Det är alltid sista handen som blir fel

En fjärils vingslag på ena sidan ­jorden kan fortplanta sig till en orkan på andra sidan. I alla fall i teorin.

Detsamma gäller i pokerturneringar, men tänker man så blir man galen och börjar drömma mardrömmar.

En stor pokerturnering är som ett mikrokosmos, där alla spelarna lever i sitt eget universum. Man kan skriva en bok om upplevelserna från varje spelare som går långt. Ibland har man tur, ibland har man otur. Och ibland har man tur fast man egentligen har otur. Och ibland tvärtom. Men ingen kan egentligen veta säkert eftersom universum är oändligt.

William har rätt

William Thorson kom på trettonde plats i VM. Han är grymt besviken på sättet som han spelade sista handen: ”Helvetets portar öppnade sig och jag rasade ner i avgrunden. Det har varit ett jobbigt halvår och jag har haft mardrömmar.”.

I mitt universum gjorde han inget fel. Jag hade spelat exakt likadant.

Men i hans universum var det ett oförlåtligt fel. Och han har givetvis rätt. Endast William och hans motståndare kan avgöra det, eftersom handen utspelades där deras universum korsades.

Massor av snyfthistorier

Det är alltid den sista handen som skulle spelats annorlunda.

Många gånger har jag fått höra snyfthistorier av typen: ”Jag satt på finalbordet och hade alla marker?”. Redan där har de tappat mig för jag vet redan hur det slutar. Motståndaren spelade dåligt och berättaren hade otur. Jag har aldrig hört någon säga: ”Jag satt på finalbordet och hade alla marker för att jag spelat som ett klant­arsle och haft tur som en tokig”.

När William åkte ur VM hade 8?760 spelare redan kraschat. Det var den nionde dagen av stenhård poker och man måste tro att Fru Fortuna varit givmild mot William tidigare i turneringen.

En ny säng, kanske?

En hand har han berättat om. Första dagen försökte han bluffa ett par i damer med en sjua och en femma. När sista såsen åkte in på floppen behövde han ett mirakel – två perfekta kort för stege. Stegen satt och William tog ledningen i hela turneringen.

Det är den handen han ska tänka på för att bli av med sina mardrömmar. Och försvinner de inte då kan han testa att köpa en ny säng för några av de 6,3 miljoner kronorna han fick i prispengar.

Ken Lennaard