Här tränar kinesiska barn tills de gråter

Supertalangen: ”Sedan jag var nio har jag tränat fem timmar om dagen”

Näst flest medaljer. Flest guld av alla. Kina gör succé i OS.

Men framgången har fått betala ett dyrt pris.

På idrottsskolor drillas gråtande barn till bristningsgränsen – och stängs av från omvärlden.

– När vår dotter ringde hem för att se hur det var med hennes mormor var vi tvungna att ljuga och säga att hon mådde bra, säger Minxia Wus pappa Jueming.

När 16-årige Ye Shiwen vann OS-guld på 400 meter individuellt medley började genast diskussionerna ifall hon var dopad.

Fyra tester tidigare i år har visat att hon inte är det.

Sanningen om hennes framgångshistoria kan vara betydligt mer vulgär.

Shiwen handplockades tidigt för sina stora händer och sin atletiska kropp och sattes i Chen Jingluins idrottsskola i Hangzhou för att bli en framtida OS-medaljör.

Skolans slogan är: ”I dag idrottselev, i morgon olympisk stjärna”.

– Jag har tränat 2,5 timme på morgonen och 2,5 timme på kvällen sedan jag var nio, har Shiwen tidigare sagt.

Tänjer kroppen till bristningsgränsen

Träningsmetoderna är extrema oavsett vilken idrott barnen programmeras att utöva.

En bildserie av norska VG, från en skola i Nanning, visar gråtande barn som tvingar sin kropp till bristningsgränsen med extrema stretchövningar.

En liten flicka gråter när hennes tränare står på hennes ben för att hennes baklår ska tänjas så mycket som möjligt på en av bilderna.

– Jag kan bekräfta att det är så. Men jag gillar det inte, säger en kvinnlig journalist till VG när de visar henne bilderna.

Det är många tårar på vägen till att lyckas, men 76 gånger har en kines stått på pallen med ett leende på läpparna det här OS:et.

35 av medaljerna i guldvalör. Det är flest av alla.

Går miste om sin barndom

Ju bättre det går för de unga barnen, desto bättre förutsättningar får de. Ye Shiwen tränas nu i Australien exempelvis. Ett land vida känt för sina skickliga simtränare.

Får dessa barn någon skolgång alls?

– Ja, de går i skolan på deltid, säger Jie Zhou från nyhetsbyrån Xinhua, till VG.

Men vad händer med de som inte lyckas?

– Många går tillbaka till den vanliga skolan och vidareutbildar sig. Men det kan vara svårt för barn i 16-17-årsåldern. De har förlorat en del i skolan på grund av träningen. Och så går de rakt ut i samhället.

Att lyckas blir så viktigt att många går helt miste om sin barndom.

Simhopperskan Wu Minxia, som tagit två guld i OS, är 26 år och har just fått veta att hennes mormor dog för ett år sedan och att hennes mamma varit sjuk i bröstcancer i åtta år. Den kinesiska regeringen sponsrar henne och har skyddat henne från omvärlden – och familjen – för att fokusera 100 procent på varje hopp.

– När hon ringde hem för att se hur det var med hennes mormor var vi tvungna att ljuga och säga att hon mådde bra, säger pappan Jueming Wu, enligt London Evening Standard.