Laila hade inte varit någon utan sitt efternamn

Stefan Alfelt: Ali saknar sin fars briljans

BERLIN

Åsa Sandell kom en dryg halvtimme före den utsatta starttiden för presskonferensen.

Laila Ali kom naturligtvis tjugo minuter för sent.

Den självsäkra diviga superstjärnan talade maktspråk till den snälla chanslösa utmanaren redan innan överlägsenheten klätts med förklenande ord. En kulturkrock helt i proffsboxningens smak.

Ögonen glittrade vänligt

Laila Alis mörka ögon glittrade vänligt där hon satt på ett podium i nybyggda hotell Maritim på Stauffenbergstrasse (mannen som försökte mörda Hitler har åtminstone fått en gata som tack).

Leende ögon går i otakt med hårda ord.

Laila Ali sa precis allt man väntat att hon skulle säga. Vartenda ord var ämnat att krympa Åsa Sandells 185 cm närmare golvnivån. Men de kändes tvångsmässiga, ett mantra Ali rabblar så fort hon hamnar framför intervjublock och bandspelare. Det var en äkta proffsboxningsshow med all dess oäkthet.

Jag frågade Laila Ali vad som motiverar henne i en match mot Åsa Sandell?

- Varje gång jag går in i en ring har jag allt att förlora. Hon har inget att förlora. Hon är inte obesegrad. Jag är bäst. Jag är världsmästare. Jag är känd över hela världen. Jag bär efternamnet Ali.

Snack för snackets skull

Laila kommer ofta tillbaka till sitt efternamn. Ibland talar hon som om hon vill frigöra sig från den enorma laddningen i de tre bokstäverna, men lika ofta använder hon dem som bevis för att hon ärvt oövervinnlighet. Det är ologiskt och det är framförallt mycket snack för snackets egen skull. Eller kanske bara en massa ord för att dölja sanningen som är att hon profiterar så långt det överhuvudtaget går på sin fars legend.

Laila Ali har ärvt delar av pappa Muhammads talanger såväl i som utanför ringen. Som boxare är hon absolut i världsklass, men som estradör är hon långt från briljansen i pappans knivskarpa formuleringar. Muhammad Ali tog ställning. Han gjorde sig till tolk för eller emot i svåra politiska frågor och han berörde en hel värld med sitt mod att ifrågasätta de som stod för en orättfärdig övermakt.

Andefattiga ramsor

Laila Ali är lika självsäker som sin far men orden hon spottar ur sig är i grunden andefattiga inlärda ramsor av jag-är-bäst-glosor staplade efter varandra i en oändlighetsrad. Meningslösheter för att tillfredställa ett konventionellt förhandsbehov.

Laila Ali hade inte berört någon utan sitt efternamn.

Ordlek på Muhammeds fras

Hon kallas She Bee Stingin". En ordlek på pappa Muhammads berömda "dansa som en fjäril, stinga som ett bi", men det är inget sting i fraser som "Sätt upp en ring i en mörk gränd. Det spelar ingen roll. Jag är här för att vinna. Därför att jag alltid vinner.".

Hennes tränare Paddy Fitzpatrick låtsades att han inte visste vad Åsa Sandell hette när han förklarade att han på dvd sett på svenskan göra alla misstag man kan göra. Laila Ali nämnde alltid Sandell med hon. Aldrig vid namn. Småfånig psykologi för att hävda överlägsenhet och några meter bort satt Åsa Sandell och registrerade vartenda ord utan att röra en min.

Reflekterande

Jag frågade Sandell för ett par dagar sen varför hon blev kulturjournalist och hon svarade att hon alltid varit en reflekterande person. I går lyssnade Åsa, tänkte efter, analyserade svadan och påverkades inte ett smack av Alis snack.

Dagens bästa svar kom i stället Åsa med efter presskonferensen när en tysk journalist sa att han var tvungen att ge en komplimang:

- När jag ser er två tänker jag att det måste vara två fotomodeller och inte två boxare jag ser, sa han brett leende.

Åsa tittade iskallt på honom och svarade:

-Det är ingen komplimang.

Stefan Alfelt