En världsstjärna växte fram i går
Wennerholm: Jag har aldrig sett ett värre genombrott
BARCELONA. Jag trodde knappt mina ögon.
När fiaskostämpeln just skulle slå ner över svenskarnas EM 2010, växte en svensk världsstjärna fram i Barcelona.
Eviga fyran, femman, sexan Emma Green tävlade plötsligt på samma villkor som Blanka Vlasic och Ariane Friedrich.
Jag har aldrig sett ett värre genombrott.
Det var sista kvällen med gänget i Barcelona och längdhopparen Michel Tornéus hade precis gått samma väg som alla andra svenskar i detta mörka EM, då han blev nia i längdfinalen missade han att få hoppa vidare i finalen med en enda centimeter.
Det kändes kört även denna heta spanska kväll, när de sista svettdropparna letade sig ner under skjortan där på pressläktaren.
Emma Green hoppade som hon brukar.
Blandade fullträffar med rejäla missar.
Men så hände något, när Emmas brons var klart efter att ha klarat personliga rekordhöjden 1,99.
När alla väntade på guldstriden mellan tyskan Ariane Friedrich och Blanka Vlasic, sa det pang framför höjdhoppställningen och Emma Green gled över 2,01.
Andra svenska genom tiderna att klara drömgränsen två meter.
Totalt överraskande för alla, men jag borde ha förstått det redan när jag var på svenska GP-galan i Sollentuna för exakt en månad sedan.
Då hoppade Emma Green 1,98 och satte personligt utomhusrekord.
Framgång för Tregaro också
Jag pratade med Kajsa Bergqvist efter den tävlingen och hon sa att hon aldrig sett Emma sätta i upphoppsfoten så bestämt och kraftfullt.
– Fortsätter hon så här kommer hon hoppa två meter innan sommaren är slut, sa Kajsa.
Kajsa behövde ingen kristallkula.
Hon såg direkt vad som var på gång.
Själv var jag på plats även då Green hoppade 1,98 i inomhus-SM i Malmö 2008 och kunde räkna in båda hennes högsta hopp dittills i karriären.
Högre hade hon aldrig hoppat inför den här EM-finalen och hon hade höjt sig två centimeter sedan det sensationella genombrottet vid VM i Helsingfors 2005, då hon tog brons på 1,96.
Den enda titel hon hade vunnit – förutom SM-guld – var då tidningen Slitz utsåg henne till Sveriges sexigaste kvinna 2009 och Emma förklarade att hon var både ”glad och överraskad”. Jag kunde inte sagt det bättre själv efter gårdagskvällens uppvisning i EM.
Glad och överraskad är bara förnamnet.
Samtidigt är inte det här en framgång enbart för Emma Green.
Min respekt växer ständigt för Yannick Tregaro, som lyckats förvalta arvet efter Patrik Sjöbergs tränare Viljo Nousiainen.
Yannick är sambo med Emma sedan flera år och har tålmodigt tränat henne mot toppen.
Det kan inte alltid ha varit lätt med alla skador och nya vägar de tvingats välja i träningen.
Glöm inte att det handlar om en tidsrymd i klass med en gammal sovjetkommunistisk femårsplan – och de femårsplanerna lyckades sällan.
Men Yannick och Emma fick ett fullständigt lysande facit i Barcelona i går.
Emma räddade Olssons fiasko-EM
Nu handlar det om att etablera henne på den nivån.
Yannick har ju också tränat Christian Olsson och faktiskt lyckats få honom tillbaka till tresteget igen efter alla skadeproblem. För även om Christian missade EM får man säga att han är tillbaka.
Jag rankar Yannick och Johan Wissmans tränare Kenth Olsson i särklassig topp i den svenska tränarkåren.
Där finns mycket att lära för de övriga.
Förbundskapten Stefan Olsson var på väg mot Sveriges sämsta EM sedan 1966 då Emma räddade honom med sitt EM-silver.
Stefan förklarade att han förstått hur viktiga medaljer är efter detta EM.
Det överraskade mig en aning, då han varit speaker på Färjestads hemmamatcher i flera år i Löfbergs Lila Arena.
Där borde han – om någonstans – ha lärt sig att det bara är medaljer som räknas.
Jag ska väl också sammanfatta detta EM ur ett svenskt perspektiv.
Gladaste minnena:
Linus Thörnblad som visade att han är fighter då han hoppade vidare trots en muskelbristning och tvättade bort mycket av den loser-stämpel han fått genom åren.
Isabellah Andersson som trots smärta och stumma ben tvingade sig i mål som femma på maraton och tog ut sig så mycket att hon kollapsade efteråt. Vilken tjej.
Michel Tornéus som ändå visade att han tagit ett stort steg mot toppen.
De tråkigaste minnena: Äh, de glömmer vi en silverkväll som den här.