Stefan Holm: Han är ingen tennisspelare – Nadal är ett monster

Stefan Holm

Roger Federer spelade sitt livs grustennis.

Det räckte inte.

Rafael Nadal är ingen tennisspelare, snarare ett monster.

När Rafael Nadal vinner en stor titel brukar han kasta sig raklång på rygg, men i går föll han på knä innan han vek fram överkroppen och begravde ansiktet i handflatorna.

Klockan visade då 19.08, men det såg inte ”Rafa” eftersom hans armbandsur från Richard Mille, värt 4,2 miljoner kronor, trycktes ner i gruset.

Det var en på alla sätt urvacker slutscen i en magisk final.

Roger Federer, som fyller 30 år i augusti, visade på nytt att han är allt annat än slut.

Han imponerade med sitt aggressiva spel, sina stoppbollar och lekfullhet i allvaret.

Han imponerade genom att inte vika ned sig mentalt efter att ha tappat en 5–2-ledning och missat en setboll i första set.

Ingen annan har ens varit i närheten

Han imponerade genom att fortsätta kriga, trots att han förlorade andra set efter ett uselt genomfört tiebreak och låg under med 4–2 i tredje.

Problemet?

Han imponerade inte mer än Nadal, som vann med 7–5, 7–6, 5–7, 6–1.

Det gör å andra sidan ingen spelare.

Inte på grus.

Den urstarke spanjoren hinner inte bara upp bollar som andra motståndare inte ens skulle springa på.

Han gör dessutom nästan alltid något med bollen trots att hans position i banan inte borde tillåta det.

Förväntar du dig att han bara ska lägga bollen över nät kan den komma tillbaka slagen med fart eller extrem topspin.

Nadal är inte som bäst när han får kliva in i banan och möta en boll med dålig längd. Han visar sin verkliga suveränitet när han är hårt pressad och har tvingats en bra bit utanför banan.

Det är då han exploderar. Det är då han fyrar av sin raka forehand och backhandcross. Det är då han visar upp en defensiv och ett kontringsspel som ingen annan spelare i tennishistorien har behärskat eller ens varit i närheten av.

Den nya Babolat-bollen har gjort grustennisen snabbare än någonsin, men mot Nadal måste spelarna tro att de spelar med ballonger. Federer smashade, tryckte på med sin raka backhand och hittade vinklar som knappt existerar.

Dödliga slag – inte dödliga

”Rafa” var där, överallt, hela tiden.

Det är svårt att föreställa sig den frustration hans motståndare måste känna när dödliga slag inte längre är dödliga.

Efter kvartsfinalen frågade jag Robin Söderling om en match mot Nadal är att likna vid att spela tennis i en squashhall.

– Ja, det mesta kommer tillbaka. Det är så han vinner sina matcher, svarade västgöten.

Det är sant. Det är så Nadal vinner sina matcher. Det är så han vinner sina titlar.

När Federer gick ut på centrecourten visste han att han kommer att svara för betydligt fler oprovocerade misstag än Nadal, och då är det en klen tröst att vara medveten om att man också kommer att slå fler ”winners”.

I finalen gjorde Federer 56 enkla misstag, Nadal endast 27. Samtidigt slog schweizaren 53 otagbara bollar, att jämföra med 39 för ”Rafa”.

Hur sammanfattar man den statistiken?

– Han är en stor mästare, speciellt på grus, sa Roger Federer.

Kommer vinna igen

Björn Borg vann sex titlar i Öppna franska för att han var bollsnål och hade den överlägset bästa fysiken i mitten av 1970- och början av 1980-talet.

Med samma utmärkande kvaliteter har Rafael Nadal nu tangerat svenskens rekord – och nästa år har han alla möjligheter att slå det.

Spanjoren fyllde 25 år så sent som i fredags och har inte spelat sin sista final på Court Philippe Chatrier.

Jag är övertygad om att han vinner Öppna franska igen. Frågan är om det blir en, två, tre eller fyra gånger.

Rafael Nadal är ingen tennisspelare, snarare ett monster.