Storpolitisk poker
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-01-09
När Winston Churchill (bilden), Storbritanniens premiärminister under andra världskriget, i mars 1946 var i sällskap med USA:s president Harry Truman ombord på ett tåg till ett toppmöte i Fulton, hade Churchill uttryckt en önskan om att få sitta med i Trumans berömda pokergäng.
I det ingick flera av presidentens närmaste medarbetare, samt några betrodda journalister. Trumans favoritspel var, inom parentes, sjukorts stötpoker – och att han var duktig i det speglas av att det smeknamn han getts under slutfasen av kriget, ”Give’em Hell Harry”, också användes vid pokerbordet.
Eftersom Churchill däremot hade rykte om sig att vara synnerligen usel i poker hölls i förväg en snabb konferens i Trumans kupé, där de övriga rakt ut frågade om hur presidenten egentligen ville ha det. Trumans assistent Harry Vaughan sammanfattade den samlade åsikten på ett koncist sätt:
”You want us to give it our best, boss, we’ll have his underwear.”
Skulle gå plus
Truman var dock mån om de goda politiska relationerna med Storbritannien, och gav stränga order om att se till så att Churchill gick plus under kvällen. Det visade sig inte bli någon lätt uppgift för de inblandade, tack vare Churchills avsaknad av speltalanger parad med hans whiskykonsumtion!
Se där hur poker har sin plats i världspolitiken...
Dan Glimne