men så länge jag kan tåla träning kan det bli ganska bra. Fysiska tester har visat att jag varit långt borta.
Men ni är säkra på att det varit ett virus?
– Det är det som är svårt med virus, det är svårt att se vad det exakt har varit. Men det är det enda vi kan peka på. Jag har aldrig känt mig sjuk och aldrig varit sliten. Men jag har haft onormal puls.
Är du orolig för VM-plats?
– Antingen klarar jag det eller också klarar jag det inte. Nu har jag upplevt så mycket att livet står inte och faller med det.
Ville starta ändå
Astrid Uhrenholdt Jacobsen hade en svår period förra året. Hon var på plats i Sotji för att starta i OS när det tragiska beskedet kom: hennes bror hade dött.
Det har i efterhand kommit fram att det var ett självmord.
Norskan fick ett starkt stöd av sina vänner i landslaget och bestämde sig för att starta i OS och blev fyra i den individuella sprinten.
Har du fått ett annat perspektiv på skidåkningen efter det som hände?
– Ja, absolut. Jag har inte varit sur och less för att det inte har fungerat. Inte en endaste dag. Det är jag ganska stolt över för jag tror att få hade klarat av att gå från att ha varit så bra till att bli så dålig.
Extrem belastning
–Jag har fått lägga om prioritering och sätta andra mål. Jag är glad för att jag haft tid till att studera och använda tid till annat. Jag har egentligen haft en fin höst även om det skidmässigt varit väldigt dåligt.
Det är inte kroppen som reagerat efter händelsen i fjol som var extremt påfrestande?
– Många har ansett att det varit ett resultat av en extrem belastning. Men för mig har det aldrig varit helt logiskt. Det var en extrem press men jag hade en väldigt lugn vår och mycket tid med familjen och jag har känt att idrotten varit en starkt stöd. Jag tror inte att det har så mycket med det att göra.