– Det var inte så kul att se finalen i Franska öppna...

Stefan Holm

Robin Söderling om frågan alla ställer: "Den som helst vill ha svar är ju jag"

Under snart två år har folk ställt sig frågan:

Kommer Söderling någonsin tillbaka till tävlingsbanan?

– Hon älskar bollar, så det kanske kan bli något, säger Robin Söderling.

Han talar om dottern Olivia, 8 månader. Kampen mot körtelfebern, och hans egen framtid som tennisspelare, är fortfarande oviss.

Klockan visar 20.17 när mobiltelefonen ringer. Samtalet är väntat, rösten bekant.

– Hej, det är Robin. Hur är läget?

– Ursäkta, men det är min fråga. Hur mår du?

– Jo, tack. Det är bra, säger den förre världsfyran.

Vad är ”bra” för en elitidrottsman som har plågats av körtelfeber i två år? Söderling utvecklar sitt svar, berättar att han under dagen tränat 30 minuter i lugnt tempo med Magnus Alsterback, mest känd som kommentator på Eurosport.

– Tränar jag hårt kan jag känna tendenser igen, så jag tar det medvetet lugnt. Jag vill inte testa hur mycket jag klarar, för då går jag över gränsen.

Hur långa pass brukar du köra?

– Jag går mycket på känn. Det kan bli allt från fem minuter till en timme. Det är segt, blir bättre i snigelfart.

Robin Söderling har inte spelat en tävlingsmatch sedan den 17 juli 2011, då han förnedrade David Ferrer på gruset i Båstad. Just det, spanjoren som i söndags spelade sitt livs första Grand Slam-final på centrecourten i Paris, där Söderling upplevt sina största ögonblick som idrottsman. Det var där han spelade titelmatcherna i Franska öppna 2009 och 2010, det var där han besegrade den omöjlige Rafael Nadal.

”Tittar alltid framåt”

När ”Rafa” lekte hem sin åttonde titel befann sig Söderling hos flickvännen Jennis föräldrar utanför Ljungskile.

– Jag såg nästan ingenting, bara några game i förbifarten.

Hade det blivit för jobbigt att titta?

– Nä, det har jag kommit över. Jag kände bara att det inte var så kul.

Det hade kunnat vara du. Du krossade ju Ferrer i din senaste match. Tänkte du inte så?

– Det är klart att det är frustrerande. Samtidigt är det rätt skönt att veta att en spelare jag slog de flesta gånger vi möttes går till Grand Slam-final. Ah, jag tänker inte på vad jag har gjort, att det var just han jag slog i Båstad. Jag har alltid tittat framåt. Det gör jag nu också.

Hur har du mått mentalt under de här två åren?

– I början var det tufft. Varje kväll när jag gick och lade mig tänkte jag: ”I morgon kanske jag mår bra.” Det gick en vecka, en månad... Jag har fått ett annat perspektiv på tiden. Jag är tillbaka när jag känner mig hundraprocentig och vet inte när jag kommer att göra det. Så är det, tyvärr.

Hur mådde du när du var som sämst?

– Skitdåligt. Jag hade feber, ont i halsen, var seg och skittrött, inte sovtrött utan matt. Kroppen återhämtade sig inte. Allt började i Wimbledon, men jag var dum och körde på med infektionen i kroppen. Nu mår jag mycket bättre, eller okej.

”Hur mår du?” Kan du beskriva hur trött du är på den frågan?

– Ibland kan jag känna att, vad fan, nu har jag fått frågan 50 gånger på en dag. ”Hur är läget?” har fått en annan innebörd. Jag kan inte svara: ”Jo, tack. Hur är det själv?”

Du har inte gett många intervjuer under den här perioden. Beror det på att du aldrig har gillat kändisskapet, att vara en offentlig person?

– Nej, det beror på att jag inte har haft några svar. I början fick jag skit för det, men den som mest vill ha ett svar är ju jag.

Ovisst med comeback

Tidigare i år antydde belgaren Christophe Rochus att både du och Rafael Nadal var borta på grund av dopning. Hur reagerade du på det?

– Ingenting. Som professionell tennisspelare i många år har jag lärt mig att folk pratar skit, att det blir rykten och grejer. Jag kan inte kommentera allt skitsnack.

Har du satt någon deadline för comebacken?

– Nej, det skulle bara bli stressande. Jag funderade på att göra det – men varför? För att göra ­andra nöjda?

Hur ser du på svensk tennis framtid? Patrik Rosenholm är 505:a och bäste svensk på rankingen.

– Det kan onekligen se bättre ut och det borde det göra. Man får börja titta på de yngre och börja därifrån.

”Livet har ändrats”

Vad har din dotter Olivia betytt under den här perioden?

– Det har varit skitkul och det blir bara roligare och roligare. Jag har fått tankarna på annat håll. Det är, som många säger, speciellt att bli pappa. Livet ändras successivt. I början var man inte värd så mycket. Då var det bara mamma, mamma, mamma. Nu, när hon ler, kryper, ställer sig upp och håller i saker, har man en annan betydelse.

Hur många plus ger du blöjbytaren Robin Söderling?

– Ha, ha, ha. Det är lättare nu, när vi använder blöjor som träs på. De är svåra att misslyckas med. Den andra modellen kunde hamna lite snett.

Har hon visat några tecken på tennisintresse?

– Nej, men hon älskar bollar. Det kanske kan bli något.

Jag såg på Twitter att Olivia har träffat John McEnroe.

– Ja, i samband med ”Kings of tennis”. Hon lär inte ha en aning om vem han är när hon blir stor, men pappa tycker att det var skitkul. Han har en sådan bild på väggen i tv-rummet.

Skulle du våga anlita McEnroe som barnvakt?

– Ja, han har många barn och är rutinerad. Han är annorlunda utanför banan, verkar skittrevlig och har koll på läget.

Har du ägnat mycket tid åt dina andra intressen? Det är känt att du gillar att fiska.

– Jo, jag har fiskat lite, bland annat makrill på Västkusten.

Vad har du gjort mer?

– Jag håller på med en grej som inte är officiell än, som kommer ­senare i höst.

Planerar för annat än tennis

Ska det ses som att du har börjat planera för ett liv efter tennisen?

– Ja, eller samtidigt som tennisen. Ibland kunde jag känna att det skulle vara bra att ha något annat att tänka på. När man är i sin lilla bubbla är det lätt att det bara blir tennis.

Du har tjänat drygt 68 miljoner kronor enbart i prispengar. Vad betyder den tryggheten?

– Det är en fantastiskt skön känsla att kunna välja vad man ska göra, inte för att man måste. Jag har varit lyckligt lottad. Det har jag tänkt på mer nu än när jag spelade.

Kan du i framtiden se dig jobba som tränare eller i en annan roll inom tennisen?

– Jag har inte tänkt så långt, men tennis är en stor del av mitt liv och kommer alltid att vara det, säger Söderling.