Elva segrar - hon är störst

2004 var året då Anja Pärson var oslagbar i backen: Jag är enormt stolt, min drömsäsong finns i historieböckerna

S:T MORITZ

Anja Pärson.

Det är så hon heter, årets idrottskvinna.

Elva segrar under en och samma världscupsäsong gör henne störst av alla stora svenskor.

- Jag är stolt. Det är inte många som har en sådan säsong under sin karriär, säger 23-åringen.

Svensk idrott kan summera ett fantastiskt år, inte minst på damsidan. Carolina Klüft lekte hem OS-guldet i sjukamp, Malin Baryard och hennes Butterfly Flip hjälpte Sverige till medalj i lagtävlingen i Aten, Annika Sörenstam fortsatte att dominera LPGA-touren och orienteraren Karolina A. Höjsgaard svarade för en av tidernas mest guldskimrande comebacker.

1:a elva gånger

Men när Sportbladet delar ut priset till årets idrottskvinna 2004 heter vinnaren varken Carolina, Malin, Annika eller Karolina.

Hennes namn är Anja, Anja Pärson.

- Tack. Det är svårt att bedöma olika prestationer, men de gånger jag får priser är jag stolt, säger hon.

Säsongen 2003-04. Det är svart på rosa, men borde vara skrivet i guldskrift. Det var då Anja Pärson stod som slutsegrare i den totala världscupen efter att ha vunnit inte mindre än elva tävlingar. ELVA. 11. ETTA, ETTA.

I ett land med Ingemar Stenmark-referenser är det svårt att inse storheten i en sådan prestation, men på damsidan är det bara Vreni Schneider som har tagit fler segrar under en och samma säsong och det var redan 1988-89. Jo, det är sant. I den alpina världen är Anja så stor att vi har svårt att förstå det.

Historisk säsong

- Det var min drömsäsong och den finns i historieböckerna. Jag är enormt stolt, säger Anja Pärson.

Är det möjligt att göra om en sådan säsong?

- Allt går, men det är tufft. För att lyckas med det igen skulle jag nog koncentrera mig på att bara åka storslalom och slalom.

Anja får beskedet om utmärkelsen efter storslalomtävlingen i S:t Moritz. Det är en lämplig tid, för svenskan är inte typen som är nöjd när hon studerar en resultatlista och hittar ett annat namn före sitt eget. Det här var en sådan dag. Slovenskan Tina Maze slog svenskan med tolv hundradelar och blåste henne samtidigt på karriärens 24:e världscupseger. Det är en tröskel Anja vill över så snabbt som möjligt. När hon lyckas med det är hon lika stor som Pernilla Wiberg.

- Det är skrattretande att jag inte har tagit den än, säger Anja.

"Pillan" har av Sportbladet blivit utsedd till årets idrottskvinna två gånger och det har Anja också förutsättningar att bli. Till saken hör att hon fortfarande bara är 23 år och tänker inte ens fundera på att lägga av förrän hon har åkt OS i Vancouver 2010. Året som gick, liksom framtiden, tillhör Anja Pärson.

Du saknade inte direkt konkurrens till utmärkelsen i år. Följde du Klüft i OS och Sörenstams framfart i USA?

- Jag var i Chile och missade hela OS, men visst läser jag om friidrott och golf. Så fort jag ser en artikel om Annika läser jag den. Jag är så himla imponerad av henne och skulle jättegärna vilja ha hennes mentala styrka.

Skulle klara golf också

Spelar du golf själv?

- Nej, jag har nog inte tålamod och har inte kommit nära golfbanan. I Tärnaby fanns det ingen och det är lite väl hårt att börja spela på Monacos golfbana. Fast när vi har träffat sponsorer har jag provat på golf några gånger. Nog skulle jag klara mig hyfsat runt en bana, säger Anja Pärson.

Hyfsat? Förmodligen skulle hon klara sig bättre än bra. Anja Pärson har alltid varit en vinnare och tror sig hitta förklaringen i barndomens Tärnaby. Det var där tjejen som inte sprang runt utan över killarna under skolrasternas fotbollsmatcher formades till tjejen som aldrig har lämnat ett mästerskap utan medalj. När VM avgörs i Santa Caterina ska hon slå till igen, ta mästerskapsmedalj nummer sex, sju, kanske nummer åtta...

Tävlade i allt som barn

Ska man räkna ska man alltid räkna med Anja, mästaren Anja, vinnaren Anja.

- Jag tror att man har det i sig som person, men att det också beror på dem man växer upp med. Jag kämpade mot en äldre syster och tre äldre kusiner. Även om de var sju år äldre trodde jag att jag kunde hoppa lika långt i längdhopp som dem. En gång, när jag gick på mellanstadiet, hoppade jag längre i jämfotahopp än en kille som var typ 180 centimeter lång. Det är lite udda, för han var ändå väldigt vältränad och gick på högstadiet.

- Var jag inte duktig i volleyboll tränade jag på smashar tills jag blev det och fotboll lärde jag mig spela själv. Jag var tjejen som ville tävla om vem som kunde jonglera längst med en boll. Där kunde jag stå dag ut och dag in. Jag såg på tv och härmade. Sådan har jag alltid varit. Jag trodde att jag var bäst i allting och gav mig tusan på att bli det, vad det än gällde, berättar Anja Pärson.

Slalom utmanar inte

Sedan hon inledde fartsatsningen har framgångarna i slalom och storslalom inte varit lika stora som i fjol, men Anja är inte orolig. Det har hon heller ingen anledning att vara. Vem vinner den totala världscupen 2004/05? Vissa frågor är dummare än andra.

- Jag vill bli en allroundåkare och då får folk acceptera att jag inte vinner varje slalomtävling. Jag ser hellre att jag vinner en gång i varje disciplin än att jag vinner elva slalomtävlingar. Folk har vant sig vid att jag står där uppe i slalom och storslalom, men jag tror att de ska börja vänja sig vid att jag gör det i super-G och kanske störtlopp också, fast inte lika många gånger. För mig är det viktigare. Slalomutmaningen har jag ju redan tagit. Nu är utmaningen att köra alla fyra discipliner - och ändå vara lika bra i slalom och storslalom. Att bli nummer 16 i störtlopp i Lake Louise, som egentligen inte är min backe, är höjdpunkten för mig under den här säsongen, säger Anja Pärson.

Juryns motivering

Stefan Holm