”Det har varit frukansvärt jobbigt”
Publicerad 2012-12-03
Alshammar berättar om smärtorna efter OS
Med bara en månad till London-OS drabbades Therese Alshammar, 35, av ett diskbråck.
Det förstörde i mångt och mycket hennes goda medaljchanser och nu berättar hon om den jobbiga tiden efter finalen.
– Smärtan var nästan outhärdlig, helt vidrig, men det var ändå ingenting mot hur ont det gjorde psykiskt, säger ”Tessan” till GP.
Morgonen den fjärde juli var det något som inte stämde.
Sveriges kanske största guldhopp i London-OS, Therese Alshammar, hade svårt att röra sig när hon vaknade upp. Först trodde hon att det rörde sig om vanlig nackspärr, men nej. Diskbråck, sa läkaren.
– Smärtan var nästan outhärdlig, helt vidrig, men det var ändå ingenting mot hur ont det gjorde psykiskt, säger Alshammar till GP.
”Kanske, kanske”
Trots det tunga beskedet valde ”Tessan” att göra motstånd och fortsatte satsningen mot OS, mot tränaren Johan Wallbergs råd att lämna London.
– I så fall hade sorgearbetet kommit igång snabbare, men samtidigt, att sitta hemma i Stockholm i ett vacuum och aldrig få veta om det hade kunnat gå, kändes inte heller som ett alternativ, jag var inte redo för det. När jag simmade kände jag inte av smärtan, säger hon.
Överraskande nog ltog hon sig med nöd och näppe till en OS-final i 50 meter fritt. Men där tog det stopp och Alshammar gick i mål som sexa.
Där och då började ett nytt kapitel.
Flyttade till Schwiez
För att komma över besvikelsen i OS hoppade hon rakt ner i bassängen igen och fortsatte att tävla. Men en jobbig influensa som höll henne borta i två veckor fick henne att tänka om. Det tog stopp.
Nu har hon satt upp en tvåårsplan med tränarna Johan Wallberg och Gennadij Touretskij.
– Jag hoppas att det ska ge ny inspiration. Vi får vänta och se, säger hon.
I dag bor hon i den lilla, men vackert belägna, staden Locarno vid alp-sjön Lago Maggiore i Schweiz.
Om man får tro henne själv lär vi få se Alshammar i bassängen en god tid framöver.
– Jag tycker fortfarande att det är barnsligt roligt att simma och jag ser fram emot den dagen jag känner mig färdig. Men just nu håller jag mig till tvåårsplanen så får vi se vad den ger, säger hon.